I förrigår*

Har du någon att prata med? Nån vårdkontakt eller så för ditt mående? Någon släkt eller bekant? Lärare?

Att skada sig själv är en impuls som ofta är väldigt stark, men som bara hjälper på extremt kort sikt. Själv använder jag många knep för att inte självskada. Tex så kan jag ta en iskall dusch, eller tvätta ansiktet med iskallt vatten. Det får lite samma effekt eftersom det ofta sätter igång samma kemi i kroppen som vid självskada, fast utan att göra någon skada.

Man kan annars tex tugga på en isbit äta något jättestarkt. Om kroppen får något annat att tänka på kan impulserna att skada sig gå över. Man lurar kroppen att tänka på annat. Tex just is eller stark mat blir lite som samma sak för det kan ju faktiskt till och med göra ont men ger inte permanent skada som tex att skära sig eller liknande.

Man kan också ha strategier som tex att man "skjuter upp" det. Man tänker att "jag ska först se färdigt den här filmen, sen efter den är slut får jag se om jag fortfarande vill det då" och så tänker man så tills man inte längre känner att man vill självskada.

Känslor är något som kommer och går lite som vågor och om man då tänker att man tex ska låta vågen gå över kan känslorna gå över.

#2: jag har ju föräldrar men de vet inget och jag vill inte berätta för dom eller min lärare. Men jourer brukar jag prata med i bland det kan hjälpa lite

Tack för
Knepen ska testa dom nästa gång!

Jag sätter ett X i rubriken med tanke på ämnet. :)

#4: ok 👍 var sökare på om det behövdes

#5: Om du är osäker så sätt hellre ett X än att låta bli. Hellre att man varnar för triggers en gång för mycket än en gång för lite. :)

Jag testade dina tips (zaeria) och de funkade ibland men idag…. Så gjorde jag det. Eller jag vet inte om det räknades men jag rev mig själv med en nål och penna. Men saken är den: hur ska jag gömma dem? De är röda, vita och gör ont och är ganska synliga. Jag vill verkligen inte att någon ska se. Speciellt inte någon i skolan eller familjen.

#6: bra, tack! Ska komma ihåg det till nästa gång!

#7: Det finns inga specifika regler kring vad som exakt räknas som självskadande, för det kan se så extremt olika ut för olika personer. Vissa tror att det bara är när man skär sig som det räknas, men icke. Jag var över 20 när jag insåg att jag hade självskadat hela mitt liv, långt innan jag började skära. Jag bet mig själv, rev mig själv, slog mig själv i huvudet med knytnävar, bankade huvudet i vägg/golv/bord/whatever. Jag gjorde det av samma orsak som jag senare skar mig.

Att medvetet inte sköta sina mediciner, äta/dricka sånt man mår dåligt av, det kan också vara metoder att självskada.

Du valde att göra något mot dig själv som gjorde ont, det räknas.

Önskar jag hade bra tips, men det enda jag kan säga är att jag hoppas du finner styrkan att berätta för någon vuxen. Innan det spårar ut. Jag har idag ärr över hela låren och armarna och även om jag inte skäms över dem så önskar jag ändå att jag hade sökt hjälp långt innan jag fick så permanenta spår. Plus att det såklart är hemskt tragiskt när någon mår så fruktansvärt dåligt att de skadar sig själva.

