Har sovit i ca 14 timmar och är helt slut. Var tvungen att gå upp då larmet tjutit flera gånger om att sockret är lågt och jag sitter nu och försöker äta lite.
Är inte hungrig men måste äta. Vill bara sova och glömma allt om diabetes.

Surprise, åt helvete. Fyra veckor på psyk idag och ingen förbättring i sikte, vet inte vad som händer härnäst. Perfekt prickat med jul- och nyårshelger mitt i alltihop. Medicinförändring antar jag vilket i nästan samtliga alternativ innnebär ökad risk för epilepsianfall - första veckan i januari skulle jag annars få börja köra bil igen efter fem år.
Så less på detta, att varken ha ett förflutet att vilja kämpa mig tillbaks till eller en rimlig framtid att hoppas på. Nu har dessutom min vanliga psykiatriska ÖVM nekat fortsatt behandling så när jag väl blir utskriven härifrån får jag ännu mindre hjälp än innan. Skjut mig.

De har väl ingen rätt att neka dig vård, är du dålig så är du!

Hur kan de neka dig hjälp om du är dålig ? Det det varken kan eller får de, mig veterligen, inte.

#3: och #4: Den mottagningen anser inte längre att jag hör till deras ansvarsområde. Problemet är att det anser inte någon annan mottagning heller. Jag kan möjligen fortsätta få förskrivning på recept men ingen annan behandling. Recepten kommer det dock att bli ändring på eftersom de inte anses vara en "god kombination".
Jag är inte förvånad men hade tänkt att kanske, kanske det kunde bli något bra den här gången. Näpp.
Att jag är sjuk och mår dåligt är en sak men att faktiskt dö - för det är dit jag är på väg - för att vården vägrar hjälpa till är för jävligt. Jag hoppas att politikerna, läkarna och de andra ansvariga sover jävligt obehagligt på nätterna när de inser vad det är de sitter och hanterar och bestämmer om på dagarna.

Jag önskar er alla ett Gott Nytt År och hoppas att det blir bättre för oss alla!🎉✨

Fryser hemskt inomhus även om elementen går för högtryck.
Jag sitter ju mest still så kroppen får ju ingen värme av rörelse.
Trött som vanligt, sover ca 12 - 15 timmar / dygn.
Har min värme fläkt gående i stort hela tiden jag är vaken.

#4. Lona, hur går det för dig?

Även Calcifer, hur går det för dig?

Är väl lika värdelöst som vanligt. Satte äntligen in spiral efter så många år av lidande men ångrar det nu. Hade behövt de 900 kronorna till mat. Kommer inte kunna äta igen förrän på måndag när jag får pengar. Blir en trevlig vecka, kommer absolut inte gå illa eller nåt.

Så livet är väl ungefär lika vidrigt som vanligt. Hatar att leva, hatar att existera, hatar allt.

Är inlagd igen, ska ha läkarsamtal senare idag. Ingen aning om hur de resonerar, för jag "tar ju inte emot den hjälp som ges".
Nej, jag klarar inte att möta boendestöd eller psykolog längre utan är bara en grå halvrutten klumpbubbla som snart brister. Tåget har gått, tyvärr var jag varken i eller under det så nu vet jag inte vad som händer.

#9. Calcifer och #10. Lona. Ni är fina människor! 🎈💛 , lyssna inte på era inre demoner!🩷🩷🩷🩷🩷

"Tar ju inte emot den hjälp som ges", vad är det för hjälp de menar", de sa det till mig också när jag gick på samtal hos psykolog sköterskan och delvis när jag träffade min första diabetes sköterska?

Om de inte kan hjälpa oss, då måste de ju fatta att de måste byta sätt, inriktning på babblet eller vad som helst.
Jag tyckte de bara satt och pratade över huvudet på mig och ställde aldrig några relevanta frågor.
Frågade aldrig hur jag hade det hemma, om det fanns stöd och hjälp, om jag förstod vad jag skulle göra när jag blev dålig etc…

Så hur skall de kunna hjälpa när de inte vill lyssna?🙉

Jag är mycket ambivalent och ostabil just nu. Är ju fortfarande sjukskriven, och är inne på fjärde året nu.

Skall ha möte med FK, min läkare, min chef och HR den 17 Februari. Både FK och min läkare har funderat på om jag inte skall ansöka om sjukersättning, jag har försökt gå ut i jobb, det har gått bra nån eller ett par veckor, sen har jag kraschat igen, så de tror inte att jag kommer klara av att gå tillbaka till arbetslivet igen.

