2020-11-03, 12:19

Min historia börjar den 11 november 2023. Då hade allt gått åt helvete för sonen.

Har en son som har självmedicinerat när ADHD medicinen inte har fungerat. Han har varit på glid, vad jag vet, i 2 års tid. Men misstänker dock att han har varit på glid en längre period. Nu det senaste året har det gått käpprätt åt skogen för honom, och idag sitter han häktad.

Han kom tidigt i kontakt med "fel folk" och hamnade i drogsvängen. Han har gjort mycket dumheter när han har varit påverkat, därav häktningen.
Han har dock aldrig varit fysisk mot oss här hemma.

Han tog körkortet i Juli 2019, men tappade det efter en månad pga. drograttfylla.
Enda sedan dess har vi bråkat och kämpat för att få in honom på behandling, men eftersom han hade passerat 18 så kunde de ingenting göra utan hans samtycke.
Det kan de visst det. Lägg LPT, eller LVM på honom, då har han ingenting att säga till om. Men det vägrade den göra.

Vi har haft 3 husrannsakningar och en rannsakning av bilen sedan i Maj i år. Första husrannsakan var han hemma när de kom. Han låg och sov och polisen ryckte upp honom ur sängen och placerade honom på en stol. De gapade åt honom och han gormade tillbaka. Tillslut blev jag så förbannad att jag bad både sonen och polisen att dra åt helvete. De skrämde vettet ur hans småsyskon som också var hemma. Polisen bad om ursäkt och tog med sonen till bilen och fortsatte förhöra honom där, medans 3 andra genomsökte lägenheten med hund.De hittade lite Cannabis och 2 extacy tabletter, men de bedömde att det var för eget bruk så de släppte honom.
Innan de gick frågade de om de kunde göra något för oss, varpå jag svarade att de kunde låsa in ungen och kasta bort nyckeln. Polisen tittade snett på mig men sa ingenting.

Andra gången de kom letade de efter en väska och en jacka och nu sist (en vecka sedan) letade de efter ett simkort.

Vi blev tvungen att kasta ut honom i våras då han kom hem "hög som ett hus" och började gapa och skrika samt slå i väggarna.Då hade vi ingen kontakt på 3 veckor, vi visste inte var han var eller vad han gjorde. Vi var lika skräckslagen varje gång telefonen ringde och vi inte kände igen numret.

I Juni fick han ett ungdomsboende, eftersom vi varken ville eller fick ha honom hemma pga de yngre syskonen som alla är omyndiga.Det gick bra några veckor. Men sen gjorde han bort sig. Han var påtänd och slog sönder en dörr. Han åkte ut från lgh med huvudet före. Han åkte upp till Östersund på Torsdagen och kom tillbaka till stan på lördagen, då stog polisen och väntade på honom. Han var tydligen eftersökt.Han togs in på förhör, men släpptes återigen. Han ringde då och frågade om han fick komma hem. I samråd med Soc och hans fältassistent så kunde vi ta hem honom, så länge han höll sig lugn gick det bra, men blev han stökig på något vis, då ville de att vi skulle ringa efter polisen. Han sov hela den helgen och halva måndagen.Han hade gått in i en psykos.

Vi fick telefon från boendet på tisdagen, och han skulle få en andra chans. han flyttade in dit igen på Onsdagen. Han bodde där i några månader, sen åkte han dit på drogtestet, han var positiv på Lyrica och Benso.

Men nu insåg både soc och fältassistenten att han behövde hjälp . Han blev inskriven på behandling och åkte dit för en dryg vecka sedan. Men med lagen om allts maximala jäklighet. Polisen ville ha tag på honom de ville ha honom i förhör. Så lokalpolisen hämtade honom på behandlingshemmet , samma dag som han kom dit, och skjutsade honom, halvägs hem, där möttes de upp av våran polis och han blev häktad här på hemmaplan. Och där sitter han nu.

Han är häktad pga. Övergrepp i rättsak, stöld, misshandel och droginnehav. Alt i samband med att han har varit påverkad.
De skall vara nya häktningsförhandlingar på Torsdag, och som det ser ut just nu så släpps han då, men han skall direkt tillbaka till behandlingshemmet.
Den advokat som vi har anlitat har yrkat på det.

2020-11-03, 23:56

Det har varit en himla berg och dalbana oro, stress och rent av rädsla för vad som kan/kommer hända.

Vi vet ju inte hur mycket hans "så kallade kompisar" vet v ar vi bor och vem vi är. Ska det komma någon och vad tänker de göra. Vi har pratat med polisen om detta. De förstår vår oro och rädsla. Men det är inte så mycket varken de eller vi kan göra i dagsläget.

Många av det gänget han umgicks med är nu häktade eller sitter i fängelse. De som fortfarande är på fri fot är efterlysta. 2 av de värsta är häktade.

