Själv mår jag rätt pissigt idag. Huvudvärk, mensvärk, hungrig, röksugen så jag vill slita ut håret med rötterna och nästan slut på toalettpapper. 😬

Ack vilken kul lördag. 🙄

Skit. Sömnbrist, ångest och allmänt inte direkt trevliga tankar.

Samlar mig till gänget. 🙁
Inte bra alls, kan inte sova men vill inte vara vaken, är både ledsen och har ångest förutom att jag är en otroligt ful människa som ingen någonsin skulle kunna tycka om.
Möjligen umgås de med mig för att de tycker synd om mig.

Usch, vad tråkigt att vi är flera stycken som inte fått sömn.

#3: Du är absolut ingen ful människa!

Själv har jag börjat skaka av cigg-sug men trots att jag rivit igenom hela lägenheten hittar jag inte så mycket som en enda cigg någonstans. Helt sjukt att man ska skaka och känna sig desperat efter nåt sånt…

Kunde jag ta sms-lån skulle jag fan göra det omedelbart för jag står inte ut.

#3: du är inte ful alls! Oavsett vad är du den finaste människan man kan vara på insidan. Det är insidan som räknas, men ändå är du vacker på utsidan också, även om du inte tycker det. 🩵🩵🩵

#0: skit. En dålig dag bara :)

Såååå trött, mycket ångest och har upptäckt en dålig grej och är sur på pappa för att han inte bryr sig om viktiga saker.

Hemskt.
Misslyckat självmordsförsök igår men jaja. Känns som att alla avskyr mig. Är väl så oxå.

#9: Jag avskyr dig då inte åtminstone :)

#9: jag hatar absolut absolut inte dig heller!

Mår inte alls bra. Ångest. Tappat bort medicinen. Kraftiga impulser att hoppa ut genom fönstret då jag är i ett höghus.
Jag orkar inget men vågar inte visa för pappa eller säga något.

Så tragiskt att vi är så många som mår skit på olika sätt och får lite eller ingen hjälp alls…

Underbart att vi mitt i vårt eget dåliga mående ändå kan ge varandra lyftande kommentarer! ❤️👍❤️

#9: jag hatar inte dig!

En väldigt jobbig dag. Mycket resande och annan stress. Somnade på golvet när jag kom fram och sov nog fram tills 18:00. Stel efter 3 timmar på golvet. c.c

Men något positivt har hänt! Har råkat hitta en person som jag kommer bra överens med och som hittills varit bra på att få mig på andra tankar.

Spränghuvudvärk och tristess.

Sov uselt inatt, först drömde jag att jag hade sömnparalys men vaknade i drömmen och sen fick jag sömnparalys på riktigt och vaknade helt uppstressad och orolig. Vill verkligen bara få sova ordentligt en hel natt. Det är ju i perioder när jag har det såhär som suget efter tabletter kommer som en jäkla ångvält. Inbillar mig att jag kan ju köpa bara tio stycken så får jag sova några nätter, men vet ju också att det aldrig kommer bli "bara en karta". Bläää.

#19: Åh jag vet vad du menar. Jag är så med alkohol. "Jag kan ju bara dricka en gång nu så jag får sova" men som du säger blir det aldrig bara en gång. Är starkt som tusan av dig att stå emot suget. Det vore så enkelt att snubbla för sömn är ju verkligen nåt man blir helt vansinnig av att inte få tillräckligt av.

#20 Jag tror att just den där insikten om att "bara en" är verkligen något som kommer efter flertalet återfall och missar. Det är liksom då man inser att det blir aldrig "bara en". Och det är just den känslan jag försöker hlla fast vid, att jag vet att det inte funkar med "bara en" för det kommer dra igång något mer. Vissa saker måste jag avstå helt. Men det suger just när det är sömnen som blir lidande, för sover jag dåligt blir jag också så mycket svagare för just sug och den mörka spiralen.

Jag sov inte heller bra. Idag hade jag planerat att vara hemma, men istället måste jag iväg på ett läkarbesök låg bara och hade huvudvärk och ångest hela natten. Igår försökte jag nästan ta livet av mig. Mamma är helt hopplös, hon blir arg när jag skär mig och jag hatar när folk blir arga men jag kan inte sluta självskada.

Dåligt. Sov inte bra och har sån sjuk ångest. Kan inte hämta ut mina sömnisar så lär inte sova bättre inatt. Och är såklart så hungrig att jag inte kan sluta gråta. Jag hatar mitt liv så mycket. Varför varför varför. Jag orkar inte mer alltså. 😭😭

Jag måste säga att ni är fantastiska allihop som skriver i den här tråden för ni är öppen och i en gemenskap som binder er samman i svåra stunder när ni behöver varandra.

Jag har inte dom problem som ni har men jag har medkänsla och jag önskar er allt gott för det är ni alla så värda så ta hand om er allihopa ❤️

Fått recept på sömnisar som jag trodde men hatar att jag inte har råd att hämta ut. Jag vill få sööööömn ju. 😭

Less på att vara hungrig hela tiden också och känns så sjukt ovärdigt att inte ens ha toapapper nu.

Skitliv.😢

Idag mår jag om möjligt ännu sämre. Huvudet exploderar av hunger och börjar dessutom känna mig förkyld. Sov helt värdelöst eftersom jag inte har råd att hämta ut min medicin. Känner mig ledsen och trasig. 😭

Sovit för lite på senaste så nu har jag en trevlig yrsel oavsett vad jag gör… Måste på något vis lyckas sova mer men det går ju inte.

Jag vill inte ens prata om mitt möte hos psykiatrin igår, det har gett mig total känsla av meningslöshet.

#24: så fina ord 🩵

Var och pratade med kurator/terapeut idag och det gav noll. Totalt noll.

• Jaså, mår du dåligt?
  Det blir nog bättre ska du se.

Blä!
Orkar inte kämpa med varenda grej som ska ordnas. Mår skit!

Trött och sur, fick inte sova inatt utan låg och drömde mardrömmar om hästen och gubben (se inlägget häst 😓 på djurskydd iFokus) och vaknade i en stekpanna typ lite då och då. Sedan börjar snart skolan och jag kommer inte att klara av den. Mamma vägrar inse att jag ligger efter i alla ämnen och inte är jättebra i skolan ändå, vi ska få nya lärare och de kommer stanna i Max ett halvår, precis som alla andra.

Mår fruktansvärt. Knappt någon sömn och när jag till slut slumrade in så var det vidriga mardrömmar för hela slanten. Och känner mig så förtvivlad över att jag inte fick mina pengar idag heller, vet inte alls hur jag ska överleva helgen som det ser ut nu. Bara gråter och gråter och är så fylld av ilska och ångest att jag orkar inte mer. Varför måste jag vara så trasig för???

Försökte gräva fram pant igår för att kunna hämta ut mina sömntabletter men det gick inte särskilt bra då jag redan pantat i princip allt. Ugh. Jag vill ha mat, jag vill ha sömn, jag vill slippa all denna ångest…

Blev lack som fan igår efter mötet med psykiatrin. Fixade hem sömntabletter och känner mest att "bleeeh", då kan man fortsätta sitt destruktiva leverne utan att nån lägger sig i.

#30: vad idiotiskt! Jag förstår hur det kan kännas

Mår mycket bättre nu, åtminstone. Kommer få sömn inatt då jag har medicin nu, så det ser jag fram emot. Ätit också så känner mig mätt. Och jag har toapapper igen haha.

Jag mår okej idag. Var sjukt trött men sov precis några timmar och då släppte den värsta yrseln som orsakats av sömnbristen.

Vill bara dö. Detta året är kanske mitt sista måste jag säga. Orkar verkligen inte. Mina tabletter funkar inte heller, ligger bara och vrider mig i mardrömmar på nätterna. Vaknar halv 6 när klockan är ställd på sju. Försöker att varva ner ångesten ibland, men inget kallt vatten eller ASMR podd hjälper mig.
Vaknar minst 1 gång på natten i en pöl av svett. Jag rispar upp mina armar och slår mitt huvud mot väggen och tror att jag kan lugna paniken men jag kan inte .

#35: Jag är så glad att det går framåt för dig! Hoppas att allt ordnar upp sig snart. :)

Riktigt riktigt dåligt. Mina tankar skrämmer mig för allt jag kan tänka på är självmord och att skada mig själv ordentligt på något sätt. Är inne på nionde dagwn av att inte äta, jag försöker men hittills varje gång jag försökt så får jag panikångest även om det ksk bara är ett äpple.

#35 Alltså att äta, sova och kunna sköta hygienen gör en sån himla stor skillnad ändå även om man inte tror det.

#39: du dricker väl något?

beklagar av att du mår så dåligt. Du borde få i dig något,försök.

#37: låter inte roligt. Förstår hur det kan kännas. Men nej, det får inte vara ditt sista år! Vad kommer vi göra utan dig?

#39 dricker klarar jag men inget annat.

#43: Du verkar verkligen inte må bra. Men du är så värd att få leva ett bra liv! Försök att äta något. Självskadetankar och liknande är mer än jobbigt, var jag i din situation så skulle jag söka hjälp AKUT.

Känns inte som att jag är värd det. Är alltid ensam. Är en stor börda för alla och gör alltid fel.

