Ingen hjälp tack. Jag har levt med min kropp och mitt psyke i 8 år. Allt ni föreslår har jag redan försökt. Tro mig. Jag vill enbart skriva av mig. Kanske höra ifall det finns fler i en liknande situation.

Jag orkar inte. Jag känner mig sliten. Psykiskt. Fysiskt. Allt gör ont. Min kropp känner sig tung. Och inom mig det där slukhålet. Slukhålet som sprider en obeskrivlig smärta och tomhet. Mina leder värker. Mina armar och ben känns sega. Det är en ny dag men jag känner mig inte återhämtat. Jag har inte kännt mig återhämtat på flera månader. Jag orkar inte. Jag vill ge upp. Fått nog av alla löften att det blir bättre bara jag gör det ena eller det andra. Har fått nog av all medicin. Har fått nog av att inte må bättre. Det är svårt att skriva denna text. Min värk gör så att jag har sämre kontorll över mina muskler. Varje bokstav innebär smärta. Jag vet inte varför det är så väldigt svårt idag. Jag kan gå fortfarande men idag noterade jag hur mycket segare jag börjat gå. Kroppen orkar inte mer, kroppen klarar inte mer. Smärtan begränsar kontrollen jag har. Det känns som om jag bara tittar på.

Jag är trött. Fysiskt. Psykiskt. Det känns som om ingen tar mig på allvar. Vadå jag måste bara? Inget av det ni säger hjälper. Allt det gör är att jag förlorar hopp. Varför lyssnar ni inte på mig? Varför ger ni möjliga diagnoser baserat på ålder inte symtptom? Jag har så ont. Psykiskt. Fysiskt. Och det blir enbart värre. Det blir bara svårare. Mina händer är värst. Det gör ont att använda dem och de har inte samma precision de än gång haft. Det skrämmer mig att det börjar bli svårt att gå. Att det börjar bli svårt att styra min kropp. Att det börjar bli svårt att belasta min kropp. Jag gör allt läkarna ber mig om. Jag gör allt psykologerna kräver. Jag kämpar för att må bättre. Jag vill må bättre. Men inget hjälper. Det har gått 8 år. Allt har bara blivit sämre. Allt fortsätter bara bli sämre. Men det är inte illa nog för att tas på allvar.