Han har tydligen varit "medlem" i ett gäng som har hållit på med narkotika, stölder och i vissa fall misshandel. Han har burit vapen och "drivit in" skulder för "Spindlarna". Allt detta rullas upp i och med att de fick tag på flera stycken av detta gäng samtidigt. 6 stycken häktades i snabb fart under 2-3 dagar.

2 hade tagit sig till Uppsala, de ville ha tag på min son. De har, vet inte hur, fått reda på att han var där nere någonstans på behandling. De visste inte att polisen redan hade hämtat honom. Vet inte vad de skulle med honom till, men advokaterna har fått ur dem att de var ute efter ett simkort som sonen hade. Samma simkort som polisen senare letade efter här hemma och inte hittade.

2020-11-04, 02:36

Detta handlar om min lilla pojke som sprang runt i lägenheten och jagade "Gröna monster", han tittade ofta på Monsters inc och den lilla gröna bollen var hans favorit.

Tycker inte det är så länge sedan han for iväg i full karriär på cykeln, och gav både mig och sin far hjärtattack när han slog runt och landade i diket.

Det är dessa minnen man ser tillbaka på, och jag vet att min son finns där inne någonstans.
Jag hoppas innerligt att vi kan få tillbaka honom.

2020-11-04 , 02:36

På torsdag vet vi lite mer …förhoppningsvis. Några av killarna är fortfarande på fri fot, eller de var det när vi pratade med advokaten igår. Vet inte hur det ser ut idag.

Det är flera patruljer ute och letar efter dem, och det har gått ut efterlysningar från Skellefteå i Norr och Stockholm i söder. Men polisen tror att de sista sitter och trycker någonstans här i stan.

2020-11-07, 15:09

Det blev omhäktning i väntan på åtal, senast den 19, och eventuell rättegång. Han sitter misstänkt för misshandel och stöld som skall ha skett dagen innan vi åkte ner till behandlingshemmet med honom. De håller honom även pga. kollisionsfaran.

Ytterligare en av killarna är häktade, men det är fortfarande kvar 3 på fri fot.

2020-11-07, 16:41

Vi vet inte var de tre sista killarna håller till. De ligger förmodligen och trycker någonstans.
De går inte gärna ut med efterlysning heller, allt är hemligstämplad.
Alla förhör sker bakom låsta dörrar.

2020-11-15, 02:51

3 av killarna är fortfarande på fri fot. Däremot vet vi nu att 2 av killarna kommer bli sittande ett bra tag i fängelse. Där var det bl.a grova vapenbrott och grova narkotikabrott.

Lite får vi reda på av advokaten, men eftersom det fortfarande är några på fri fot, och de vet inte riktigt var de har dem. De tror att de på något vis har tagit sig till Norge eller Danmark, men de vet inte. Och det betyder ju att även vi kan ligga i farosonen fortfarande, om de vill komma åt sonen genom oss.

2020-11-16, 22:12

Fick besked idag. De tre sista i "ligan" är häktade. Två är under 18 så de får polistransport till olika behandlingshem. Det ligger LVU på båda två :)

Sonen sitter fortfarande häktad pga kollisionsfara. Rättegången är på Torsdag, så får vi se vad som händer. Han kommer förmodligen att få kontraktsvård.

Det känns riktigt bra att de nu är inlåsta. Vi har ju oroat oss för att de skall leta rätt på nån utav oss, eller ännu värre, nån utav barnen då de inte har fått tag på sonen. Den oron slipper vi nu.

Oron vi sitter med nu är att nån dumjävel till byråkrat KAN komma på att han inte behöver vård, och då får han villkorligt, eftersom han inte har något i straffregistret sedan tidigare. Tydligen så är kontraktsvården väldigt kostsam för staten.

Både advokaten, hans handläggare på soc, hans fältassistent OCH kriminalvården yrkar på att han skall ha kontraktsvård. Så det är bara att hålla tummarna, imorron vet vi (förhoppningsvis) hur det blir.

Han var djupt nere i en psykos under 3 veckor innan han häktades, och han var även psykotisk den första veckan efter häktningen, så jag hoppas att de tar upp det under rättegången.

2020-11-21, 01:09

Åtal väcktes igår mot min son och 3 andra killar som sitter häktade. Den fjärde, som är omyndig, stack från behandlingshemmet, så han är på rymmen undan polisen. Han har setts i närheten av häktet där pojkarna sitter. Som tur är, så plockár polisen honom direkt om de får syn på honom eftersom han numera är efterlyst.

Jag har sett stämningsansökan på alla 4 pojkarna och det ser inte så bra ut. Det är dessutom konstaterat att den äldsta av killarna är psykopat, så han kommer att komma under rättspsykiatrisk vård och kommer bli sittande i bra många år. det "snällaste" han gjorde mot 14 åringen var att hugga honom i benet med en skruvmejsel .