Idag är faktiskt en ok dag. Jag köpte ju hem tabletter efter mötet med den där nya samtalskontakten jag inte trivdes med. Sysselsatte mig hela helgen med att passa Morris, som är en ängel när man inte mår bra och bara lägger sig tätt intill med sin nos mot ens kind.
Nu har jag gjort mig av med tabletterna och egentligen är det värsta nu att man bara sitter och undrar vad som hänt om jag hade tagit dem. Hade det gått bra? Hade jag kunna sköta sömntabletter normal denna gången?
Mycket funderingar kring det.

Bokade däremot in en av alla mina andra hundar i helgen. Då tänkte jag ta Molly. Om jag bara kan få lite mer rutin på saker så skulle Molly kunna vara här mer, för faktum är att det hjälper mig att hålla de dumma tankarna lite lugnare.

Yrvaken efter en tupplur där jag hade vansinniga mardrömmar så känner mig inte direkt lugn.

Börjar känna mig stressad igen. Jag har mat för idag och en bit in i morgon. Men ändå känner jag mig så förtvivlad över att jag fortfarande inte fått arvet. Liksom, om jag inte får det så måste jag klara mig till den 25e innan jag får pengar från fk. Och tills dess har jag absolut ingen mat som kommer räcka. Det är så jävla jobbigt att vara i den här situationen och jag hatar det. Gråter typ hela dagarna pga det. Fan också.

I morgon ska jag hämta ut zopiklon och jag tror att jag kanske har tillräckligt med pengar på kontot, men är inte 100. Fan också.😭

#46 Starkt jobbat med tabletterna👍 Hoppas det går bra med hundarna nu.

Men nä 😭😭😭😭😭😭

Skulle dricka lite av min apelsinjuice och råkade välta ner den på golvet poof så exploderade förpackningen och 2 liter juice spiller ut på köksgolvet. Det var det enda "nyttiga" jag unnat mig på veckor. Min kropp vrålar efter vitaminer och grönsaker och frukt. Men då det inte är särskilt mättande för mig har jag valt bort det.

Bröt ihop totalt och fick en panikattack som fan.

Nu ger jag upp jag har fan blivit suicid av att ha sån panik över pengar. Finns en nyöppnad smyckesbutik en kort promenad bort som har öppet till kö 18. Får ta med smyckena jag ärvt efter mamma och se om några av dem är värda nåt. Det gör så ont i hjärtat och jag lär väl gråta hela tiden men vet inte vad annars jag ska göra. Desperationen efter pengar knäcker mig. Jag vill köpa grönsaker att äta och jag vill ha ny apelsinjuice. Det låter säkert patetiskt men min kropp vrålar verkligen efter något nyttigt. Jag orkar inte stå emot längre snart vill bara dö nu.

Jag orkar inte mer det är fan över nu. Skulle ta lån om jag kunde men kan inte. Har inte tillräckligt bra kredit för sms lån. Har ingen annan att låna av heller. Kommer inte överleva om inget förändras om jag inte får något hopp. Jag kan inte. Känner bara att det är bäst om jag inte finns mer.

Jag orkar inte mer.

Jag får strunta i sömntabletter för jag är så nära ett farligt sammanbrott. Jag måste gå till affären och köpa någon slags grönsak eller frukt annars överlever jag fan inte. Har redan suttit med rakbladet i handen och velat använda det. Jag som mådde okej ändå när jag vaknade och nu har det slagit slint helt.

Skulle döda för pengar känns det som…

Se om du hittar lådor med grönsaker där det står, för bra för att slängas. Lådorna brukar vara billiga och ha helt okej innehåll.

#51: Tyvärr finns inget sådant på vår lokala affär. Jag har redan frågat dem kring produkter med kort datum och det kan finnas ibland på ett ställe i butiken men aldrig sett grönsaker där. Det är mest köttprodukter eller typ färdigrätter och sådant. Och det är fortfarande utanför min budget. Tack för tipset annars, önskar att det fanns dylikt här.

Jag tror att anledningen till varför jag blir så fruktansvärt instabil av det här är för att av all jävla skit som jag dealar med ska det verkligen vara fucking pengar som gör att jag till slut ger upp och avslutar allt? Liksom PENGAR???? Just nu känns det som om jag inte ens kommer överlev natten.

Totalcrasch och kaos idag. Orkar inte gå in närmre på det men mycket är min mammas totalt oförstånd till beroende (trots att hon hellre själv valt att fortsätta röka även om hon fick fem miljoner för att sluta).

Ledsen som fan för plötsligt står jag utan hjälp nånstans, ska slussas ur min psykiatri utan ny plan (trots kvarstående borderline, Depression, ätstörning, missbruksproblematik) och slussas ur missbruksvården för jag anses ren och stabil nog nu när jag skött mina åtaganden i 4 månader. Kan inte fortsätta göra något fysiskt på Hundverksamheten som jag vill fören jag fått vård för min kropp och övervikt, för jag kan fan inte röra mig längre.

Och just nu står allt på den fina "vi vet inget fören semestertiderna är helt över"-eggen och balanserar.

Har inte haft tankar på att avsluta livet på länge, men gud nu är det alternativet inte alls långt bort längre.

Jag orkar inte leva så pass mycket att jag inte vet var jag ska ta vägen. Var nära ett självmordsförsök igår. Snart börjar skolan. Så trött på alla människor just nu. De beter sig så barnsligt. Jag kommer inte att orka ta skolan på allvar, jag kommer inte ens klara av att komma dit hela tiden. Mamma är fortfarande fast på att hennes lilla tildemulkegull är bäst på allt, i alla ämnen.

Har gråtit hela natten och inte fått någon sömn alls. Är så hungrig att jag mår illa och har bara några få cigg kvar. Det här går inte längre jag står inte ut. Jag vill äta nåt. Jag vill hämta ut medicin.

Jag vill inte finnas mer jag orkar inte…

Nu har insikten kommit att mamma kan ta sig i röven. Ringde för att jag håller på och storstädare köket och inte våga klättra i stegen på de övre hyllorna. Mamma: "Varför måste du ändra där då? Var det inte fint nog?" Eller vågar du inte för att du tagit tabletter och kommer falla!?" Allt med den där tonen att hon vet bäst. Nej, jag har inte tagit tabletter men sedan jag nådde en bra bit över 100 kilos-sträcket (för flera månader sedan då jag samtidigt slutade klättra på ostabila hemmapallar) ställer jag mig inte gärna och balansrar i ett vitrinskåp.

Jag är färdig jag är trasig och jag kommer aldrig mer tillbaka. Jag orkar inte mer och har rivit sönder lägenheten för att hitta någon som är cigg. Men detblir inget. Jag ger upp. Mitt liv är totalt jävla värdelöst fucking ALOLO½
JAG FUCKOING ORKAR INTE. JAG ORKAR INTE VARA GYNGRIG HELA JÄVLA DAGEN OCH CUIGGEN ÄÄR BORTS. FUCJ NMT USELESS LIFE IM NOT GONNA BE PART OF TRGW FUCK EVERYHHIMHB

LIVET. SLUT. TACK FÖR DEN HÄR TIDEN

Totalt tappat vettet. Ryckte ut allt i köket och kör en storstädning. Trots att min fibrovärk varit grövre än vanligt. Bara för arr slippa sitta med skittankar. Nu ser här kaos ut och lagom till det ska påblras sättas in DÖR min ork helt.

Livet är över jag orkar inte mer
Mitt liv är inte värt nåt
Att ibte kun äta är jag färdig med.

Ramlade ihop pch gallskrika slå mig själv i huvudet så gott jag kan.

Nu är det nog att ge upp.

Jag vägrar en svältig dag till

Känner mig helt förstörd, vaknade klockan 4. Vill bara somna och aldrig vakna igen, jag är så golvad så att jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Allt blir bara värre känns det som. Helt trasig i hjältat.
Svälter, är desperat efter medicin, och är bara genuint förstörd.

#67: okej, jag förstår.

Hoppsan, tryckte i anonym.

Försökt förstå hur man tar livet av sig, googlat och läst men allt smärtfritt verkar omöjligt. Jag orkar inte mer ångest, skolan börjar och jag pallar inte sociala sammanhang. Inte alls. Men jag kan inte isolera mig från alla andra människor, så funkar det inte. Jag vill inte träffa någon alls. Jag får aldrig sova på natten, det finns inte någon annan lösning.

Ringde bris. Han som svarade ställde konstiga frågor, var alldeles för hurtig och förstod inte att jag mår dåligt alls.

#70: det är aldrig smärtfritt att ta sitt liv. Det finns många myter om det men nej. Det är inte smärtfritt.

Är genuint tacksam för mina kontaktpersoner på Soc. Idag pratade vi om att jag i slutet av månaderna inte ens kan hämta medicin eller äta alltid, så nu när jag inte längre får busskort betalt (eftersom jag är klar med min behandling) kommer jag bli helt isolerad. Då sa min kontaktperson att hon skulle skriva in att det i behandlingsplanen ingår ett månadskort inom min stad eftersom jag framgångsrikt avslutat behandlingen men behöver ett busskort för att kunna hålla vid drogfriheten genom att inte isoleras hemma. Hon är fantastisk!

Vi kan inte få arvet just nu. Min andre morbrors gode man har inte skrivit under papperen. Nästa torsdag skulle advokaten jag pratade med ringa upp då har den som hade hand om bouppteckningen kommit tillbaka.

Men vad gör jag nu då? Hur ska jag överleva tills den 25e? Verkar ju som om vi inte får arvet fören tidigast veckor efter det. Satansjävla pisshelvete.

