Det låter som att du har ett klassiskt "katastrof-tänk". En sak jag brukar fråga mig själv är "vad är det värsta som kan hända?". Tex i dina exempel, om du spiller lite dryck, vad är det värsta med det? Det är lätt att torka upp. Det torkar av sig själv. Det är inget farligt ämne som fräter eller är giftigt. Och vid matlagning: vad är det värsta som kan hända? Det smakar skit. Det blir till och med oätbart. Men då kan du göra en macka istället eller beställa takeaway just den dagen. Det blir inte farligt eller dödligt, om än äckligt.

Hela världen går inte under för att man gör misstag. Det gör de flesta, ofta flera gånger om dagen. Särskilt småsaker som spiller vatten. Det kan kännas som det är superstort, men rent faktamässigt: vad är faran med att spilla lite vatten? Det är väldigt sällan ens misstag eller något man gör leder till katastrof, riktig olycka eller är så pass farligt att man riskerar någons eller sin egen häsla. Och ja, lite pinsamheter är jävligt jobbigt och kan kännas tungt men det är där man måste försöka träna sina egna tankar till att skilja på riktiga katastrof-situationer mot sådant som egentligen inte är viktigt.

Lite på samma spår försöker jag undersöka fakta i mina känslor och katastroftankar. "Vad händer om man spiller dryck?". Ja alltså, det är absolut inget som händer mer än att det blir blött. Ingen kommer bli skadad, ingen kommer dö, varken du själv eller nån annan. Det är viktigt att lära sig skilja på fakta och känslor. Ibland går de hand i hand, men vid just katastroftankar är det sällan känslan och faktan överensstämmer.

Sen är det också rätt mycket så att med katastroftankar så behöver man utsätta sig för det man är rädd för. Ju fler gånger du häller upp vatten och inte spiller känner du dig tryggare med det. Undviker du att göra det kommer rädslan aldrig minska eftersom du inte ersätter rädslan med positiva upplevelser av saken. Och ju fler gånger du spiller men inser att absolut inget farligt händer kommer rädslan minska eftersom du gång på gång upplever att inget hemskt händer för att du spiller.

Detta har för mig gjort att det är otroligt hjälpsamt att jag faktiskt kan skilja på saker som inte är mer än "trams" mot saker som verkligen är farliga och utgör riktiga risker. Att det liksom blir större allvar när det krävs och att man kan slappna av när det inte är något som faktiskt kräver riktig oro.

#1: Det kommer en liten röst i huvudet som säger att "självklart spiller du, du är så värdelös som inte ens kan hälla upp ett glas med saft som en normal människa". På något sätt bekräftar det att jag inte kan, jag känner liksom aldrig att jag kan något. Allt måste vara så himla perfekt, alla andra lyckas ju med det har jag fått inbankat i mitt huvud under min uppväxt även om jag logiskt sett vet att det inte är sant nu när jag är vuxen. Fått höra att jag klarar inte det ena eller det andra, vad jag därför borde och inte borde göra. Väldigt ofta, blev det inte perfekt, klankade man ned på mitt värde som människa. Jag håller inte med de rösterna men de vill inte försvinna och rädslan sitter liksom i kroppen.

Jag tycker det låter som saker som hänt dig och satt djupa spår. Jag hoppas du har en psykolog som orkar gräva i detta.
Hård uppväxt? Mobbing?
Jag brukar tänka att de där tankarna är som troll. Om man sätter ljus på dem så spricker de.
Med ljus menar jag att man drar fram dem i ljuset och analyserar var de kom ifrån, hur de tog sig in i din hjärna och började bestämma över dig.
Häromdagen läste jag i SvD om allas liv och utveckling är som en hjältesaga. De följer alla ett mönster.
Den Flodbis som bestämmer nu är fienden. Men det finns en annan Flodbis därinne. Den skall du locka fram, den skall du stötta i kampen mot troll-Flodbis.
När trollet säger -Du kommer att spilla, så säger du -Jaha, än sen då. Jag spiller väl så mycket jag vill.

Du vet ju själv att du har din hjälte där inom dig. Släpp fram den och ta striden.
Jag tycker psykoanalys är nödvändigt ibland, och behövs för att få trollen att spricka. Jag vet inte om man kan kombinera det med KBT, men det är bra på sitt sätt.
Din hjärna har blivit programmerad att tänka negativt och låta trollet bestämma. Den bra grejen är att hjärnan är väldigt plastisk och omformningsbar (läs, lyssna och se Anders Hansen), det betyder att du med lite hjälp kan programmera om din hjärna till att tänka mer positivt om dig själv.
Det kommer att bli bra om du jobbar på och får rätt hjälp.