Hoppas bara att han inte kommer loss från polisen, då blir det inte så roligt för vittnen eller andra inblandade i ärendet 😔

Admins notering: Det går fint med en sådan här tråd, inga problem.

2020-11-30, 12:22

Nu har åtal väkts, och rättegångarna börjar nu med start den 3/12. Rättegångarna blir den 3, 4, 10, 11 December.

Som det ser ut så har de haffat hela "ligan" som har härjat nu och som de har nystat i. Så hoppas att det blir lungt nu ett tag. Det lutar mot att sonen får kontraktsvård. Så jag hoppas att han får det

2021-02-11, 11:40

Pojken kom inte iväg inom 2 veckor som det var sagt. Första gången han skulle ner fick hans bror positivt covidtest, så då fick han, naturligt nog, inte komma ner. Så det blev karantän i en vecka.

Det har hänt en hel del sedan han blev släppt från häktet. Han kom ju hem pga av platsbristen iom att pojkarna inte fick sättas på samma ställe. Han var lugn och fin när han blev släppt. Det var så underbart, jag hade fått tillbaka den sonen jag inte hade sett på flera år. Han kramade om mig och sa tack för att du finns mamma 💖

Det gick jättebra de första veckorna, men strax efter jul märkte vi att han började bli rastlös. Han blev ofokuserat och stingslig. Det ringde varningsklockor för mig där. Jag sa att jag ville drogtesta honom. Vilket jag inte fick. Då visste jag.

Jag frågade vad han hade tagit, cannabis fick jag till svar. Trodde inte på honom, han var helt väck i huvudet.
Jag ringde hans handläggare på soc och kriminalvården och berättade läget. De blev inte glad, men kunde inte göra något just då.
Jag blev ganska arg och sa en del olämpligt. Han var dömd till kontraktsvård, så de SKALL göra något åt det, särskilt om det blir ett återfall.

De kollade runt och fick reda på att det skulle bli en plats ledig där han var när han blev häktad, men det skulle dröja ett par veckor innan han kunde komma. Jag hörde mig för med fältassistenten och handläggaren på soc. Och vi kom fram till att han skulle tillbaka dit, vilket han också ville själv.

Han verkade bli lugnare med detta beskedet, och vi blev lite lugnare vi med. Det gick bra en vecka, sen brakade det loss. Jag var på jobbet. Koordinatorn kom in till mig och sa att jag hade telefon i slussen.

Jag jobbar på en hjärtavdelning, så vi får inte ha våra privata telefoner på oss när vi jobbar.

Det är endast maken som har telefonnumret till våran koordinator, att användas endast i nödfall. Jag blev förstås väldigt orolig. Jag tog telefonen och det var äldsta dottern (?)Hon berättade att E hade fått ett krampanfall, han tuggade fradga och hade bitit hål i läppen. E var på väg in med ambulans och maken tog våran bil och åkte efter. Eftersom jag jobbar mitt emot akuten och kommer in med mitt sithskort, så gick jag ut i ambulansintaget och väntade in ambulansen.

Jag gav rakt besked om att E's flickvän inte skulle in, hon var med maken i bilen. Som tur är så råder det besöksförbud på sjukhuset, även akuten, så egentligen får ingen komma in, men jag fick eftersom jag jobbar inom kliniken.
Vad jag såg när ambulansen kom in var fruktansvärt. Jag har sett det många gånger tidigare, men detta var min son, så det var fruktansvärt att se. Han hade fortfarande sammandragningar/spasmer när ambulansen kom med honom, han blödde från läppen och det rann en svart sörja ur mungipan hans ( aktivt kol) han var vaken men mycket förvirrad och inte så lite arg. Han skrek åt ambulanspersonalen, men det blev mest oartikulerade ljud.

Han blev lagt på hjärtövervakning och han hade en oregelbunden puls på 185. Han hade injicerat amfetamin och han hade en promillehalt på 1,5. Det var fruktansvärt, personalen på akuten kom och sa att jag kanske skulle gå, för min egen skull, jag bad dem dra åt skogen. Jag satt där inne i nästan 2 timmar, då började han stabiliseras och pulsen gick ner. Men han skulle läggas in på observation och övervakning ett dygn. Han hamnade inne på min avdelning.Jag satt hos honom en stund innan jag åkte hem, han ville att jag skulle vara med när eftermiddagsronden gick.

Det sista han sa till mig innan jag åkte hem var: Mamma hjälp mig, jag vill inte dö.

Sjukhuset ville först inte göra en anmälan till soc, av hänsyn till mig, men jag krävde att de skulle göra det. Både akuten och min avdelning. Kommer det in en orosanmälan, så måste soc och (i sonens fall) kriminalvården agera ganska omgående. Vilket de också gjorde.

Detta hände på Onsdagen mitt på dagen. På Torsdag fick vi telefon, sonen skulle komma ner på Måndag, men de ville helst inte att han skulle åka tåg själv, ifall han skulle få för sig att avvika. Så det bestämdes att vi skulle köra ner honom till behandlingshemmet, soc betalade bensinkostnaden.