FAN. Jag överlever inte till den 25e. Är väl lika jävla bra att lägga sig i nåt hål någonstans och ge upp. Jag orkar inte mer, bara motgångar hela tiden. När man fucking till slut övervinner telefonskräcken så möts man av det här. HELVETE.

Nu kom gråten också som ett brev på posten.😭😭😭

#74 Så fruktansvärt surt! Tyvärr så är det verkligen så med pengar, det spelar ingen roll vart de kommer ifrån eller vilken inkomstkälla man har, man kan verkligen inte räkna med dem fören man har dem i handen (eller på kontot) och faktiskt betalat det som ska betalas. Jag önskar jag kunde låna dig mer för jag vet att det hade gjort så himla gott för dig och att du faktiskt inte ens kan äta ordentligt, men sitter inte jättemycket bättre till själv nu i mitten av månaden.

Jag hade lite kontanter nu efter sommarens hundpassande, och fick en faktura som ska betalas på nätet. Ja, vad fan hjälper kontanter när man får en faktura som betalas över nätet? Tack och lov kunde ju min kille ta den och jag ge honom kontanterna. Inte ens banken tar ju kontanter.

Samtidigt får man inte få in några extra pengar på kontot när man sitter hos kronis utan att de tar dem, så jag kan inte gärna ta betalt för vovvarna över Swish för då ryker de direkt. Fast nu vill jag ju egentligen inte ens ha betalt för vovvarna, men folk verkar tycka man gör dem en sån himla stor tjänst istället för att de fattar att det är de som gör mig en stor tjänst som lånar ut pälsklingarna.

Jag har huvudvärken från helvetet idag, men nu har i alla fall Molly, lillvovvan, kommit. Eventuellt kommer gammelgubben (Mollys "gammelmorbror") också över ikväll. Allt är lite bättre med hund i lägenheten, även om det samtidigt ibland känns överväldigande att ansvara för nån annans djur när man inser att sist man duschade var så längesen att man inte ens minns det.

Mår illa av hunger och gråter igen. Jag hade bröd trodde jag Men öppnade den nya påsen och såg mögel. Helvete också. Två dagar till pengar… slut på cigg också och bara förtvivlan idag. I morgon bör jag få höra angående arvet när vi kan tänkas få det. Känner mig så jävla desperat alltså.

Känns nästan värst typ dagarna innan pengar. Man räknar minuterna verkligen.

Blir ingen sömn för mig innan tidigast fredag nu det känner jag på mig. Inte utan mat och cigg.

#77: Äter du havregrynsgröt? Ett tips på billig och mättande mat.

#78: Jag tycker att du ska vara kvar. Jag brukar läsa dina kommentarer och inlägg.

#79: Ja, om jag har socker eller dylikt att äta med och mjölk till. Men det får vänta tills nästa gång jag får pengar det med, men har inte tänkt på det tidigare så kan ju definitivt skriva upp det att köpa framöver. :)

5.67 kr på kontot så har inte riktigt råd, och haha, tyckte det var humor att det blev just 567 därför jag skrev ut det. x'D

#82: Tror inte det stämmer alls att det är många som ogillar dig. Någon säkert för så är det ju alltid oavsett vem man är eller var man är. Alla kan inte gilla en. Men på det stora hela uppskattar nog många dig jag vet att jag gör det och tycker du varit duktig inne på vänskap t.o.m. med det faktum att du var medis på en värdlös sajt innan jag kom in!

Tycker du verkligen att det vore bäst för dig att lämna så ska du såklart göra det. Men du kan ju prova ta en paus ett tag bara annars? Se efter hur du verkligen känner? Inte stressa liksom. :)

#82 Även om många här inte gillar dig så är det minst lika många som faktiskt verkligen gillar och uppskattar att ha dig här på iFokus. Fokusera på de personerna här som är bra för dig. Sen är det aldrig fel att ta en paus från internet eller helt enkelt bara dra ner tiden man sitter och göra annat man mår bra av.

#85: Tror nästan varenda värd på iFokus har förståelse för det. När det kommer till kritan är iFokus något vi driver för att det är kul och vi vill. Betalt får vi ju inte direkt. Då ska man heller inte se det som ett jobb där man har ett faktiskt ansvar att sköta det man ska och har sagt eftersom man får ersättning för det. Man ska se det som nåt man gör för man vet att andra får nåt positivt från det, men även för att man själv får det. Får man inte längre något positivt från det så är det helt okej att ta en paus eller kliva bort helt.

Mår värre än värst. Arvet dröjer och finns inte mycket vi kan göra. Kan ta flera månader innan det blir löst pga en hel del problem som ligger totalt utom vår kontroll. Hemlöshet är väl nästa och att vara hungrig är något jag kommer få vara länge, länge. Mat blir ju sista prion av allt per månad, och den budgeten blir inte mer än några hundringar som allra mest.

Gråter hysteriskt, haft en rejäl panikattack som var fruktansvärd, tog min sista cigg för att försöka lugna mig och fick sedan en panikattack eftersom jag insåg att det blir inte mer cigg fören i morgon nu och jag VET att det borde vara en sista prio men för mig fungerar de som ångestdämpande och jag är redo att klösa sönder mig och bara vråla av ångest pga det.

Helt ärligt så känner jag att nu har jag nått gränsen för vad jag överlever. Jag klarar inte mer än så här, det är liksom inte möjligt. Jag kommer inte göra nåt förhastat ikväll eller så, men året ut kommer jag nog inte finnas för det går helt enkelt inte längre. Jag är hellre med mamma.

Jag mår skit men inte lika mycket som många av er gör.

Jag är trött och sover ca 10-12 timmar per dygn om jag kan somna, annars blir det några minuter - 3 timmar, sen vaken lika länge och sen kanske jag kan sova lite till.
Märker att min hjärna tar stryk av det, svårt att komma ihåg saker och ibland tar det flera timmar att komma på vad saker heter eller någons namn som jag mycket väl vet vad de heter i vanliga fall.
Har en massa minnes lappar liggandes överallt men hittar dem aldrig när jag behöver dem!🥲
Är ledsen nästan hela tiden men kan inte gråta och även om jag ibland gråter lite så hjälper inte det.

Idag har jag varit och fått förnyat sjukskrivningen hos min psykiater. Att få hjälp från fler instanster pga problematik som stäcker sig över fler instanser är fan rörigt. Psykiatrin vet inget om hur VC tänker, VC vet inte hur Socialtjänsten tänker. Socialtjänsten är den som försöker hålla ihop det men blir lidande av de andsras brister.

Tack och lov skriver Psykiatern alltid ut mediciner och sjukskrivning. Det är hans bit och han gör det på rullande band, men små försök att i alla fall kolla så medicinerna gör som de ska fortfarande.

VC gör inte alls mycket, men nu är jag i väntan på en remiss att ens få undersökt om jag kan vara aktuell för en GBP. Men det är ju inget akut så får vänta till september.

Soc försöker hålla alla mina bollar i luften. Deras fokus är ju på mitt föregående missbruk, men för att de ska kunna hjälpa mig med det måste alla de andra bitarna falla på plats. De är lite som navet där det andra kretsar, och de får man inte tillräckligt stöd från de andra instanserna.

Hade jag kunnat önska hade mina två personer på Soc gärna fått vara alla andra personerna också. För det är verkligen de som jobbar med helheten, inte bara
"här har du medicin" eller "gå ner 50 kilo så blir det bra" DE är noga med att verkligen vilja kolla hur vi ska göra och vem vi måste slå på.

#90: Blir du godkänd för en GBP så om det är nåt jag som gjort en som gått åt helvete 10 år senare verkligen vill understryka: KRÄV hjälp att få ordning på den underliggande orsaken till varför det gick så långt att du behövde en GBP till att börja med. De är jäkligt bra på att fixa den, se att man gör framsteg (vilket man gör i början utan undantag) men sen släpper de en och lägger inga resurser på det. Har man då noll hjälp eller insikt till att arbeta med anledningen till varför man gick upp i vikt i början så är risken enorm att man hamnar där igen förr eller senare. Absolut inget jag säger för att skrämma, utan för att varna. Önskar någon hade sagt det till mig då kanske det hade varit totalt annorlunda nu.

Så du inte blir en nästa mig (och alldeles för många andra) som gör en, ser hela deras liv förändras till något så otroligt positivt där man vågar tro att man nästan fått ett helt nytt liv, och sen kommer det tillbaka, anledningen till varför man ens behövde en op, och sakta sakta så finner man sig till slut tillbaka där man var. Och då känner man sig en miljon gånger värre.

Läs också så mycket du kan av andras historier kring det, på bloggar eller forum eller där du kan. Inte bara lyssna på sjukvården. För många får uppfattningen av att man i princip inte "kan" hamna på ruta 1 igen, men det kan man, mycket lättare än vad man tror. Läs både från de där det gått bra och för de där det inte gjort det.

Det är mitt tips som kommer från det bästa stället!

#91 Pratar gärna mer om gastric med dig personligenen om det. Jag är helt jävla lost på fetto-grejen nu och har bm,i över 62.

#92: Gör det, jag svarar på alla frågor du kan tänkas ha och kan visa bilder på före, efter, och nu om du vill se liksom viktresan.

#93 Tar det gärna i privat meddelande. Tycker du det funkar här på iFokus eller har du nån bättre sidan till sånt?