Jag tror att detta är ett sådant fall där det inte funkar att försöka "tänka om/tänka rätt" eller analysera tankarna för att få dem att förändras, utan att snarare först ändra beteendena så kommer tankarna och känslorna till slut också att förändras.

D.v.s. göra saker trots att det är läskigt. Häll upp drickan så kanske du märker att du inte alls spillde, eller så gjorde du det och det var helt ok och jorden gick inte under. Att tänka "vad gör det om jag spiller då" funkar säkert dåligt om du är så fast i katastroftänk, att göra och istället SE att det inte blev katastrof är troligen mycket mer effektivt (detta är en del i KBT som bland annat används för OCD.)

Ju mer du vågar utmana dig själv och göra saker, ju mindre läskigt kommer det att bli och ju mer kommer du att börja lita på och tro på dig själv. Börja med det som känns minst svårt/läskigt/jobbigt att göra och utmana dig själv mer med tiden.

Det är verkligen inget fel på dig. Detta är symtom på något som din själ reagerar på.

Jag kände på ett liknande sätt under min skoltid. Hade svårt för att finna mig till rätta med miljö och klasskompisar. Jag var inte som dom och jag kunde inte agera som de gjorde i dess miljö.
Det slutade med att jag blev paranoid och trodde att jag var fel i allting. Hur jag förde mig, hur jag gick, hur jag tittade på människor, vad och hur jag sa saker, osv.
Men jag var inte fel, det var miljön som var fel.

Min fundering är om det kan vara något liknande för dig, men att du trots allt försöker fungera för att inte kännas vid ditt själv och dina egentliga behov.
Plus din tomhetskänsla som skapats av dessa försök till att fungera. Där andras bekräftelse och värdering blivit det som definierar att du finns.

Så egentligen hatar du inte dig själv utan du hatar bara att du går emot dig själv.

Den stillsamma reflekterande frågan är vad det är som ditt ego vill ha som hindrar dig från att komma till dig själv och din sårbarhet. 🙏

Tack för alla era snälla ord 🙂

#3: Ja, jag träffar en psykolog och vi går igenom minnen och arbetar med trauma. Det har varit både hård uppväxt med mobbning, familjemedelemmar som dött, kontrollerande och strikt familj med förlegade värderingar. Tack 🌸 Frågan är hur man hittar modet och tystar trollen. Har fått KBT tidigare och det känns som att det är väldigt hjälpsamt när det kommer till tankarna, man kan diskutera och ifrågasätta nedvärderande tankar. Men när tvivel och självhat sitter i känslor som saknar ord tycker jag det blir så svårt. Hur gör man då? Jag får kika på Anders Hansen!

#4: Jag tror du har rätt. Det första steget är svårast. Om jag försöker göra mer småsaker själv, kommer det bli lättare i tiden? Såna saker som ger mig extrem ångest, hur överkommer jag dem? Man blir nästan handlingsförlamad och jag känner att jag aldrig kommer att komma någonstans i mitt liv när denna paralyserande rädslan ska få diktera så mycket 😢

#5: Beklagar att du också fått gå igenom något sådant här 😢 Där satte du ord på något jag försökt beskriva! Jag hatar att jag går emot mig själv! Jag hatar att mina svårigheter gör det svårt för mig att lyckas med saker och jag hatar att alla gör saker så lätt när jag kämpar med så små saker så mycket. En del som bidrar är nog min diagnos och jag känner mig ofta annorlunda från alla, det känns aldrig som att jag passar in någonstans.

#6 Det finns något inom psykologin, specifikt KBT, som kallas "Exponering". Lite kort och förenklat går det ut på att man ska utsätta sig för det man är rädd för så att man kan lära om kroppens och hjärnans respons från att tex fly till att förstå att det är ingen fara och istället vara okej även i den jobbiga situationen. Används jättemycket inom att jobba mot fobier, men går att göra på precis vad som helst som känns obehagligt.

Jag läste en psykologibok för länge sedan (kommer tyvärr inte ihåg författaren men han var psykolog eller psykiater), men i sin bok tog han upp en del fall. Det jag kommer mest ihåg var en ung man som sökte hjälp för att han rodnade så mycket.
Hans läxa var att göra något om verkligen fick honom att rodna, han skulle verkligen ta i och rodna så mycket han bara kunde.
En annan var en man som blev nervös och svettades kopiöst av det. Han fick samma typ av uppgift; han skulle tänka ungefär -Nu skall ni allt få se på svettning här.

Båda männen misslyckades med sina "läxor". Det blev varken rodnad eller svett.
Det låter för enkelt att vara sant, men kanske är våra hjärnor funtade på det sättet. Om man säger till nån - Tänk på vad som helst utom en kamel, så vet ju alla att det enda man tänker på är en kamel.