#9: tack! 🫶

Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig riktigt då ämnet inte är helt lätt. Men kort sagt så är det ingen lösning att skada sig. Försök fundera över varför du känner som du gör. Du säger att du känner "ingen vill vara med mig, ingen gillar mig", men jag betvivlar att ingen gillar dig och att ingen i hela världen vill vara med dig.
Nu vet jag inte hela din situation, men när man är yngre så är det mycket fokus på att "vara något" när man går i skolan. Man ska ha vissa kläder, man ska ha vänner att gå med i korridorerna, man ska se ut på ett visst sätt osv osv. Men jag vill bara säga till dig att så fort du kliver utanför skolans miljöer så finns inte de där normerna som trycker ner en om man inte är "den populära tjejen med vänner". Jag gick ensam i princip hela gymnasietiden, försov mig varje dag, klädde mig lite alternativt, var väldigt tyst, hade en "halv" vän som jag knappt pratade med, gick promenader i skogen på rasterna, satt ensam och åt i matsalen, låste in mig på toan för att slippa ungdomsgängen, osv. Utan att låta självgod så vill jag säga att jag är hellre som jag var än att passa in och vara en exakt kopia av alla andra. Det var tuffa år och jag mådde ofta dåligt när jag passerade andra ungdomar där jag gick ensam, men så var det. Jag är mig själv och det är vi alla. Vi alla har en plats här i världen. Tyvärr fungerar människans psyke så att vi är flockdjur och vår överlevnadsinstinkt är att passa in. Därför smälter många in och de som inte är på samma sätt kan bli "straffade" för att den stora massan ska känna gemenskap till varandra när de pekar ut de som är "udda".

Jag vet inte om jag svävar iväg men ville bara skriva lite då jag vill att du ska inse att självskada leder ingenvart förutom till ett sämre mående. Du har en styrka i att du är annorlunda, och det inget jag säger för att "vara snäll" utan du blir automatiskt mer intressant och spännande om du har lite andra intressen och personlighetsdrag än "den stora massan". Tryck f*n inte ner dig själv!

När jag känner känslan att vilja skada sig så sätter jag på mig hörlurar och spelar hög musik. Jag älskar musik och jag drömmer mig typ bort i musiken och får ut mina känslor på ett sätt i den. Jag försöker även vänta ut känslan, liksom inte ta förhastade slutsatser i stunden. Utan tänka efter, varför vill jag inte skada mig? Jag vill inte ha fler ärr, jag vill inte att andra ska se och undra, jag vill inte känna att jag "fallit tillbaka" för att jag genuint tror jag är starkare än så och jag vill jobba med mig själv. Även om det ibland är lätt att känna att "jag vill ju", men nej, man vill inte egentligen. Det är en tillfällig känsla och mitt tips är att lära dig hur du hanterar känslan på andra sätt. För mig funkar hög musik som sagt, men för andra kan det funka med att ta en dusch (gärna kall dusch), gå promenad, kanske kolla en serie, alltså allt egentligen som distraherar dig.

Nu vart detta långt, sorry. Men du är awesome, kom ihåg det.

#11: jag vet inte vad jag ska säga, det räcker nästan inte med ett tack. Men tack tack så himla himla mycket!!!! Direct efter jag läste ditt svar så började jag ifrågasätta vad jag sagt till mig själv. Och nu har jag insett att det inte är fel på mig. Jag ska nog bara byta klass och börja om. För att vara ensam på varenda rast är inte jätte kul. Idag ska jag ta mod till mig och säga till min mamma. Tack så väldigt väldigt OTROLIGT mycket!!!

Åh men blir så glad att det hjälpte, du tänker helt rätt!! En nystart kan förändra saker till det bättre ibland! Uppdatera om hur det går 🌺

Nu har jag börjat självskada igen. Suck… jag vet inte längre hur jag ska ta mig ur det här. Hela nätterna gråter jag över att behöva gå till skolan. Det känns som att alla hatar mig där. Inte ens min egna lärare tror på mig eller lyssnar när jag berättar något som hänt. Ni kanske tror att de ”retar” mig. Som att t.ex kalla mig för saker osv. Ja det var så det började. Men det har blivit värre. Tja… de kan springa iväg när jag går till dem, ignorera mig när jag pratar, säga saker som ”du är inte så fin” ”du ritar hehee.. väldigt finttt…..” Eller ”kan du gå?” Och skrika när jag pratar så man inte hör mig osv.
Nu orkar jag verkligen inte mer! Jag orkar inte må såhär, jag orkar inte ha en lärare som inte bryr sig, och jag orkar inte gå i den där jä**a skolan! Varför måste jag vara den utan vänner… varför måste jag vara den som alltid är själv? Jag vill inte ha det så! Och tänk om det inte funkar att byta skola heller…… att jag nu har börjat självskada igen gör det ännu värre. först hjälpte det äppelsnäckan sa. Men efter en vecka kom tankarna till baka igen. Jag försökte hindra dem, men det gick inte. Jag är så arg på mig själv nu. Jag hade lyckats att inte göra det på typ 3 veckor. Men näe då skulle jag börja igen. Vad ska jag göra? jag är helt borta