#94: Helt ok med båda delarna. Beror helt på vart jag befinner mig när jag svarar då jag sällan använder iFokus på mobilen höhö. Är jag alltså dödstrött och inte behöver skriva en lång text så sms fungerar fine. Men är jag lite piggare och det är mer lång text och dylikt så här på iFokus. Men vi kan ju alltid bara växla emellan efter behov. x'D

felskrivet

#90: Jag har nyligen gjort en GBP, opererades i mars i år. Jag blev godkänd för 3 år sedan, med ett BMI på 54. Men pga pandemin som var då och sedan mitt psykiska mående, stressen och utmattningen genom sonens missbruk så fick jag vänta 3 år innan jag faktiskt fick operation.

Nu har jag gått ner 40 kg sedan Oktober ifjol, och jag mår bättre än jag gjort på väldigt länge.

Är det något du undrar eller om du bara vill prata, så hör av dig antigen privat eller ställ frågor i tråden.

Hade en utmattad dag men inte hemsk. Tills det var dags för min dagliga måltid. Märkte att jag måste ha lämnat falukorven framme så var bara att slänga. Nu har jag två paket nudlar och en halv limpa kvar som ska räcka till den 25e. Gött alltså.

#98. Så tråkigt. Köp knäckebröd och ha på lager, det håller längre än limpa i alla fall.
Jag har alltid mitt bröd i kylskåpet för att det skall hålla längre.

Natten har varit vidrig, hade så ont i kroppen och magen eftersom jag var ute och ansträngde mig i flera timmar i går. Så trots att jag sov så kändes värken igenom sömnen. Nu är det lite bättre men mår ändå inte bra. Så trött och irriterad.

#99: limpan ligger i frysen. Har inga pengar till knäckebröd.

Dags att ge upp

Solsken i dag men sovit dåligt, ca 3 timmar.
Skall till läkaren om några timmar, känns konstigt på en lördag men så är det.

Irriterad extra nu eftersom jag skulle försöka äta lite och plockar fram en helt ny förpackning med ost och det visar sig att 1/3 är möglig!
Den var ju inte ens öppnad!

Illamående. Härligt.
Känner därför ångest. Ska iväg och träffa en bekant samt äta men då jag mår illa så vågar jag nog inte konsumera annat än en dryck.
Ska på hemvägen passa på att träffa min vän kort.

#101: nej ge inte upp ❤️❤️❤️
Jag vet att jag låter hopplös nu men håller alla tummarna och tårna för att det ska lösa sig för dig, och jag hoppas att jag inte är den enda 🫶🫶🫶

La sista pengarna på nåt som inte fungerar. Redo att ge upp nu. Tack för mig.

Har inte råd att ersätta heller. Fuck. 😭😭😭😭😭😭😭😭

Pengarna slut. Ska överleva till den 25e. Yahoo. Tur man är fet.

Idag känner jag att jag jobbar i motvind med allt jag gör. Så nu tänker jag inte göra mer idag mer än sitta och glo på skärmen, det kan jag väl inte misslyckas med i alla fall?

#105: Vad blir det för djur? Vill också ha fler djur.

Hade ett dåligt möte med läkaren i går, det varade bara i 15 minuter och jag hann bara fråga några enstaka frågor.
Hon skulle skriva ut nya recept och det var väl i stort varför jag skulle träffa henne så hon fick kolla hur jag mådde innan hon skrev ut recepten.
Jag vill bara ha svar på alla mina frågor och det fanns det ju som vanligt inte tid till.
Hon bryr sig inte så mycket om min diabetes utan inriktar sig på allt det andra.

#111 Kan du inte boka en tid till en sköterska istället för att få svar på frågor? En läkare har tyvärr ganska ont om tid och är det bara avsatt en kvart för receptskrivning är det det man får göra. En diabetssköterska brukar vara den som håller koll på allt annat, så om du är tydlig med att du behöver boka ett möte för att du har frågor om din diabetes är det större sannolikhet då de har mer tid att avsätta åt sånt.

#112. Det har kommit en ny diabetes sköterska dit nu, för den jag har gått hos har slutat. Så jag skall snart få en kallelse till den nye, läkaren ville också att jag skulle komma dit extra och prata om sådant som dietisten hade skrivit i journalen när jag var där i november. Det hade de väl "missat" eftersom det varit strul med diabetes teamet där uppe.

Det är ju svårt för dem också när inte tiderna räcker till och patienten har många olika "sjukdomar" att prata om.

#113 Du kanske kan ringa 1177 också och fråga.

Nu ger jag upp. Orkar inte vara hungrig mer. Fuck it.

Ringt om ekonomiskt bistånd i krissituation, blev direkt nekad. Ringt svenska kyrkan, fick nej där med. Tre veckor utan käk? Glöm din dröm, det får vara bra nu. Nästa månad kommer jag ha lite extra pengar tack vare ett lån från en vän från typ nästan ett år sen, men tills dess… Ha, nä, jag orkar inte. Tack för mig.

Jag mår illa och är ledsen.

#114. Det är så svårt att formulera frågor så de förstår, då jag inte ens vet vad eller hur jag skall fråga.
Svaren blir ändå det samma: Jag måste äta mindre och fler gånger om dagen och röra på mig.
Inget av det som jag ens orkar tänka på, än mindre genomföra.

Allt det andra med att vara ledsen, deppad och ha ångest det är ju sådant som jag hade innan jag fick diabetes och nu efter det, så har det ju bara blivit mycket värre.

Har haft konstant huvudvärk i flera dagar pga hunger och får Ingen sömn. Härligt liv. ^_^

Är sjukt lätt-irriterad idag. Allt triggar dåligt humör. Inte så mycket depp och ångest, utan mer att jag blir frustrerad och irriterad på folk.

Jag har sovit hela helgen och missat det fina vädret men vad 17 skall man göra när tröttheten tar över allting och jag inte orkar göra någonting.

Ska börja en ny medicin. Problemet är att jag har förhöjd risk gällande vissa biverkningar. Framförallt då sådant som Depression, sömnstörningar, ångest, självmordstankar, koncentrationssvårigheter, etc. Ska bli… spännande.
Jag skulle helst avstå men det finns inga andra alternativ. Så nu gäller det att hoppas.

Mår bättre idag. Fick en matlåda idag pch hämtade ut en annan för några dagar sedan. Fick även ett anonymt brev med en slant i. Så otroligt tacksam över fina människor i världen. 😭❤️

Nu ska jag fixa mat och dricka saft!

#122. Usch, det låter jobbigt.
Det är biverkningarna som jag är räddast för och därför har jag tackat nej till de förslag på vissa mediciner de velat ge mig.
Jag har redan många av biverkningarna innan och de är inte orsakade av mediciner utan sådant jag redan har i mig naturligt, så därför vill jag inte förstärka dem och få det ännu jobbigare.

#123. Härligt!💖

#124: Jag kan tyvärr inte tacka nej. För jag måste bli av med problemet. Och annars är det operation, vilket är invasivt och även det utan någon garanti att det hjälper.

#125. Det blir som att välja mellan pest och kolera som de säger.

#126: Kändes så när jag fattade beslutet idag. Nu gäller det ju att hoppas att det kommer hjälpa.

#128: Grattis till 113 dagar ren. Om du snubblar, vet du vad du ändå har kvar då? Vetskapen om att du faktiskt kunde klara så många dagar ren. Det betyder att du kan göra det igen, även om du måste börja om på dag 1 igen. Det är inte illa pinkat ändå!

Mår 1000000000000 gånger värre än jag någonsin gjort. Inser att jag behöver bli inlagd men de nekade mig att skicka gratis hämtning och jag har inga pengar att ta mig någonstans för. Har ingen mat heller efter i morgon och inget att dricka och ingen cigg. Helt färdig med livet det kommer aldrig bli bättre bara att glömma det där med hopp om att inte hata allt någon gång.

Jag orkar inte mer.

#130: Jag antar att du redan gjort det men om du ringer 112 och ber om en ambulans? ❤️
Häng i och kämpa lite till, Calcifer, även om det känns helt åt helvete.❤️

#131: de tar mig isf till lokala akuten där de skickar hem mig. Vi har ingen egen psykakut.

#130: Om du har ringt ambulans eller inte spelar ingen roll, ring igen!--och igen om det behövs!
Det är olika människor som svarar i växeln varje gång på sjukhus(och därmed reagerar dom olika även om det är fel) …skulle jag säga.
För dom har ingen anledning att inte tro på dig och neka dig sjuktransport eller ambulans, om du berättar hur dåligt du mår..

OM dom ff inte skulle lyssna, så ÖVERDRIV så mycket du kan, skulle jag säga..men det ska ju inte behövas "egentligen"..

#133: Det spelar tyvärr ingen roll. Det enda de kan göra är att ringa sjuktaxi åt mig som kör mig 2 timmar till närmaste psykakut där de i princip alltid nekar en hjälp. Plus att jag inte har råd med det. De har skickat hem mig och hotat med polis när jag varit så suicid att jag skrikit att jag skulle göra x och y mot mig själv om de inte hjälpte mig. De hjälpte mig inte.

#134: Fy faan rent ut sagt.🥲❤️

#135: Ja, det är rätt tragiskt när de vägrar hjälpa någon som verkligen behöver det. En gång skickade de hem mig från psykakuten 4 på morgonen för att jag inte var Deprimerad eller nåt, jag var "bara full" och borde åka hem och sova av mig ruset. Full? Nja, jag hade tagit de tabletter jag hade kvar hemma och önskade det värsta men mamma ringde sjuktaxi till mig istället.