Jag är bara 54 år gammal, så jag är långt ifrån pension, så skall jag verkligen ta förtidspension eller sjukersättning …Jag vet inte

#12: Jag kan bara svara för mig själv men att bli "sjukpensionär" var en välsignelse när det väl gick igenom. Efter att ha kämpat hela livet för utbildning och jobb mot sjukdom så blev jag slutligen långtidssjukskriven när jag var 30.
Sen var det himla stök med utredningar, undersökningar, tjafs och ståhej. När sjukpensionen gick igenom var jag 40 år och jisses vad skönt det var!
Äntligen kunde jag fokusera på att få mig själv att må bra, inte för att kunna jobba utan för att kunna leva.

#13: Det låter ju helt underbart. Jag har blivit diagnostiserat med både PTSD, Ångest/deppression,utmattning och akut stress.
Och nu i höstas fick jag också diagnosen Autism grad 2.2. Så jag sliter ganska ont med stressen och pressen att prestera. Men samtidigt så känns det jävligt jobbigt, eftersom jag älskar mitt jobb, jag har en fantastisk chef och bra kollegor. Vi har tillsammans tagit oss genom en hel del .

Är så trött och det hjälper inte att sova, så det är väl en sorts psykisk trötthet som inte går att sova bort.
Väntar fortfarande på att få kallelse för årskontroll till läkaren och även till nya diabetessköterskan.
Får ångest och vill bara tugga/äta på något hela tiden men det är ju inte bra när jag har diabetes och i det långa loppet gör ju det att jag får ångest för att jag äter och inte kan hålla sockret nere.
En jädra ond cirkel hela tiden!😫🥹😠

Har kraschat mentalt p.g.a. all skit de senaste månaderna. Självmordstankar. Minns inte sist jag duschade eller bytte sängkläder. Sängen har börjat lukta svett. Smutsdisk överallt som även den har börjat lukta. Orkar inte göra något åt det.

Kontaktade Minds chatt vilket jag aldrig har gjort förut. Efter ca 40 minuter i kö fick jag prata med en person som var så långsam på att skriva att jag efter ca fem minuter hade fått två svar. Blev så less att jag lämnade chatten utan att säga något mer.

Sedan jag gick ut gymnasiet har jag inte haft någon riktig plats i samhället eller kunnat få någon riktig hjälp. Jag önskar att min mamma hade fått ett annat barn. Hon förtjänar inte en så misslyckad jävla idiot till dotter. Jag är bara en börda.

#16. Det är inget fel på dig!
Du är bara sjuk och behöver hjälp!💜

Det är det som är problemet, att all hjälp kostar tid och pengar. De som skall hjälpa har inte de resurser de behöver, för att de skall spara pengar enligt order från högre ort.

Som mamma till barn med psykisk ohälsa så kan jag garantera dig att din mamma inte vill ha en annan dotter, hon vill ha dig. Det är inte ditt fel att du är sjuk och mår dåligt, det är sjukvården som bär hela skulden eftersom de inte gör sitt jobb.

Kämpa på, ge inte upp. Prata med din mamma och berätta hur du egentligen mår. Hon kommer försöka hjälpa dig på alla sätt och vis, det skulle jag ha gjort.

Har sovit på värktabletter natten till idag, så det blev 14 timmars sömn.
Inte roligt med värk, det gör ju att man mår ännu sämre än vanligt.

Fortsätter att sova på värktabletter, ibland hjälper inte ens de mot värken.

Har ringt till vc och fått ett besked som är lite hjälp men får inte komma till diabetes sk. innan slutet av mars kanske början på april, ändå något.
Har väntat i 9 månader på besked.

Väntar fortfarande på tid till diabetes sk.

Mår inget vidare, jag fryser så hemskt och är vidrigt trött, sover ca 12 - 15 timmar om dygnet.
Har ännu inte fått någon tid till diabetes sk.

#22: Usch då. Misstänker att tröttheten beror på diabetesen, så jag hoppas verkligen de får fingrarna ur och fixar fram en tid åt dig. ❤️

Ta hand om dig så länge ❤️

Hej! Var så länge sedan jag skrev här inne nu, men fick en dragning hit igen nu så kände att jag ville uppdatera er som fick höra massor 2022 ungefär. Kanske inte att jag mår direkt dåligt men har saknat er på denna sajt så skriver av mig med en snabb update!