Din hjärna är lurig - lura hjärnan.

Anders Hansen verkar ligga kvar på SVTPlay.
https://www.svtplay.se/din-personlighet

TS

Jag har också diagnoser och dess svårigheter så jag förstår frustrationen. 🙏

Är det okej för dig om jag skriver ett meddelande? 🙂

#6: Ja, principen i KBT är just att om du gör en sak som känns jobbig många gånger så kommer ångesten och rädslan att minska över tid. Om du visar dig själv att du klarar saker istället för att försöka tänka annorlunda, vilket sällan funkar, så kan du bygga upp ditt självförtroende och din självkänsla. Men det kräver att du vågar utmana rädslan, om du bara gör saker som känns enkla så kommer det inte att hjälpa. Men det är därför man ska börja med det som känns minst jobbigt och öka svårigheten eftersom när det börjar kännas lättare.

#10: Precis! Och att KBT funkar är för att hjärnan är formbar, den kan hitta nya tankebanor, nya stigar. Detvär därför det fungerar med "hjärntvätt".
Du kan jämföra med att t ex lära sig cykla. Träna, träna, träna.
Det har visat sig fungera bra på fobier, att träna bort rädsla för t ex ormar. Och den rädslan sitter ju enbart i hjärnan.

#9: Visst 🙂

#10 & #11: är inte KBT att resonera? När jag kört KBT (med kurator) har vi ifrågasatt tankar osv med logiskt tänkande.

Ska försöka ta tag i de lättare sakerna tänkte jag. Har extrem ångest att gå ut och göra vissa saker bland människor pga dåliga erfarenheter, det känns nästan omöjligt i dagens läge. Då får jag nog börja med saker som att hälla saker själv och påminna mig själv att inte ge upp så snabbt/lätt med småsaker.

#12: Jag tycker inte det räcker med kurator och att bara sitta och resonera, i ditt fall. Det är det vi gör här och det är inte bara det du behöver.
Det är jättebra att du kan testa själv att hälla och gå ut bland folk. Men gör inte för mycket på en gång.
En psykolog kan göra upp en plan, ge dig uppgifter från gång till gång och ge en annan sorts återkoppling.
Det är inte alltid så lätt att hitta rätt psykolog heller, ge inte upp.
Läs också gärna psykologiböcker, finns på biblo. Det löser inte allt, och de hjälper inte alla, men kan ge bra tankar och lite aha-upplevelser.
Jag hade lite problem när jag var ung, inte i närheten av dina, men jag grubblade för mycket och fick lite ångest av det. Läste massor med psykologiböcker och till slut blev jag förbannad på min hjärna och tyckte helt enkelt att jag förtjänade att må bättre.
Utan att känna mig schizofren hade jag många diskussioner med mig själv och mina olika jag - eller viljor om man så vill- och det hjälpte mig enormt.
Jag vägrade må dåligt längre och känna mig "fel".
Du kanske kan hitta lite av den ilskan för att våga gå emot din egen hjärna.
Kanske låter flummigt, men som sagt, mlg hjälpte det att komma ur destruktivt tänkande.

#13: Förstås 🙂 Menade bara att det är den erfarenheten jag har av KBT, visste inte att man jobbade med exponering där också. Ja det är verkligen viktigt med rätt psykolog!

Tror inte riktigt att jag kan börja med att gå ut eftersom det känns nästan omöjligt i dagens läge med all ångest. De små sakerna får jag börja med, ska bara hitta ett sätt att inte ge upp. Har en vana att ge upp efter 5 sekunder om jag skulle göra något rätt 😵‍💫🫤

Vad var vädningspunkten för dig? Vad krävdes för att du skulle bli förbannad och hur hittade du den ilskan? Den känns som att när jag blir arg på mig själv över att må dåligt så klankar jag bara mer ner på mig själv (Gud vilken konstig mening det där blev)

Skulle gärna vilja läsa mer psykologiböcker, det låter som ett snart tips. Jag har bara svårt att göra saker och ta tag i dem, finns det några lättlästa psykologböcker?

#12: Nja KBT är inte att resonera utan främst handlar det om exponering. Förvisso kan man diskutera tankar och resonera kring dem och ifrågasätta dem och försöka hitta nya tankesätt, men KBT handlar främst om beteendeförändring. KBT står för kognitiv beteendeterapi.