De sista dagarna innan han åkte ner hade han husarrest, han fick inte gå utanför dörren utan att någon utav oss följde med. Som tur var så fick han en tankeställare när han överdoserade och började krampa. Han blev nog ganska rädd tror jag

Nu har han varit där i snart 2 veckor, just nu går all information gällande sonen direkt till oss, läkaren på NPF har lagt LVM på honom.Dessutom så sitter han på kontraktsvård.

Dessa 2 veckor har varit väldigt jobbiga för honom. Nu under avgiftningen så får han inga mediciner alls, inte ens tabletter mot illamåendet. De räknar med att de kan börja trappa upp han ordinarie mediciner, han medicineras mot ADHD, ångest och Depression, nu i denna vecka. Han mår bättre nu, och den värsta abstinensen har lagt sig som det verkar.
Vi skall ha SIP-möte digitalt nu på eftermiddagen, Vi, NPF Soc, Försäkringskassan ,personal på behandlingshemmet samt E själv.

Jag hoppas att den resa vi har gjort de senaste åren nu är slut. Jag hoppas att sonen skall hitta tillbaka till sig själv och få må bra. Jag hoppas att sjukvården och soc ser till att han får det stöd och den hjälp han behöver för att återvända, han har en väldigt lång och jobbig resa framför sig. Resan tillbaka till livet.

Han har levt i stress och fruktan de senaste åren, han har berättat fruktansvärda historier för mig. Vad han själv har gjort, vad han har sett och upplevt de senaste åren.Den historian kommer jag förmodligen också orka berätta, men inte just nu. Jag måste smälta detta själv först, jag bara gråter när jag tänker på vad som KUNDE ha hänt.

Det kommer ta lång tid för honom att komma tillbaka, men han vet nu att vi står bakom honom, vi stöttar honom hela vägen på de sätt vi kan. Sjukvården och soc har lovat att de skall göra sin del så han får må bra igen. Nu hänger det på honom, han har det svåraste jobbet …nämligen att lämna ett kriminellt leverne och drogmissbruk bakom sig. Han måste göra sin del för att han skall få huvudet ovan vattenytan.

2021-02-17, 12:11

Vi hade SIP möte här om dagen med soc, NPF, försäkringskassan och behandlingshemmet. Efter SIP mötet ringde läkaren upp mig, och vad han då sa gjorde mig mycket upprörd.

Han hade läst igenom hela E's journal och det hade framkommit några saker som han inte visste om, bl.a att jag redan för 2 år sedan hade sökt hjälp för hans drogmissbruk. Han såg att jag hade försökt på alla sätt och vis att få hjälp då situationen redan då var ohållbar.

Jag blir dock lite fundersam. När en ny läkare tar över en patient, skall inte den läkaren då läsa in sig på patienten ? Eller ansåg han bara att det var ytterligare en jobbig ADHD unge ?

Läkaren sa att han inte var så säker på att han hade ADHD han trodde mer på att han, som sina syskon, har högfungerande Autism, fast med atypiska symptom. Läkaren vill göra en ny utredning på honom och tyckte de skulle börja direkt.
Visst får han det, men då får han göra det med videolänk, pojken skall inte hem till stan. Där satte både vi, soc och behandlingshemmet ner foten. Blev lite sura miner från läkaren, men det skiter jag högaktningsfult i.

Men om han inte har ADHD och han är medicinerad med Amfetamin sedan han var 16 år gammal, då har ju även sjukhuset viss skuld i hans drogmissbruk, eftersom de har försett honom med droger hela tiden.

Detta leder till att det kommer bli en större intern utredning, där både BUP, Nepoteket och NPF blir indragna.
Vi får se var detta slutar.

2021-10-07, 22:12

Var ett tag sedan jag skrev något nu. Mycket vatten har runnit i ån sedan sist jag skrev. Det har varit ett tufft år, både för oss och sonen.

Behandlingshemmet släppte honom för tidligt, det gick bra i några veckor, sedan gick det åt skogen. Han har levt i ett mycket tungt missbruk dessa månader. Hans flickvän och sambo tog ett återfall och då var cirkusen igång. Många var de tårar som föll, många var de svordomar som haglade. Jag orkade knappt hålla mig övanför vattenytan. Flickvännen har inget stöd från sina föräldrar pga missbruket, och jag kände att jag orkar inte, men jag måste ..för E´s skull. Varken E eller flickvännen fock visa sig här hemma, men jag var dit och hjälpte dem, när inte E låg på sjukhuset pga överdoser 😔

För 6 veckor sedan höll det på att gå riktigt illa. Han tog en överdos, ramlade ihop i kramp och höll på att förlora livet. Det tog 35 minuter för ambulansen att häva krampen.
Det visade sig också att orosanmälningarna som har kommit in från sjukvården har försvunnit, eller så har de aldrig kommit in, vi vet inte så det fanns inget belägg att sätta nytt LVM.