Och jag SA detta till dem. De skickade ändå hem mig…

Idag mås det ännu värre. Det är gött alltså nu. Åt min sista mat innan jag skulle ut med boendestöd. Nu har jag gråtit i några timmar och det blir väl inte roligare än såhär…

Fan vad jag hatar att jag lovade mamma…

#134: Det låter ju inte riktigt klokt, att dom inte vill hjälpa dig. 😮

Jag vet inte var du bor, men jag menade att du skulle ringa ambulans direkt= 112 så att dom tar dig till ett sjukhus, ingen "akut vårdcentral/psykakut" eller liknande , utan direkt till ett sjukhus..

Ringer man eller åker in till något sjukhus här i Stockholm så får man hjälp, och blir inlagd.. men det kanske beror på var man bor?
Det borde ju inte bero på var du bor om du ska få hjälp eller inte tycker man, men, men jag vet inte..

#138: Alltså vi har bara ett sjukhus, som är litet, och de har stängt nästan alla avdelningar senaste åren. Ringer jag 112 och ger min adress är det dit de kör mig, finns inga andra alternativ, de åker inte bort med mig till någon annan stad som ligger 1-2 timmar bort. Och man blir i princip inte inlagd här längre, utom då kanske över natten eller några timmar på dagen. Har man blivit kollad av läkare och det inte finns något medicinskt de kan göra skickas man hem och ombeds ringa vårdcentralen nästkommande vardag och boka tid. Eller om man som jag åker in pga psykisk ohälsa så ombeds man ringa psykiatrin.

Sist tog det till tredje eller fjärde överdosen innan vanliga akuten själva ringde psyk och sa att min läkare får fan komma över till dem NU för hon ligger här igen och nåt måste ni ju för fan göra.

🤷‍♀️

#139: Att det ska skilja så pass mycket -om man får hjälp eller inte beroende på VAR man bor- tycker jag faktiskt är skrämmande.
Och ledsamt!

Jag har träffat många människor på olika sjukhus (bla psykavdelningar, IVA, mfl )- Ja jag har legat på sjukhus flera ggr för olika saker.😏
Psykiska var mer förr, senare pga att jag hamnade i koma pga blodförgiftning..

Iaf så hade alla olika storys om hur dom hamnade på sjukhusen..

Ett ex var en kvinna som drack lite för mycket och tänkte ta livet av sig, men innan dess så ringde hon begravningbyrån för att betala för en kista..😅- Sorry jag har lite "sjuk" humor., men. men..
Dom ringde i sin tur till sjukhuset och dom kom och hämtade henne.

Hon hade inte ens BETT OM HJÄLP, men fick det ändå..

Så det låter otroligt (jag säger inte att du hittar på eller något, absolut inte) men det ÄR otroligt att det ens existerar sjukhus som inte hjälper folk..

Jag har inget annat råd än att jag vet att om man är sjuk så får man många ggr "jobba hårt" för att få hjälp..Och be om hjälp som en trasig tape-recorder helt enkelt..

Ge inte upp. du har trots allt rätt till hjälp liksom alla andra. 🙂

#140: Det är läskigt när det kan vara så otroligt stor skillnad beroende på vart man befinner sig fysiskt. Jag kan personligen inte förstå på någon nivå hur man väljer att skicka hem någon som inte kan prata för de gråter för mycket, och deras hysteriskt livrädda mamma som säger "men hjälp henne, jag vet inte vad jag ska göra, snälla" mitt i natten. Det var en av de första gångerna jag hörde min mamma svära, i bilen på väg hem till henne och hennes man då eftersom hon inte vågade lämna mig ensam hos mig och nä, jag fick ingen hjälp.

Jag har liksom varit extremt öppen till min läkare på psykiatrin att jag tänker på att avsluta allt dagligen. Alltså jämt. Jag lovade mamma på hennes dödsbädd att inte göra det, och det är enda anledningen till att jag inte gör det. Jag försöker inte skrämma någon eller låta dramatisk utan det är bara så det är. Men det förhindrar inte att jag tänker på det jämt. Och det är enligt mig inte ett rimligt tillstånd att permanent befinna sig i, och att neka någon som lever så att läggas in är helt vansinnigt.'

Tyvärr är väl sanningen helt enkelt att jag orkar inte försöka få hjälp mer. Utöver vad jag redan får. Alltså jag orkar verkligen inte. Jag vet att man måste ligga på och ligga på men jag orkar inte. Speciellt inte nu när jag varken sover eller äter. Då har jag varken psykiskt ork eller fysiskt ork.

Jag gråter mig så rå att kinderna mer eller mindre permanent svider, men mer orkar jag inte göra. Jag ber till gudarna att jag får mitt förjävla försenade arv snart så att jag åtminstone kan äta och kanske sova…

#141. Kan inte din samtalskontakt hjälpa dig till att få prata med någon annan eller ge dig tips på hur du skall få hjälp?

#141: Jag förstår verkligen vad du menar med att du inte orkar be om hjälp om och om igen..

Jag hade under lång tid fruktansvärd smärta i kroppen, men jag fick ingen hjälp under dom första åren. Även om jag gick till alla möjliga läkare på bla vårdcentraler, så sa dom bara " gå hem och ta en alvedon så blir det nog bättre.. 🙄 (inte förrän jag träffade en privat läkare, som verkligen trodde på mig, och jag fick rätt medicin, så blev det bättre.

Även om jag har fått hjälp direkt när det gällt mer livshotande situationer, (bara ett ex, som jag inte är speciellt stolt över, men det var efter jag hade försökt att ta livet av mig genom att springa ut i trafiken.)..
Hemskt gjort av mig egentligen, för jag hade ingen tanke på att den som skulle få "äran" att köra över mig (i mitt dåvarande tillstånd) OCKSÅ skulle påverkas.

En annan sak jag kom att tänka på att alla gånger jag har hamnat på sjukhus, vare sig det gällt det fysiska eller det psykiska, så har någon annan ringt in till 112.

Så med tanke på det, du har inte någon annan som kan ringa sjukvården/112 eller liknande?
För det kanske skulle funka bättre? Det kan vara vem som helst, grannen, en kompis, någon på gatan, osv..

Bara ngr tankar.. 🙂

Och du är inte ensam!

Skriver anonymt, igen. Ni som vet vem jag är vet.

Då var det skit igen, ingenting kan någonsin gå bra. Julafton kommer bara aldrig mer kännas lika, jag känner mig som en trasig sak som ska flyttas runt och jag hinner aldrig ta en paus, varför ska det vara så jobbigt hela jävla tiden.

#142: Jag har ingen samtalskontakt och har inte haft sedan innan årsskiftet. Jag har en person som jag har en viss kontakt med som kan vara en kontakt mellan mig och olika ställen men han vet inte heller vad vi ska göra.

#143: Jag tror det svåraste för alla inblandade i röran är att visst må bra kommer jag såklart inte göra automatiskt men just nu har ALLT i mitt liv gått 100% i lås och kan inte röra sig en millimeter tills jag får mina pengar. När jag säger att det gjort mig paralyserad så menar jag det. Alla tankar och energi går åt antingen till att tänka på om jag kommer få mina pengar så jag kan äta och köpa medicin eller ens toapapper utan att antingen ha inget eller behöva benåda mig till andras godhet vilket jag skäms så jävligt över eller så tänker jag på hur mycket jag inte vill finnas mer. Det skulle stabilisera mig om jag lades in ett par dagar och jag fick åtminstone en liten paus från ena delen, men jag får ingen oavsett från tankarna och ångesten. Speciellt nu när jag inte har nåt som kan stjäla dem ens för en stund. Ingenting annat existerar just nu. Och det suger verkligen. Inga filmer inga serier inga spel inget.

Nu gråter jag bara hysteriskt igen för miljonte gången och jag vill inte mer. Pantade mitt allra sista igår och står inte ut mer. Känns så ovärdigt med allt. Att det är inte såhär det ska vara…

Fucking går otvättad och smutsig och gör aldrig nåt som är nåt värt eller betyder nåt. Sover inte äter inte dricker inte går på toaletten bara när det är dödligt allvar för är på sista rullen papper och bara… nä. När man önskar man hade ett mörkare förflutet så man hade connections och kunde vända sig till ett kriminellt liv för att få ihop pengar snabbt för man är så jävla desperat. Då är det läskigt.

Då var det fredag och inga pengar på kontot än så tidigast måndag kan jag äta, möjligtvis, blir en spännande helg. Hoppas jag får sömn nåt, för det har jag inte fått än och nu börjar tecknen på att det lär bli hallucinationer om 5-ish timmar om jag inte lyckas somna och det är alltid hemskt trevligt. Suck. Tur i oturen att jag inte har någon anledning att gå ut för skulle jag försöka lär jag krypa upp i famnen på en främling och gråtskrika efter en smörgås och en cigg…

Försöker åtminstone dricka kranvatten trots att jag måste kämpa mot att kräkas varje gång eftersom jag hatar smaken så jävligt. Haha, goa liv, tur jag föddes och allt det där……

Jahapp. Då får vi hoppas att jag inte bröt nåt i handen. Livet blir bättre och bättre. Av ren utmattning och hunger mitt i en gråtattack slog jag näven i väggen och tog sönder ett glas. Rivit sönder benen också och fått lägga undan allt vasst i lägenheten för min egen säkerhet.