Mitt tips är att du googlar på "böcker om självkänsla" och ser om någon verkar intressant. Hittade t.ex. denna; https://www.bokus.com/bok/9789127127678/sjalvkansla-pa-djupet/

#14: Jag ville inte känna mig som jag gjorde. Jag ville kunna ta för mig i livet, känna mig bra och duktig, att jag duger. Jag är inte överdrivet strängt uppfostrad, mer som tidsandan var på den tiden. Det var jantelagen som styrde, man varken fick eller delade ut beröm, man skulle inte tro att man var nåt, inte göra sig märkvärdig etc. Det ledde till en enorm osäkerhet i umgänge med andra.
Jag hade en serie böcker som jag tror kallades blåvita serien som alla handlade om psykologi. De var alla i pocketutgåva och stramt formgivna, i blått och vitt. Tror inte de finns längre. Och jag har nog inte kvar någon, i så fall i en kartong långt in i källaren.
Går du verkligen aldrig ut? Hur får du mat och annat du behöver?
Annars är ju biblioteket en guldgruva, det finns ju avdelningar i olika ämnen och psykologi borde ju vara ett eget ämne.
Har du läsplatta och lånekort kan du låna och ladda hem böcker. Jag tycker ändå att du skall börja med Anders Hansens böcker om hjärnan.
Men viktigast av allt är att du får riktigt bra psykoterapi, kanske kombinerad, eller följt av KBT.
Du kan skriva en egenremiss till psykiatrin i din region. Genom 1177 kan du få reda på exakt hur du skall adressera den.

#15: Jaha, när jag körde KBT så var det mycket att ifrågasätta och resonera kring destruktiva tankar. Det ledde ju i för sig till lite förändringar i beteendet då det var första gången jag fick idén om tankar inte alltid är sanning och det öppnade upp psykisk hälsa för mig. Det var många år sen innan jag fick psykolog kontakt.

Tack för tipset, det ska jag kika på!

#16: Förstås, jantelagen måste ha varit väldigt jobbigt att växa upp i, det är bra att det börjar fasas ut samhällsmässigt. Kan inte ha varit lätt men det är ju väldigt starkt av dig att du kunde inse detta och själv ta tag i det även om första steget bara var genom att läsa böckerna. För min del var allting så normaliserat och jag insåg aldrig att jag behövde hjälp. Det var min bästa kompis under gymnasiet som fick banka in det i skallen på mig att det kanske är så normalt att gå omkring och känna som jag gjorde och att min hemsituation inte heller var särskilt normal.

För det mesta försöker jag dra ut min sambo när jag ska handla, annars gör jag det när jag redan är ute och gör ärenden. Vänta.. kan man låna hem böcker digitalt nuförtiden? Det visste jag inte ens var möjligt. Jag får kika på det! Mitt största problem med att låna böcker är att jag alltid glömmer att lämna tillbaka dem i tid vilket är anledningen till att jag undvikit bibliotek de senaste årtiondet haha.

Ja, precis. Skrev ju i mitt ts att jag träffar psykolog och han jag träffar är väldigt bra. Skriver här lite för att få bolla lite och höra hur andra gör vilket han tyckte var en väldigt bra idé och bra iniativ av mig då jag sällan tar iniativ annars 🙂

#7: Oj jag hade missat ditt svar. Jag får läsa mer om det, tack så mycket för tipset 😀 Har du egna erfarenheter kring exponering?

#17: Jamen, då har du ju ett lånekort. Kanon. Du kan inte låna till en Kindle, men till andra läsplattor. Man laddar hem till datorn i ett format som heter EPUB, sedan öppnar man i Adobe Digital Editions och så för man över till läsplattan.
Har man ingen läsplatta så går det att läsa på dator eller padda. Men det är en enorm värld som öppnar sig på det sättet.
Och när lånetiden gått ut så går boken helt enkelt inte att läsa längre. Inga förseningsavgifter. 😊

#19: Hmmm jadu, jag vet inte var kortet är bara 😉 Jag får leta, eller så skaffar jag nytt. Men det här med att låna böcker digitalt är revolutionerande för mig som har svårt att passa datum så jag tackar jättemycket för tipset! Ska ha en gammal Ipad någonstans, förhoppningsvis funkar det till den. Har alla bibliotek samma app eller hur tar jag reda på vad man laddar ner?

Jag tror aldrig jag använt mitt lånekort när jag registrerat mig för digitala lån. Biblo har ditt personnummer så gå bara in på deras hemsida och fyll i det du behöver
Möjligt att man identifierar sig med BankId, har haft mitt digitala så länge så jag kommer inte ihåg.
Jag kan inget om Ipad och sånt här, men det brukar stå på bibliotekens hemsida hur allt funkar. Det kan vara olika på olika biblo. Stöter du på problem så ring eller maila dem. Bibliotekarier brukar vara otroligt hjälpsamma.