De senaste veckorna har han krampat, då och då. Nu för 1 vecka sedan, på måndagen krampade han i sömnen och ambulansen hämtade honom återigen, men han fick gå senare på dagen. Natten efter krampade han igen 1 timme efter att han hade somnat, då behöll de honom på sjukhuset, han låg på stroken för "rädda hjärnan". Vi fick då äntligen ett läkaresamtal. Troligtvis så har han ådragit sig någon fprm av epileptisk sjukdom pga av sitt missbruk. hans levervärden är heller inte bra, så de misstänker att han dragit på sig hepatit C

Den måndagen när han krampade för 1vecka sedan, tog de massor av prover. Han hade inga främmande substanser i kroppen. Det enda de kunde se var en ytterst liten rest av cannabis, men den var så liten att enligt läkaren så¨var det minst 3 veckor sedan ha hade tagit något. E bekräftade detta, då grät jag. Han har helt på eget bevåg bara slutat, han blev rädd nu när kramperna började komma såpass tät och var såpass svåra, att han bestämde sig för att sluta helt, med allt. Hans flickvän blev också så rädd att hon slutade samtidigt.

Just idag är jag mycket glad och har fått träffa min son som har varit borta i flera år. Han är hemma en sväng nästan dagligen nu, och han mår bra ..åtminstone för stunden.

Jag vågar inte skruva upp hoppet än, men jag ser en ljusning. han har brytit kontalkten med alla han umgicks med tidigare, han har bytt telefon och telefonnummer och soc har hjälpt dem med lägenhet, som inte "kompisarna" känner till.

2021-10-07, 22:23

Nu är E inne på 4 veckan drogfri, än går det bra. han kommer hem , han har saknat oss. Han kramar om mig flera gånger när han är här, det enda han säger är tack mamma, tack för att du finns.

Han kramar om sina småsyskon, och ber dem förlåta honom, det har de gjort för länge sedan.
Även hundarna börjar närma sig honom igen. De har undvikit både honom och flickvännen hittils.

2021-10-11, 11:19

Sonen har fått praktikplats genom kommunen. En handikappad kille som gick i gymnasiet samtidigt som honom ville gärna att E skulle anställas, då de sökte efter en "kompis"/ ledsagare till killen.

Tydligen så blev denna kille ordentligt mobbat i skolan, och min E var den enda som var snäll mot honom.
Hans arbetsuppgifter går ut på att E skall följa med på bowling, på stan eller andra aktiviteter som det är roligare att ha med en "kompis" än en assistent på. Fast assistenterna finns hela tiden i bakgrunden. Det enda E har sagt att han inte vill gå ut på riktigt ännu, är krogen och det respekterar både killen och hans föräldrar. De vet om vilken problematik E har/har haft och vad han kämpar med just nu.

E's fältassistent tyckte de skulle ta ett möte med pojkens föräldrar ( pojken är lika gammal som E) och berätta precis hela historian, innan de anställde E. Så de vet om både drogerna och det kriminella levernet. Men pojken bad för honom iaf, så föräldrarna gick med på det. Det är iaf inte tänkt att E skall hålla på med mediciner eller andra uppgifter som assistenterna gör, han är bara en "kompis."

Jag tror faktiskt detta är ytterligare en sporre för E att ta sig ur det liv han har levt de senaste åren.

2021-10-26, 10:50

Han trillade dit för 2 veckor sedan. Han härjade runt i nästan två veckor 😔Jag viste inte var han var eller vad han höll på med.

I Fredags ringde näst äldsta sonen, då var E hos honom. E var psykotisk och mycket paranoid. Han fick för sig att det var folk ute efter honom med kniv och pistol.

Jag ringde socialjouren, de sa att jag skulle ringa 112 eftersom han var psykotisk och paranoid. Jag ringde dem, och de kunde inte göra något i nuläget. De hade inte tillräckligt på fötterna för att hämta in honom.

Näst äldsta sonen ringde återigen då hade E gått iväg och kommit tillbaka, i betydligt sämre skick än han var innan. Jag ringde 112 igen då han nu bar kniv. Jag satte mig i bilen och åkte iväg. Jag hade 112 med koppling till polisen på telefonen,och maken hade sonen i luren. Vi sa att sonen skulle hålla koll på var E tog vägen om han drog iväg, men han fick inte försöka stoppa honom. Jag sa även att polis och ambulans är på väg, samt vi.

Precis när vi körde in på gatan där han var, hade E dragit. Polisen 112 ville prata med sonen där E uppehöll sig, så de ringde upp honom. De ringde mig igen och sa att E hade avvikit.

Precis när de ringde mig kommer E gående i trapphuset, utan skor, han är helt väck och har en stor kniv under jackan. Han säger att det var 12 stycken som hade omringat honom och hotat honom med kniv och pistol.