Bra bra bra…

💖😢

#145: Det låter ärligt talat inte kul alls!

Men tror du att du kommer må bättre när du väl fått dina pengar?.

Ja självklart kommer det kännas mycket bättre både fysiskt och psykiskt när du först fått mat, dryck, cigg, osv..

Fast jag vet att det kan vara ett kortvarigt "rus" efter man fått det man velat, men det är ju olika från tillfälle till tillfälle och självklart från person till person.

Jag hoppas att pengarna få dig att må bättre dock..För det är ju trots allt en ganska viktig del i om vi mår bra, eller inte. (vad man än tycker om pengar)🙂

#147: Perfekt att sluta röka nu!

#150 Det kan man tycka, MEN samtidigt mår Calcifer redan riktigt piss och är (ursäkta orden nu Calcifer) mentalt ostabil. Om man ska sluta röka krävs att man ändå är rätt stark i sig när man fattar det beslutet och orkar ta en abstinensperiod. Så ja, du har rätt i sak, rökning är onödigt men att sluta när man redan är på botten kan vara det som driver nån över kanten.

#149: Alltså 99,9% av min situation kommer ju vara exakt lika piss även när jag fått mina pengar, det vet jag. Magiskt kommer inte allt bli bättre och jag kommer inte bli "botad" eller vad man ska säga. Men jag kommer åtminstone kunna sluta tänka på det dygnet runt och vara lika instabil som jag är nu iom att jag inte längre har full kontroll över mina handlingar.

#150: Nej, att bli tvingad till att sluta röka i en situation man inte borde vara i är dömt att misslyckats. Sluta röka är något man ska göra i en stabil situation för att man väljer det och är redo att göra jobbet. Inte när man biter sig själv, river sig själv, och slår händerna i väggen av ren desperation och där man lätt skulle sno ett paket cigg från någon om man kunde.

Det här är inte då jag kommer sluta röka, det första jag kommer köpa när jag fått pengar förutom mat är cigg.

#152 Nä kommer definitivt inte göra dig magiskt lycklig, men det kommer ta bort pressen att inte ens veta när du kan köpa mat nästa gång. Alltså, har man aldrig stått utan pengar helt så fattar man inte den enorma pressen det är att inte ens få ihop till mat, att stå på helt bar backe.

Det enda jag tänker på Calcifer är att när du får dina pengar så HÅLL HÅRT I DEM! Tänk inte att "nu kom arvet, nu kan jag slappna av". Jag tror inte du är sån som person som skulle bli vårdslös med pengar så fort du får några, men vill ändå påminna. Är du smart tar du ut lite kontanter och "gömmer" i några väskor/fickor hemma också.

#154: Det läskigaste är att jag verkligen inte har någon kontroll alls över mina handlingar. Från en sekund till en annan går jag från att vara lugn och ligga död i sängen till att hysteriskt gråtskrika och smäller nävarna i väggen och biter blåmärken på mig själv. Blörgh.

Kommer definitivt få hålla hårt i pengarna och slappna av kan jag bara göra i den mån att jag åtminstone inte längre ligger efter med hyra och räkningar och sådär. Men absolut inte på det stora hela då går det en månad sen sitter jag i samma sits igen guuud alltså, det vet jag så måste vara extremt noga med varje krona.

Sitter och fulgråter för jag skriver säljannons av mitt älskade elpiano som jag haft så sjukt länge och älskat så högt, men jag måste, jag är desperat nog nu och tillräckligt rädd för vad jag kan göra mot mig själv så instabil som jag är. 🤷‍♀️

#136: Jag fattar att du kanske inte orkar det som du mår nu, men om det skulle bli bättre så borde du anmäla dem till patientnämnden. De kan ju inte få behandla folk på det sättet. (Har själv erfarenhet av två besök på akutpsyk och båda var skrattretande dåliga och jag lär aldrig ge dem en till chans, men jag var åtminstone i mycket bättre skick än vad du beskriver.) Om du säger att du tagit tabletter i ett självmordsförsök och de bara säger att du är full, liksom… det är ju helt åt helvete. De har väl resurser för att testa folk för sådant?

#156: Ja det får kanske bli om det kommer en dag då jag orkar.

Dagens mående är väl lika piss som vanligt. Både lättad och plågad över att ingen är intresserad av att köpa mitt piano. Jag både hoppas att ingen vill ha det och att det blir sålt. Suck.

Förjävligt. Helt enkelt.

Mår skit. Varit stressigt på senaste med ny vardag och mycket resande. Dessutom håller min korniska smärta mig vaken… Kul.

Inte så bra. Om man ska underdriva otroligt mycket.

Skit. Vill självskada… Men vill inte trilla tillbaka dit. Psyket är inte stabilt längre. Är rädd för att fall tillbaka in i min Depression och att de ska förstöra det jag lyckats bygga upp igen.

Förjäkligt.
Mycket självskada den senaste veckan. Ingen tar em seriöst direkt.

Hej igen.
Soc hjälper inte ett skit med alla problem, förstår inte. När ska någon förstå att problemet måste lösas? Är bara en tonåring med hormoner i kroppen och derför tas man inte på allvar , vågar inte säga till längre, de bara berättar för föräldrar kommer ju aldrig funka. Föräldrar som går in och inkräktar på privatliv, läser igenom mina sms, detta, skriva av sig texter. Kan jag bara inte få ha ett liv?
Det var idag det.

Börjar bli väldigt less på att vara hungrig jämt. Hittade några bitar knäckebröd igår men mätt blev jag inte direkt. En vecka kvar till pengar… Plus att jag börjat självskada igen, suck. Men nåt måste jag göra för att stå ut, tyvärr. Så livet är ett jävla skämt som vanligt.

Idag har jag så jävla ont i kroppen. Dels för att jag sovit för dåligt och dels för att det är så satans kallt. Speciellt händerna gör riktigt ont. Försöker virka men är inte så lätt när man knappt kan hålla i virknålen utan att gråta.

Plus att jag längtar sönder mig tills på onsdag. Har en kvarts portion pulermos kvar som… ja ska räcka tills dess… Suck. På onsdag får jag äntligen äta, men hur jag ska orka ta mig hela vägen dit vet jag inte. Har redan fått lägga undan allt vasst i lägenheten men det kliar i fingrarna att springa och hämta…

Pissliv.

#166. Gör du en matlista innan du handlar?
Försök att välja ut mat som står sig länge, konservburkar, grönsaker som är frusna, pasta, ris, havregryn eller andra gryn som du kan koka gröt av, bönor så du kan koka soppor och annat?

Det gäller att planera noga och räkna ut innan vad allt kan kosta innan man köper något.
Jag har haft det på det viset innan så jag vet vilket helvete det var, fick låna pengar ofta.
Sakta, sakta fick jag ordning på ekonomin efter några jobbiga år.

#167: Jag går med minus varje månad tills jag får mitt arv. Naturligtvis köper jag mat som är billig och räcker länge, och ja, jag gör matlista och jag kollar av om det lönar sig mer att handla på coop eller ica genom att jämföra veckans erbjudanden.

Oavsett hur jag gör så kan den lilla summa jag har kvar efter räkningar och avgifter inte räcka till mat för hela månaden. Ordning på ekonomin kommer jag inte få fören jag kan betala sena avgifter, komma ikapp med hyran, komma ikapp med övriga räkningar, osv.

Bra att du är sparsam och det är ledsamt att du skall behöva vänta så länge på dina pengar. Har du inte hört något nytt från när de kan tänkas komma?

#169: Minns inte om jag sagt det här eller inte men syrran fick till sist tag i överförmyndaren som skulle ta över, så att säga, så den gode mannens underskrift inte behövs längre. Men utöver det vet vi fortfarande inte exakt när pengarna kan tänkas komma. Kan trilla in på kontot vilken dag som helst eller så kan det dröja, är omöjligt att veta exakt. Frustrerande så det skriker om det.

Ja, det förstår jag.

Fruktansvärd huvudvärk idag, hela huvudet känns som om det blir krossat i ett skruvstäd. En av mina fina vänner har lånat mig en hundring till på onsdag men tyvärr får jag den inte fören i morgon då hon inte har swish och vi inte har samma bank. Så idag kommer bli tuff som satan. Mår redan illa av hunger och det bränner i halsen av törst. Suck.

#172: Kolla här.
Vet inte om det kan hjälpa nått eller så. Men prova, kanske?

#173: Tack är en bra länk att ha kvar ifall det kan hjälpa någon annan tyvärr kan jag personligen inte nyttja något på den listan. Men uppskattar länken ändå ^^

Jag känner mig tom… Sov dessutom uruselt då det är första natten som jag sovit ensam på länge. Blir en tuff vecka. Men är bara att bita ihop och kämpa på.

Mår lite bättre idag, fått lite mat i magen, men är så ledsen över att jag måste vänta till onsdag innan jag kan hämta ut medicin. Hade varit underbart att slippa ha vansinnig ångest i två dagar till. Men men.

