ta det med facket! Så ska det inte vara och som ny behöver man i regel mer tid

Du har absolut rätt att få hjälp av facket!
Om du dessutom har varit sjukskriven länge så kanske du har rätt till någon form av "anpassad mjukstart"?
Jag har ingen aning om vilka möjligheter det finns numera, jag slutade jobba för över 20 år sedan.

Gäller samma rättigheter när man bara har provanställning? Chefen har sagt att jag får mer tid nu i början, problemet är att jag troligen kommer att behöva mer tid under väldigt lång tid, och att så många klagomål nu beror på saker som jag inte har hunnit med. Man ska rapportera hur många timmar man har jobbat och jag har "dragit ner" tiden då jag inte vågar medge hur mycket jag har dragit över, eftersom jag då är rädd att inte få vara kvar. Att jag å ena sidan drar över (och kostar dem extra), men samtidigt inte hinner med saker…

När man har provanställning kan den avslutas i princip utan anledning. Och nej, jag tror inte att man kan få någon anpassning när man har sökt jobbet under normala omständigheter. :/

#3: Jag hade ett vikariat. Tiden räckte inte till. Då kunde min kontakt via arbetsförmedlingen hjälpa mig.

Prata med facket och tala om hur det är.

Att skriva mindre tid är inte bra. Då förstår de inte problemet på samma sätt. Det blir missvisande.

Sedan angående att inte skriva alla timmar man jobbar… Hur länge orkar man vara kvar på en arbetsplats där ens arbete inte uppskattas? Där man inte ersätts för det man gör? Visst får man en inkomst, men kompromissen blir att det tär på en fysiskt och psykiskt.

#4: Hur kunde din kontakt hjälpa dig? Var det ett vikariat under "normala omständigheter"? Nej att skriva färre timmar är inte bra men risken är ju att jag inte får vara kvar om de visste hur mycket jag eg. drar över.

#5: Inte särskilt länge troligen. Igår var jag och skulle ta över en butik från en person som ska sluta. Han sa att han slutar för att han är så less på att man får för lite tid, och både får klagomål om man drar över och om man inte gör jobbet bra nog. Han pallade inte känslan av att man aldrig riktigt är nöjd med sin insats för att man alltid måste prioritera bort något. Så ja. De har nog en del personalomsättning p.g.a. det. Hittar jag något annat så slutar jag.

#0:

Tråkigt att du är i den sitsen. Jag har varit med om liknande saker i arbetslivet, mycket pga att jag är väldigt stresskänslig pga mina psykiska diagnoser…

Ett par veckor hade jag t ex praktik på Samhall där jag skulle städa i olika lokaler, inklusive offentliga toaletter. Vilket är lite lustigt eftetsom det jag sade mest till dem ang hinder att arbeta var min OCD som kommer i perioder och gör mig ibland extremt rädd för "bakterier"…. Att städa offentliga toaletter var alltså ingen bra lösning

Men jag kämpade på en tid där ändå, tills jag kom till ett ställe för att städa, och kollegan jag var med just då var riktigt otrevlig, konstant. Favoriserade folk utan anledning, blev arg på mig hela tiden av inga skäl alls….jag hade t o m städat just där med en annan kollega, och hon verkade väldigt nöjd.

Så, frågan är väl hur länge du kommer orka med ditt jobb (om situationen inte ändrats, då tråden är typ en vecka gammal).
Själv har jag fått köra på tills jag gått in i väggen, och inget val än att sluta har funnits

Till slut sjukskrev psykiatrin mig på 100 % av dessa nämnda anledningar, och jag har nu varit sjukskriven i typ fyra-fem år.
Äntligen verkar de börja fatta att jag har väldigt svårt att hitta en arbetsplats som funkar, eftersom kraven alltid är skyhöga, var man än jobbar.

Nu kommer jag troligtvis söka sjukersättning I alla fall på deltid, har gjort arbetsförmågebedömningar, inkl praktik på ställen, osv.
Så det krävs ganska mycket för att bli förstådd, och tagen på allvar, när det gäller sådana här saker :/

Och nu mer bankar jag inte längre huvudet I väggen för att tillmötesgå o-förstånd, och omöjliga krav, kring dessa saker. Jag säger ganska snabbt Nej om jag märker att något inte kommer funka…

De får ta det som de vill. Det är ju mitt liv, och mitt mående det handlar om i slutändan….😛

Stå ut så länge du kan och känner att det fungerar. Även om du såklart är trött och inte mår bra av det. Men sluta direkt då du börjar känna att din psykiska ohälsa tar alldeles för mycket stryk för att det ska fungera. Vore ju bra om du kunde hitta ett annat bättre jobb innan du slutar såklart. Men jobbar du för länge på denna plats finns ju risken att du går in i väggen och då kanske du inte bara kan söka jobb direkt efter utan måste få stöd så du kan återhämta dig igen.