Jag sa till 112, som jag då hade på tråden, hur det låg till och att de måste komma NU. E var jätteparanoid och fick helt plötsligt för sig att någon skulle ta mig. Efter detta gick det fort.

E började fatta att något var i görningen, så han klev ut och började gå iväg, just då kommer ena polispatruljen. De körde fram och när E såg att det var polisen tvärstannade han och lyfte armarna, han gav sig utan protester. De tog honom in i bilen, och då kommer en polispatrulj till, de var orolig för att det skulle komma fler och lägga sig i, dessutom var det vapen inblandade.

Det blev polishandräckning till akutpsyk och han lades in på PIVA med LPT.
Tyvärr så har avd. 51, PIVA, en idioltläkare som inte är klok i huvudet som är avdelkningsansvarig. Han blev kvarhållen under helgen med LPT, men släpptes på Måndagen när idioten klev på. Hon gillar inte missbrukare och har bestämt sig för att de skall inte ha hjälp, de får skylla sig själv 😔
Personalen avskyr henne men ingen vågar säga något.

Tack och lov så var både psykjouren och polisen snabb att lämna orosanmälan. Vi lämnade en orosanmälan på honom till socialjouren.
Han skall på läkaresamtal imorron, han ville faktiskt att vi skulle vara med då, och han skall skrivas in på behandling, de överväger att lägga LVM på honom, iom orosanmälningarna som nu har kommit in. Fast det har vi ju hört förr …… 😒

Men, tyvärr, just nu står det honom helt fritt att hitta på vad han vill och vi kan inte göra ett skit åt det.

2021-12-06, 09:14

Det har varit lungt ett tag nu, förutom ett smärre återfall förra helgen (1 vecka sedan). Han skall iväg på behandling idag, de kommer och hämtar honom kl. 11.30 här hemma.

Nu håller vi tummarna för att det går åt rätt håll denna gång, han kommer bli fråntagen både telefon och dator, förutom ett par timmar på eftermiddagen, då han får ha kontakt med oss. Han får inte ha kontakt med kompisar eller flickvännen, utan det blir bara vi som får prata med honom.

Dit han ska nu, har de stor erfarenhet av kriminella unga, förutom yngre missbrukare.

Det finns sammanlagd 8 killar mellan 18 och 25 år på behandlingshemmet (inklusive min son), alla har levt i ett tungt missbruk och kriminalitet.
Så jag hoppas och tror att det skall bli bra.

Om han sköter sig, så får han eventuellt komma hem den 24-25 December, men med mycket hårda restriktioner.

2022-01-16, 12:31

Sonen är fortfarande på bättringsvägen och han är kvar på behandlingshemmet. Han blir kvar åtminstone ut Februari, men han har själv frågat om han inte kan få förlängd vistelse . Han får något som kallas "Gestalt terapi", och det fungerar tydligen mycket bra för honom.

Han har fått okej med förlängd vistelse av behandlingshemmet, men det är soc som har sista ordet, men jag tror inte de säger nej. Inte med tanke på den berg och dalbana som har varit.

Han var hemma över Julen, och det gick jättebra. Han har även haft permission nu i helgen, och han åker tillbaka nu vid 14.00, de hämtar honom här .

Just nu känns det riktigt bra.

2022-02-26, 12:35

Nu börjar man våga hoppas litegrann i varje fall.

Sonen är fortfarande på behandlingshemmet, och han har själv begärt att få förlängning, vilket kommunen har beviljat. Han mår jättebra, han är lugn och harmonisk.

Kommunen har lovat att hjälpa honom med lägenhet och utbildning när han är utskriven från behandlingen, och att han visar att han förblir ren efteråt. Så nu är det bara att hålla tummarna.

Jag kanske har nämnt det tidigare i tråden, men läkaren på NPF ville göra en ny utredning på honom. Han hade läst genom hans journal och konstaterat att E inte har den diagnos som ligger på honom.
När han flyttade från BUP till vuxenpsykiatrin så ändrade BUP hans diagnos så det stog i papperen att han har en ren ADHD diagnos, vilket han inte har.

Den diagnos han fick när han blev utredd i 2016 var ospecificerad ADHD med autistiska drag, OCD samt sömnstörning.
Han HAR en medelsvår ospecificerad ADHD, OCD och sömnstörning, men han har även en tydligt Autism, dock med vissa atypiska drag. Men huvuddiagnosen skulle ha bedömts som en ren Autism med inslag av ADHD och OCD, det framkom tydligt från journalen. Och psykologens bedömning.

NPF har gjort en Lex Maria anmälan på BUP, Nepoteket och sig själva. Sjukhuset kommer även få en känga pga uteblivna orosanmälningar när han har blivit inlagd pga överdoser.