Så vände dagen och blev ett helvete. Blev uppringd av hyresvärden vilket jag förstår och ingenting är ju deras fel, men nu vill de ha in den delen av hyran jag är sen med den 25e och ja då får jag ta av matbudgeten och i princip allt annat. Hade tänkt försöka åtminstone komma ikapp med interneträkningen så jag inte blir av med internet då jag använder det till allt men det kan jag bara glömma denna månaden. CSN kan jag glömma att jag ska kunna betala så då får jag straffavgift på 500kr extra där till nästa månad.

Hallelujah värt att leva nu alltså. Och så kan vi inte äta fören i morgon så magen tuggar på sig själv, men det är väl skitsamma egentligen. Kanske får bli kriminell och gå till coop och råna dem på lite käk… Jaja, whatever, jag bryr mig fan inte längre. Kan inte bli värre nu, orkar fan inte mer. Kanske är dags att ge upp ändå, bättre blir det ju aldrig så vafan kämpar man ens för.

#177: Jag vet att det inte är roligt att vare sig må dåligt eller vara utan pengar… 🤔

Vet iaf att du inte är ensam om att känna hopplöshet ibland, eller att bli utan pengar..då och då..
Det är ett rent helvete att vara utan pengar, gå hungrig, vara utan cigg, osv, osv..

Men det brukar iaf kännas lite bättre när man får pengar så det räcker till mat, osv..
Jag brukar tänka på något som jag ser fram emot, om det så är en film, pengar eller något annat..

Väntade du inte på ett arv förressten, om jag inte missminner mig..

Då har du ju iaf något att se fram emot.. (jag menar absolut inte att "minimera" dina känslor om hur du mår nu) men lite extra pengar mår man ju inte sämre av iaf..

#178: Ja, jag väntar på min del av ett arv. När det kan tänkas komma har jag ingen aning om. Tills de pengarna kommer så finns det ingen chans att jag ska klara mig ordentligt. Ja, jag får pengar på onsdag, men då jag utöver mina andra räkningar nu måste betala mer än en och en halv hyra så kommer det inte finnas pengar till mat sen. Inte så jag kan äta mig mätt, åtminstone. Så inte ens på onsdag när jag får pengar kan jag gå till affären och storhandla så jag kan käka, eftersom jag inte kommer ha råd. Jag får fortsätta äta en gång om dagen eller varannan dag, så tidigare idag såg jag fram emot onsdag, nu gör jag inte det, då jag kommer vara i exakt samma situation då som jag är nu.

Hade den gode mannen inte försvunnit från jordens yta och skitit i att göra sitt jobb hade vi haft pengarna i juni, allra senast augusti. Nu är det snart november och vet fortfarande inte när de kan komma. Riskerar som sagt även att bli av med internet då jag ligger en räkning bakom och inte har råd att komma ikapp. Så finns ingenting att se fram emot.

#179: Det låter inget roligt alls…

Och tro mig jag vet hur det känns att vara HELT utan pengar, mat, osv..

Jag väntar också på pengar just nu, men är inte säker på NÄR dom kommer in..
Om det är den 25 e eller om det blir senare vet jag inte säkert..och 0 kvar på kontot.. (fick låna lite av min syster idag, t.o.m, men det räcker inte långt)

Det har kanske inte hänt 1000tals gånger att vi varit helt utan pengar..men det har hänt många ggr när man vet att pengarna kommer INTE räcka helt eller alls, tills vi får nya pengar..och så har man fått snåla, eller blivit helt utan…

Jag minns speciellt en gång när vi var tvungna att betala räkningar, osv för alla pengar och sen hade vi bara så det räckte till hundmat kvar under en dryg månad..

Men vi var överens om att hundarnas mat var viktigare än mat till oss…vi kunde ju äta frukt åtm, men jag lovar att jag höll på att explodera/implodera - av hunger, och söt/saltsug..fleeera ggr..under den månaden..😄

Nu är jag sådär körd igen. 17 kr som ska räcka till den 24e om jag inte får arvet innan dess. Och just ja hyresvärden ringde och krävde betalning jag kunde bara betala en del av vad de ville ha så de kan ringa närsom och kasta ut mig på gatan. Hemskt roligt liv. Frikort för medicin har gått ut så kan inte hämta ut någon medicin denna månad vilket kommer bli ett helvete.

Jag skiter fan snart i det här. Blir jag vräkt har jag ingenstans att ta vägen så det känns roligt. Jag har varit hemlös en gång tidigare och jag dör hellre än går igenom det igen. Finns ingen mening med livet alls längre. Jag ger upp.

#181 Jag tycker det är så himla hemskt att du är så beroende av att få arvet. Det är ju en inkomst du egentligen inte ens kan räkna med säkert är din fören du fått den. Önskar så man kunde göra något för att säkra upp till du i alla fall får möjlighet att komma ikapp för det är så sjukt att du inte får någon hjälp alls från hållen man tycker det här landet borde stötta upp.

Jag är trött även om jag sovit hela dagen och kroppen värker men den är mycket bättre än den var i går, för då kunde jag knappt flytta mig efter att jag varit ute hela dagen på olika ställen med olika ärenden.
Sen är jag ledsen men kanske inte så konstigt med tanke på att det är Alla Helgons helg. Jag saknar dem som gått över och också alla mina djur som gått över Regnbåge bron.💗

Så ledsen. Två veckor sedan jag förlorade Charlie och nu är det snart dags för min ena medryttarhäst att få springa vidare på de evigt gröna ängarna.❤️

#182: Ja jag känner mig så hemskt stressad. Jag kommer vara i en pissig situation sen också för är inte som om jag blir rik. Men att slippa vara rädd för att bli vräkt eller att jag blir av med internet är bättre än nu. Kan inte slappna av eller sova och är typ hysterisk dygnet runt. Fy fan.

#185. Finns det ingen du kan låna den summan du skall få och sen betala tillbaka lite varje månad till?

Nope. Jag har redan fått den hjälpen av någon som jag är vansinnigt tacksam för att de ställde upp. Men utöver dem står jag på egna ben. Detta har ju pågått så länge att jag har lånat av de jag kan. Och jag tänker inte direkt börja kontakta folk privat här för att tigga pengar.
Hade jag någon att låna av skulle jag göra det och betala tillbaka till sen såklart. Men…När man inte har någon fler att fråga…

Jag är så fuckat less på allt nu. Hysterisk och självskadar och kan inte sluta gråta. Kul.

Jag bara orkar inte kämpa mer.
Jag kämpar och kämpar och kämpar och gör mitt bästa och får bara skit tillbaka, "jag trodde du kunde bättre"
"Nu får du sluta det finns folk som har det mycket sämre"
"Nu får du ta och ge dig och börja göra någonting "
Är bara de kommentarer jag får när jag faktiskt försöker mitt bästa.. Varför ska jag fortsätta kämpa om jag ändå aldrig blir tillräckligt.

#187: Jag kom och tänka på en sak som jag själv gör, vet inte varför jag inte tänkt på det tidigare..hmm..
Men Har du provat att tjäna lite extra pengar online? Man kan även få presentkort eller gratis produkter/mat..
Och så finns det ställen och olika kort som ger sk "cashback" på ALLT du handlar, så du får tillbaka lite pengar varje mån. på pengar som du ändå skulle ha handlat med..

Det finns flera olika saker man kan tjäna mer eller mindre pengar på online (eller presentkort/gratis prod/mat).
Tex vara affiliate, sälja saker, öppna en e-butik osv..

Men det enklaste är nog att fylla i enkäter/undersökningar…Det kanske inte ger SÅ mycket pengar, men lite extrapengar blir det..
Sen beror det ju på hur många enkäter man fyller i, såklart..
För att få mer pengar/presentkort och/eller gratis produkter/mat så bör man gå med i så många olika ställen som gör undersökningar som möjligt..

Du kan också ansöka för att bli "testätare" hemma alltså - nu hittar jag tyvärr inte länken till den sidan men jag ska leta lite..

Sen är det många ggr billigare att skicka efter mat eller matkasse online från tex Willys eller Coop..
Sen har "matkupong" tex rabatt kuponger på flera butiker som Ica, Willys, osv..
det är gratis och kostar ingenting att bli medlem…
https://matkupong.se/

Vissa skänker också ut matkassar..direkt till dörren..

Och jag vet att man kan få gratis mat/matkasse genom Facebook…

#191: Jag har gjort allt det där, i månader, och nej, man får inte ihop några pengar som är värt nåt. Efter tre månader har jag fått ihop 8kr, som inte går att använda, och ett presentkort på willys värt 25 kr. Som inte går att använda då vi inte har willys.

För övrigt har telia nu stängt ner servicen på min mobil så kan inte använda den längre och kan inte logga in med bank id någonstans och snart försvinner väl internet hemma också.

Det är bra nu, jag skiter i det här, allt går åt helvete vad man än gör noll mening att leva. Bra bra fuck it all.

Mår fullständigt piss idag. Bara en extrem känsla av olust, ovilja och sorg. Helt orkeslös att stå emot och kroppen känns som sirap, gråter för minsta lilla.

Grymt orolig för en vän som jag verkligen önskar att jag kunde hjälpa. Det lilla jag har kunnat och faktiskt gjort räcker inte på lång väg och jag vill bara fixa situationen. DEt stressar mig att hjälplös se på.

Sen oroar jag mig för Morris (daghundens) matte. I helgen dog hennes nära vän i pankreas-cancer som diagnosticerades ca 6 månader sedan. Är rädd att hon inte tar sig tid att sörja, hon beskrev själv att hon förstår ju inte sorg-känslan så det är mer en analys än att hon faktiskt sörjer

Själv har man varit och pillar på tabletterna igen. Inget större återfall, men har dem ständigt i tanken.