Är jättetrött nu så ursäkta om mitt svar inte är det bästa. Vad är det för folk som går i din skola?? Usch. Folk som trycker ner andra är själva osäkra/olyckliga och vill bara komma "högre" upp genom att "offra" andra. Jag skulle blivit skitledsen och mått dåligt om någon sa så till mig. Men jag vill att du nånstans i detta ska komma ihåg att vad dom säger om dig, säger något om dom, men inget om dig. Jag förstår att det kan kännas som att det ligger något i det dom säger men nej det gör det inte. Jag har inte fått utstå så jättemycket men det har hänt ett par gånger att jag fått kommentarer om mina kläder i skolan. Jag har klätt mig typ lite udda. Men helt ärligt så känner jag bara oj vilka tragiska människor som har så lite i sitt liv att de måste skapa en identitet och status på att vara dryga äckel.

Jag tänker att oavsett vad så verkar inte den skolan (eller snarare eleverna) bra för dig, så det kan knappast bli värre av att byta skola. Du kan snarare ha en chans att slippa osäkra ungdomar som tror dom är svincoola när dom lägger sarkastiska kommentarer. Jag kan garantera dig att dom inte är så coola som dom tror sig vara, tror de är ganska osäkra och kanske inte mår så bra själva när de väl sitter ensamma med sina tankar.

Jag önskar jag kunde hjälpa mer ❤️

#15: Tack! Det är bara det att de har sagt det så många gånger så jag har inget självförtroende kvar :(

Självskada igår och har planer på att göra det idag. De här tankarna går ju typ inte att stoppa. Jag har viljat självskada hela dagen men samtidigt försökt tränga bort tankarna men det är omöjligt. Självmordstankar har börjat dyka upp också. Vet inte vart jag ska ta vägen. Men det varierar väldigt mycket. Ena dagen kan jag vara jätte glad och inte ha några som helst självskade tankar. Andra dagen mår jag så dåligt att jag bara vill lägga mig ner och sova. Igår var nog den värsta dagen på länge… alla blev arga på mig (som vanligt) och massa lögner. Sedan skulle ju självskade och självmords tankarna också komma fram. Så jag självskadade då rå. Har kvar nått ärr nu. Orkar inget mer. Det ända jag går och väntar på är att det ska bli lov och jag ska slippa skolan. För på helgerna brukar alltid självskade tankarna bli mindre och ibland inga alls. Det är oftast i skolan de är som starkast. Försökt prata med bris ett antal gånger men det brukar inte hjälpa så ska försöka med någon jour idag. Har för mig att det skulle vara bra.

Ren i 3 dagar nu 🙏🙏

Det var strongt gjort - bara en dag till … å en dag till … å snart har det gått en vecka. 🎈

#18: Bra gjort!

Superbra! En dag i taget. Och om det känns för långt, så en stund i taget.

#20: Tack Apple mycket!!

#22: så*

Detta lov har varit (är) verkligen helt fantastiskt! Nästan inga självskada tankar alls och har mått bra hela helgen! Dock när skolan börjar vet jag inte vad jag ska börja, får ångest direkt jag ens tänker på det. Att jag ska behöva stå ut en HEL termin till. Vi har ansökt om att byta skola men inte fått någon plats en. Så i värsta fall kanske jag får vänta ända till sommarlovet. Eller ännu längre…
bris har jag testat men har inte funkat. Jag vet inte varför egentligen, det känns som att de inte förstår.
10 elr 7? dagar ren!!!

Idag tog lovet en dålig vändning.. bråkade med pappa och började tänka på att de blir skola efter lovet så de slutade med tårar och ångest.

4 månader ren idag ❤️‍🩹
Kan få självskadetankar ibland men när jag får de tar jag fram en isbit eller kollar på en film, tecknar m.m

Tack för all hjälp :)

#26: Heja dig! 🌻🌻🌻

#27: :3 tack så mycketn