Jag blir så himla ledsen och frustrerad. Han fick sin diagnos när han var 16 år gammal, men jag sökte hjälp redan när han var 11 år gammal, då jag först upptäckte att något inte var som det skulle med honom.

Hade de lyssnat på mig och gjort en utredning redan då, så kunde mycket av det som har hänt de senaste åren kanske undvikits, enligt både psykologen på NPF som har gjort utredningen och hans behandlingsassistent på behandlingshemmet.

Är lite förbannad på hans läkare på NPF. Han anser att E skall leva på socialbidrag, när han har rätt att få aktivitetsersättning. Vi skall hjälpa honom att lämna in ansökan till försäkringskassan, men läkaren vägrar skriva ett intyg. Så där blir vi tvungen att gå via klinikchefen och eventuellt advokat för att få ut intyget. Vi har pratat med försäkringskassan och vi har även pratat med vår advokat. Och bägge säger att han har rätt att få aktivitetsersättning iom att han har en Autismdiagnos. Han är i dagsläget långt från arbetsmarknaden.

Jaja inget man kan göra åt det nu. Men vi har begärt förflyttning, i samråd med kommunen, från NPF till Habiliteringen.

2022-03-08, 20:36

FAN aldrig skall man få vara riktigt glad 😞 Det har framkommit att föreståndaren på behandlingshemmet där sonen är, har tagit sig ur ett kriminellt leverne, men nu …efter 25 år…har han trillat dit igen. Kommunen har tagit hem alla pojkarna som var där, IVO har satt hårt mot hårt på kommunerna. Så sonen är nu hemma, hoppas bara att det inte blir för långt uppehåll från behandlingen. Han har visserligen gått upp till fas två, men han är fortfarande i behov av stöd och hjälp med sitt missbruk och sitt kriminella leverne. Han har brutit kontakten med alla som han har haft att göra med här i stan, han ville egentligen inte ens komma hem till stan, till oss jo, men han vill inte röra sig alls i stan eller i omnejden. Han är livrädd för att stöta på någon som han inte vill stöta på.

Vi har lovat att vi kör honom dit han skall, han har provtagning 3 ggr i veckan och han har samtalsterapi 2 ggr i veckan. Han skall inte behöva ta bussen. hans handläggare på soc är flyförbannad på sina chefer som inte har hittat en lösning på placering. Det är lite besvärligt, eftersom kommunen inte vill ha pojkarna som känner varandra sedan tidigare på samma behandlingshem. De har tydligen vetat om detta i ett par veckor, så de hade kunnat agera tidigare. Vi hämtade honom idag, och vi kommer se till att han inte skall behöva oroa sig för något alls. Vi har lovat honom att vi kommer finnas där, så han slipper oroa sig för någonting.

Nu hoppas jag bara att han inte trillar dit igen. Det är min största fasa.

2022-04-21, 18:33

Behandlingshemmet stängdes tyvärr ner. Så sonen har varit hemma sedan det blev stängd.
Han sköter sig ganska bra, som tur var så hann han komma såpass långt i behandlingen att han var på väg mot utslussningen.

Tyvärr så har han haft återfall på Cannabis 😞 Han berättade det för oss helt på eget bevåg. Jag blev ledsen så klart, men jag bråkar inte med honom.

Jag har valt att inte bråka med honom i dagsläget då det är såpass skört och lätt att han faller tillbaka i ett grövre/tyngre missbruk om vi bråkar med honom. Han var väldigt djupt i missbruket när han blev "inlåst" i början på december.

Jag påtalade bara att han måste sluta med allt, även cannabisen. Jo han hade fått jättedåligt samvete och ångest gentemot oss när han hade rökt, så jag hoppas att det stoppar honom i fortsättningen.

2022-09-11, 00:03

Lite trevliga nyheter nu då. Sonen fick plats på ett behandlingshem här i stan. Han blev inskriven där i början på Maj. Nu har han haft utslussning i 3 veckor och på Måndag blir han utskriven från behandlingshemmet.

Han och flickvännen har fått lägenhet och de har hjälp av kommunen och sonen har även hjälp av kriminalvården. han mår jättebra och han har inte haft några återfaall alls. Han drogtestas fortfarajnde 3 ggr i veckan. Det tycker jag är bra.

Han har även fått lämpen, men han skall visa 6 rena blod och urinpropver innan han får börja köra.
Han har hittills lämnat tre rena prover

2022-09-11, 12:36

E har nu fått ny utredning och det landade på, som vi trodde, att han har en högfungerande autism med atypiska drag grad 2. Han har nu fått rätt hjälp med psykologsamtal och medicinsk behandling.

