Det blir ärr.

Inga bilder på ärr/sår då det kan trigga andra.

Det blir ett ärr, men beroende på storleken blir det synligare. Med tiden blir det även mindre synligt.

Ta hand om dig!🌻

Nej, tyvärr får du inte dela sådana bilder här.

Svårt att säga. Jag har många ärr, men en del syns knappt alls vid det här laget och andra har försvunnit helt. Sen har jag en del som är väldigt tydliga. Men om det är ett mer ordentligt sår så kommer det förmodligen synas, för det tar tid för ärr att blekna.

Vad jag kan säga, framförallt då efter hur min hud läkt:
Är de inte djupa - ja du, hur man nu definierar det utan att förklara - så kommer de för det första läka snabbare men framförallt kommer även ärren vara svagare och blekna snabbare. Dessa ärr kommer man senare, oftast tar det inte ens ett år, knapp se om man inte vet att de finns där.
Är de djupare så kommer läkningen ta mer tid. Dessutom kommer det vara tydligare även efter att det bleknat, enligt min erfarenhet kan det ta flera år för djupare ärr att blekna.

Jag råder dig dessutom att söka hjälp. Det är lättare att ta sig ur ett självskadebeteende om man fångar det "tidigt nog" och du förtjänar att må bra och kunna njuta av kommande sommrar.

Innan de har läkt och ärren bleknat så råder jag dig att skydda ärren från sol och annat. Bära långärmat, använda plåster eller annat och när såren läkt kan även nog med solkräm räcka.

Ta hand om dig!

Jag kan tillägga att nu flera år sen jag självskadade ordentligt så har jag bara vita ärr. Och en del syns mer än andra, andra är nästan osynliga. Men det tog ett tag innan det blev så här. Tidigare var de mer "arga" i färg och stod ut väldigt mycket. Är det inte stora, enorma sår så kan du gömma dem med allt från bandage till armband eller liknande. Men inte smink eller nåt som kan irritera.

Och Undertaker hade en väldigt bra poäng som råder dig att söka hjälp. Tyvärr är det ibland nästan kusligt hur "lätt" man kan få att bli nästan beroende av att självskada, att det blir som nåt man gör nästan automatiskt. Det är väldigt viktigt att försöka fånga upp det i tid så det kan sättas in resurser och man kan få en chans att lära sig andra metoder för att hantera sina känslor på. Det kan vara en tung väg att gå men väldigt viktig!

Jag skäms inte för mina ärr, jag är 35 nu, jag har accepterat dem för länge sen. Men när jag var yngre minns jag hur jobbigt jag tyckte det var att ha dem, och hur hårt jag fick kämpa för att gömma dem så gott som möjligt. Det är inte roliga känslor att brottas med.

Här har du en lista med olika ställen att söka hjälp hos.💞

#6: Jättefint att du länkade, Pil!