För övrigt känner jag som fan igen mig i det där med att inte få tillräckligt tid. När jag jobbade i England på en bar, som hade ett hostel också, så jobbade jag nästan ihjäl mig. När jag först började skulle man på max 1.5 timme renbädda alla sängar, börja med tvätten, och såklart även tömma skräp och sådär från rummen. Vissa gånger gick det fint, då var det kanske max 5-10 personer som checkade ut. Andra gånger kunde det vara upp till 50-70 stycken sängar man skulle renbädda. Lycka till att göra det på 1.5 timme. Efter tillräckligt med gnäll från min sida (jag jobbade svart så varför de lyssnade vet jag inte) så expanderade de tiden till 4 timmar. Då gick det alltid hur bra som helst.

Men sen skulle ena ägaren såklart bevisa att man behöver inte mer än en timme. Visst, han fick jobbet klart på en timme.

Men då bäddade han bara sängarna. Han renbäddade dem inte. Så alla nya gäster fick ligga i använda sängkläder. Alla vi som jobbade där såg äcklade ut men jösses ägaren han skröt i flera timmar om det där.

#8: Butiken som jag började på och var mest på, där jag hade 2/3 av mina timmar, ville inte ha kvar mig. Slutade i fredags, så behövde inte ta något beslut. Det var dem jag pratade om i ts. Det suger att vara ny, inte ens ha jobbat tre veckor i antal timmar (d.v.s. om jag hade jobbat heltid hade det varit så länge) och inte få nog med tid att lära sig, och sedan inte få vara kvar. Men kände ändå mest lättnad inför att slippa vara där, det sög verkligen. Är på två andra ställen men det är bara 4h i veckan, så måste leta något annat.

Det suger för självkänslan dock. Jag har varit på många olika ställen på arbetsträning, och ett ställe med en anställning med lönebidrag, och har alltid bara fått positiva omdömen. I detta fall var det helt enkelt att jag inte kunde allt än p.g.a. dels en jävligt ohjälpsam personal, och tidsbrist. Men jag vet att jag skulle ha lärt mig med tiden och gjort ett bra jobb. Har stunder då jag tvivlar på det dock och bara känner mig kass.

Men ja, din jobberfarenhet låter lik min. Vilken jävla nisse till chef. Hur är man funtad om man gör ett sämre jobb och sedan skryter om hur snabb man är? Lol. Det är såklart lätt att vara snabb om man är slarvig. Skönt att ni fick mer tid sedan i.a.f.

#9: Håller verkligen tummarna för att du får ett bra jobb sen. Jag menar, det suger såklart att bli av med jobbet, men hellre det än att jobba någonstans man hatar.

Nej, nej! Detta kom EFTER det att de förlängt vår tid att städa rummen. Han ville nämligen då bevisa för mig att han kunde göra det snabbare. Sen när jag skulle städa duscharna första gången så sa han hånleende "glöm inte golvbrunnarna, alla städar dem varje gång" men ABSOLUT INTE! Jag har städat golvbrunnar förut, jag lovar, dessa hade inte blivit ens petade på i säkert ett halvår!

Inte konstigt att de hade sjukt dåligt betyg på hostels.com. Sen blev det nya ägare som byggde om och förbättrade saker, nu verkar det som ett fint ställe att bo på. Men alltså jäklar.

#9:

Känner igen känslan att "få" sluta på ett arbete där man vantrivs mycket. Minns fortfarande hur befriande det var.

#10: Tack. Jag hoppas också det, men har sökt jobb under ett antal år utan framgång, så det känns rätt hopplöst.

Jo jag förstod att ni fick mer tid innan chefen gjorde det där, men ändå. Det låter f.ö. delusional att tro att någon skulle städa golvbrunnarna så ofta, jisses. Varför skulle man göra det ens om man hade massor med tid över.