Jag har varit ganska så fri från (eller haft mina symtom under väldigt stor kontroll) för min Borderline länge. Nu detta halvåret har saker bara gått neråt, ekonomin kraschar med ansökan hos kronofgden, jag är så fet att jag svettas av att gå på toa men får ingen hjälp av vården, missbruk som kommer ock går jämt och ständigt trots att omvärlkden tror jag är ren. Stulit medicin av min pojkvän.

Ikväll släppte det. Alla de där små sakerna jag har kunnat ha under kontroll bröt över ytan. Självskadeplaner. Sitter här och undrar om jag kan pilla sönder killens rakblad när han sover. Självmordstankar. Världen rasade och jag vill dö med den.,

#194: Sitter här och vill så gärna skriva något vettigt som stöttar men är tom i huvudet. Så tja, "Ta hand om dig så gott det går, kram!".
I vilket fall, jag tänker på er som mår så in i helv*ete dåligt just nu, ni är inte ensamma även om det kanske känns så.
Zadeira, jag vet att du haft så otroligt mycket att kämpa med och jag beundrar dig verkligen för att du fortsätter!! 🌻

#195 Jo tack Lona, det har varit en hel del. Det har ändå flutit på okej under en tid, men så plötsligt slår nåt back och man blir nästan på plats noll igen av rena föråvningen. Inget går spikrakt, men vissa svackor tar så mycket hårdare.

Jag har en väldigt kluven känsla. Mår pissigt men det är av ganska självklara skäl och det känns bakvänt på nåt sätt.
Att vara ledsen som en form av en normal sorgeprocess är liksom…ovant.
Igår hämtade jag Charlies aska och idag fick vi datum för när "min" häst skall få somna in nästa vecka. De kommer att lämna två ofantliga tomrum efter sig.😐❤️

Idag mår jag arsle. Hatar att jag har recept på sömnisar men inte kan hämta ut dem. Det är fan tortyr.

Mår lite bättre nu. Fick hjälp av världens bästaste så har hämtat ut sömnisar! Har tvättid om en timme som jag hade tänkt skippa men nu känner jag att jag åtminstone kan tvätta lite underkläder och sådär när jag vet att jag kommer få sova sen. Träffade för övrigt världens bästa tant när jag var och hämtade ut medicin som jag känner lite sen innan och hon gav mig ett halvt paket cigg så jag kan få röka lite igen. Guld värt med fint folk!💖💖💖

#200: Men åh, så bra! ❤️

Och där gick allt åt helvete. Arvet kan dröja till december eller nästa år.
Innan dess har jag hunnit bli vräkt. Gött gött gött.

#202: Tråkigt att det dröjer så länge. Vet du varför? Får du några pengar nu fram tills dess eller är du helt nollad?

Får från fk men då jag ska betala sen hyra och dubbla räkningar för telefon och internet så räcker den inte. Så nästa månad blir värre än denna.

Mår kasst. Fryser ihjäl i min lägenhet men kan inte göra nåt åt det förutom att ta på lager på lager på lager. Sov kasst, fått ett utslag som kliar som jag blir vansinnig av, och så slut på cigg. Försöker sälja mammas skärm men än så länge har jag bara blivit kontaktad av scammers så det är ju hemskt roligt. Jävla skitliv.

Försökt låna pengar av varenda kotte jag känner men inget napp där heller. Suck. Blir till att lida fram till den 24e då.

Fick sälja mitt älskade piano för att de inte skulle slå av internet och telefon. Gråtit i timmar över det. Var den enda ägodel jag verklligen älskade.

Mår bättre idag. På det stora hela sitter jag fortfarande i en rövig situation och jag vet att jag kommer dippa ner som en idiot i mörkret igen innan det är över. Men har fått hjälp av en helt fantastisk människa så jag klarar mig tills jag får mina pengar från fk denna månad, så oron över ekonomin kan jag åtminstone pausa tills dess.

Igår spelade jag Coral Island i nästan 10 timmar och jag hade så galet roligt, ska fortsätta spela nu. Blev klar med min första virkade mössa och är jättenöjd. Lite för tunn för att den ska duga ute nu när vi har -20, men inne fungerar den fint och kommer fungera på vår och höst också. Det enda jag behöver nu för att inte frysa ihjäl är ett rejäla par vantar. Men det får bli second hand då jag inte bryr mig hur de ser ut så länge fingrarna inte ramlar av.

Djupt andetag

Nu ska jag spela och dricka en kopp te och försöka få Nox att inte ligga bakom min rygg så jag blir helt krokig.

#206: så bra att du mår något bättre ❤️ Många 💚💚💚 till dig

Jag mår inte alls bra. Fick ny medicin nyligen och den funkar inte. Fick en ny utskriven idag och jag hoppas att den kan fungera något. Får hela tiden kraftig ångest, svårt att andas och det känns som att jag håller på att dö. Jag orkar inget alls längre. Tänker hela tiden att jag måste dö för jag orkar inte mera. Jag har så mycket självskadetankar och självmordstankar och jag orkar inte ens gå promenader längre. Spelar ibland sso för att distrahera mig, Tack Chocolatechip och Fireblaze för att ni orkar släpa runt på min gubbe

Har fått mera ångest nu, jag har bara två gånger kvar hos min diabetessköterska sen skall han sluta och det skall komma en ny.
Den förra som fanns på vårdcentralen var inte bra alls och det var många som sa att hon inte kunde någonting och jag håller med dem, nu först efter 2½ år med diabetes har jag äntligen börjat förstå vad det är jag skall göra med insulinet för att det skall fungera för mig och jag skall må bättre.
Alla vill ha kvar honom men det funkar inte så, eftersom han är anställd på lasarettet och skall jobba där, han fick bara hoppa in och hjälpa till när hon slutade hastigt.
Nu är jag orolig att den nya skall börja krångla och ändra på allt när det nu äntligen börjar fungera för mig.
Jag känner att jag måste prata med honom om det men det känns så jobbigt och pinsamt, en vuxen människa som inte kan hantera att det kommer en ny diabetessköterska.
Antar att det kan ha att göra med den första som var så dålig och inte förstod och kunde hjälpa mig med någonting och nu är rädd att den nya är lika dan!

#209: Fråga om du kan få ha fortsatt kontakt med honom även om han återvänder till sjukhuset.
Han arbetar som diabetessköterska även på sjukhuset antar jag?

#210. Det känns lite konstigt att fråga sådant, jag får se vad han svarar på alla mina andra frågor först.
Han har nämnt att han kanske får komma tillbaka om det barkar åt skogen igen på de olika vårdcentralerna där han fått hoppa in extra.
Vet inte riktigt vad det är som hänt men det är ju pengar som skall sparas samtidigt som fler människor blir sjuka och behöver hjälp.

#211: Sätt ditt behov först!
Strunta i att det känns konstigt!

Förklara att du känner dig bekväm med hans kunskap och att han är den första som klarat att hjälpa dig på ett bra, informativt sätt!

Mitt behov av stöd och hjälp är så stort och jag vet inte ens hälften av vad jag behöver veta, det är så mycket nytt nu sen han kom in och förklarade som har gjort mig så rent ut sagt förbannad på den diabetessköterskan jag hade innan.
Trodde hon verkligen att jag skulle klara detta ensam utan mer hjälp än "att hålla mig borta från socker och kolhydrater?"!🤬😢

Jag skriver frågor på en lista och kommentarer jag skall försöka fråga han om.

#213 Vill inte låta dum, men hur mycket info har du sökt själv? Det mesta av det jag vet om mina sjukdomar har inte vården talat om utan det har jag sökt upp själv. I vissa fall har jag till och med fått lära vården saker.

Jag vet att det är jättesvårt men försök att inte oroa dig. Det kanske kommer en ny sköterska som är superbra!

#214. Jag har läst i stort allt jag har hittat på svenska, följer bloggar med sådana som har både diabetes 1 och 2. Läser på diabetes informations sidor. Är medlem i Diabetesförbundet. Snackat med min kompis som haft diabetes 2 i över 25 år.
Köpt eller lånat de svenska böckerna som handlar om diabetes.

Det största problemet är ju att de inte pratar om de psykiska problemen, nämner de något så är det endast de fysiska problemen de tar upp med dålig blodcirkulation, blindhet amputering mm.
Ibland nämner de trötthet i någon kommentar, det är allt.

Pratar de om mat så är det bara för sådana som kan äta allt och små portioner som ser ut till 2-åringar och räkna kolhydrater.

Poängen är ju att de kan varken skriva eller förklara så man förstår vad de menar, de räknar med att folk skall leva på svältgränsen och ut och motionera som en blådåre varenda dag, alla varken kan, orkar eller vill det!

#213: Det är kanske på tiden att du blivit lite förbannad? 😉 Jag tycker att det är en väldigt sund reaktion på hur de har behandlat dig.

#216. Tack men det hjälper ju inte att ta ut det på honom, han är ju helt oskyldig i detta fallet.

#217. Nej, lämna inte iFokus! Här inne har du folk att prata med, en del stöttar, en del förstår inte men oftast finns det någon som lyssnar på dig och försöker finnas för dig, så ge inte upp, du är en fin och älskvärd person.
Stanna kvar, andas och ta en timma i sänder, kanske bara minut för minut!🫂🤗💖