Han "gick tillbaka" till 15 års åldern när han blev ren. Det är tydligen ganska normalt, eftersom det var där drogerna "tog över"
Jag och maken går i en anhöriggrupp en gång i veckan, och det är så underbart att kunna prata med andra som är/har varit i samma sits. Vi bearbetar i huvudsak medberoendet och får hjälp att handskas m

2022-09-12, 11:28

Ytterligare ett prov rent, och då har han varit "ledig" och hemma hos sambon sedan Torsdag kväll 🥰. Han blev utskriven från behandlingshemmet idag. Men han skall fortfarande lämna prover 3 ggr i veckan.

Han skall påbörja NA möten idag och han skall då få träffa den som kommer bli sponsor. Nu törs vi börja hoppas, litegrann i varje fall 🥰

2023-02-07, 10:43

Det går fortfarande framåt. Sonen är ren enligt provtagningar, förutom ett mindre återfall på cannabis.

Han har börjat studera och hans sambo har fått jobb. Bägge två är nu rena, men de har fortfarande kontakt med SBC (Sundsvalls Behandlingscentrum) och lämnar prover 1-2 ggr. i veckan.
Nu har även jag börjat tro att det faktiskt kommer bli bra.

Jag går dock fortfarande sjukskriven, sedan jag kollapsade i Januari ifjol.
Jag kommer troligast inte kunna gå tillbaka till det jobb jag har nu. Det är för mycket stress och det ligger för nära händelserna med sonen.
Jag mår bättre, men det skall inte mycket till innan min stress och utmattning triggas igång. Ringer det ett okänt nummer, hemligt nummer eller ett nummer som hör till sjukvården, så blir jag alldeles stel och klarar inte av att svara.

En sådan enkel sak som at jag ser en A lagare ligga utslagen på en gräsmatta nere i stan triggar igång min stress och hjärntrötthet. Jag klarar inte av att ta in det och se objektivt på det hela. Det kunde lika hjärna ha varit min son som låg där, eftersom jag "flyttas tillbaka" till December 2021 när sonen blev omhändertagen.

2023-02-07 , 11:00

Nu börjar min resa på väg tillbaka till livet på allvar. Jag skall påbörja behandling mot ångest och deppressioner, och jag kommer inte få gå tillbaka till jobbet med det första.

2023-07-04, 14:30

Det har nu gått 2,5 år sedan jag skrev första gången. Jag har fått tillbaka min son 🥰 Jag har fått tillbaka den sonen som i många år har varit borta. Jag visste att han fanns där inne någonstans bakom drogdimman, och jag hade rätt. Han har kommit fram ur dimman nu 💖

1 år har han varit ren, han är snart klar med sin utbildning till snickare, och han har fått sommarjobb på det företag som han har praktiserat hos. Han blir officiellt lärling där när han tar examen i September 🙂
Även flickvännen är ren sedan drygt ett år tillbaka.

Han har fortfarande lång väg att gå, och frestelserna är många. Men nu håller vi tummar och tår att han fortsätter kunna stå emot lockelsen. Han har klarat det så långt, och varje dag är en vinning.

Jag har fått tillbaka min son som har varit borta i många år, men jag visste att han fanns där inne, någonstans bakom drogdimman 🥰

Välkommen tillbaka till livet och till oss älskade unge.💖

Ingen gåva är större än den gåva jag fick när min son återvände till oss från drogdimmorna.

Jag jobbar fortfarande med mig själv, jag går traumaterapi och skall påbörja individuell terapibehandling mot PTSD. Min historia är lång och brokig, det har varit en fruktansvärd tid innan sonen vände tillbaka från drogerna. Än idag, nästan 3 år senare, sitter det som en klump av oro och ångest runt mitt hjärta. det skall inte mycket till innan jag tippar över kanten. jag har fortfarande lång väg att gå, men det finns hopp och ljus längre fram.

Jag hoppas dock att min berättelse kan hjälpa andra att se ljuset längre fram. Hur jobbigt det än är just nu, så tänk framåt, det kan fortfarande vända.

Misströsta inte, ge inte upp, kämpa på det löser sig 💖

#6: Tråden och inläggen blev långa och ibland röriga men jag hoppas att min historia skall kunna hjälpa andra att blicka framåt. Att se att det kan finnas hopp längre fram.

Jag hoppas och tror det. 💖

Gud vad jobbigt allt måste vara ❤️

#27: Det har varit väldigt jobbig när det har pågått. Nu går det betydligt bättre, mycket beroende på att sonen nu mår bra och är helt ren.

Jag har fortfarande en hel del kvar att jobba med mig själv innan jag är helt "återställd", men det går framåt 🙂

❤️ Lycka till i framtiden!

Vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att du har kämpat på i sån motvind så länge, låt nu kommande tid bli DIN tid.

Det är så skönt att läsa att det ordnat upp sig för din son och hans flickvän.

Nu ska det bara ordna upp sig för dig 🌹

Det tar tid men du har många goda år kvar.

#30: Nu är det min tid. Jag mår hyfsat bra nu och skall börja arbetspröva igen.

#31: Jag har gott hopp om att det skall ordna upp sig för mig också.