Jag mår ändå relativt bra idag, gått i terapi över ett år, för några veckor sedan fick min mamma ensam vårdnad, jag behöver alltså aldrig träffa min sk ”pappa” igen med citattecken pga att det är han som är anledningen att jag behövt gå denna traumabearbetning. Jag har köpt/fått en häst för ett år sedan 🥹 livet rullar på och tänker på er som stöttat mig här inne varje dag 💕vissa dagar är otroligt tuffa men jag överlever. Förlorade min själsfrände för ett år och ett par månader sedab , ponnyn som tog mig igenom allt, har fortfarande inte förstått det men nuvarande hästen ger mig sån kraft att jag orkar kämpa mig igenom det ❤️

så tack för eran hjälp allihop, ni vet vilka ni är ⭐️

#24: lika stark som vanligt🩵💜

Livet rullar på. Igår var det mors dag och exakt fem år sen mamma dog så det var väl rätt jobbigt. Snackar med min bästaste bästis (Cahira från iFokus om någon minns henne) via messenger hela dagarna. Umgås med en ny vän minst en gång i veckan då vi brukar promenera med hennes hundar. Ibland sitter jag hundvakt. I lördags åkte vi till erikshjälpen så jag kunde leta efter sommarskor och jag kom hem med två par. Spelar mina spel så ofta jag kan ju när jag har ersatt min speldator med en som fungerar. Köpte en handkontroll så jag kan lira även från sängen vilket är guld värt. Gosar med katterna, håller städat (men lite smått rörigt) i lägenheten. Lagar mat och testar nya prylar. Går fortfarande hos samtalskontakt hos psykiatrin. Måendet går upp och ner, lite som det brukar.

Nu ska jag fixa käk och kolla på film.

Inget nytt under solen här. Sover och sitter vid datorn mest, ibland kan jag läsa lite.
Fortfarande inget hört från vården, trots att sköterskan skulle fixa så jag skulle få träffa min nya diabetes sk. i slutet på mars - början på april!
Det är juni nu!

#27: Skicka en förfrågan via 1177. Har lärt mig den hårda vägen att man måste påminna - ibland flera gånger - för att det ska hända något. Särskilt viktigt när det gäller sjukdomar som diabetes.

Kan inte skriva på 1177, måste ringa direkt till vc.

#29: Kan du inte ens skriva att du vill att de kontaktar dig? Det brukar jag göra och det funkar jättebra.

Jag har inte något bank-id eller vad det är man behöver för det.

#31: oj är det inte svårt att leva i sverige utan bank id? behövs typ överallt

Beror nog på vad man använder det till. Jag klarar mig med körkort och kontanter än så länge.
Med alla kapningar av bank id idag, så är jag väldigt orolig för att skaffa det men blir kanske tvingad i slutändan att fixa ett ändå.

#33: Tror det är lättare att kapa ett id-kort än bank-id. Så länge du inte loggar in på någon annans begäran lär du inte riskera att bli kapad. Skulle någon begära att du loggar in på något med bank-id så kan du ju säga att du inte har något. Bedragare vet ju inte om det är sant eller ej.

#33: Var inte rädd för att skaffa bankID. Det underlättar så mycket speciellt i kontakten med vården. Det blir inte kapat om du inte själv lämnar ut din kod.

Jag funderar på det som sagt.

https://www.bankid.com/privat/skaffa-bankid

https://www.digiplant.se/sv/bankid-sakerhetsriskerna-och-hur-du-undviker-dem/

Jag har bank-ID på fil, alltså på datorn. Har inget till telefonen. Vet ej om det är ett alternativ för dig som känns bra.

Ja, till datorn är nog det enda jag kan ha just nu, min mobil är en gammal Nokia så det finns inga nya tekniska saker på den.

Värme dagar igen, orkar inget av värde. I går sov jag först dåligt i två timmar, åt lite och sen sov jag mellan 17 - 02, det var år sedan jag sov så länge och gott!

Jag mår rätt så ok idag.
Har äntligen börjat ta tag i mitt liv (börja tjäna mina egna pengar och inte leva på min sambo). Mitt mål är att börja jobba deltid då jag inte haft någon som helst inkomst de senaste 5 åren. Har varit arbetslös/sjukskriven utan ersättning.

Har sovit 16 timmar och kom upp vid 20 tiden i går, så jag känner mig ok nu.