Just nu känns det mest som om jag står och stampar. Jag mår så fruktansvärt dåligt, har så mycket ångest och så mycket känslor att jag mest vill gallskrika. Jag fick remiss till habiliteringen för att få en samtalskontakt. Väntetid först på tre månader. Sedan hade jag ett samtal med kurator och psykolog där för att beskriva vad jag mår som sämst över och vad jag behöver hjälp med. Dröjer en månad till, sen ringer de upp. Då får jag veta att det jag behöver hjälp med kan de inte hjälpa mig med, så jag måste prata med min läkare vid psykiatrin och se om det finns någon annanstans jag kan få samtalskontakt. Det sliter sönder mig av att behöva hålla allt inom mig och inte ha någon som kan hjälpa/lyssna.

Sen sitter jag fortfarande och väntar på mitt jäkla arv och mina jäkla pengar. Jag lyckades hitta ett paket nudlar igår så kan äta en gång idag, men det får bli senare, så är jämt så hungrig att magen bara skriker. Samtidigt så har jag knappt någon cigg kvar och det driver min psykiska ohälsa till farliga nivåer. Jag vet att rökning inte är bra, jag är inte dum, men det är något som verkligen hjälper min ångest så just nu bryr jag mig inte om det.

Vet inte vad jag ska ta mig till längre, känner mig bara så… allt känns så hopplöst, vet inte hur länge jag kommer orka kämpa. Känns som om jag drunknar och inte ser land åt något håll. Bara gråter och mår dåligt och fattar inte att det här är mitt liv. Undrar vad jag gjort för att förtjäna det.

Ännu en pissig dag har börjat…

EDIT:
Sen är det ju det där med att be om hjälp också, brukar få tips om det. Men det är så jäkla svårt, för det känns som om allt är mitt fel och jag förtjänar att må såhär dåligt och då ska man inte be om hjälp. Sen syrran… visst, hon är den enda IRL som vet hur dåligt det går för mig ekonomiskt och sådär, men hon har inte heller en massa pengar. Att be henne känns extra fult liksom. Låna av någon som knappt har så det går runt heller? Nä, det känns verkligen inte okej. Så jag förvandlas till en gnällapa som springer runt som ett småbarn och lipar. Värdighet, vad är det?

Gud, nu bara gråter jag hysteriskt av hunger. Ingen vet ens om sista syskonet skickat in papperen som behövs för att få arvet. De tyckte det var en sån struntsumma att orka, typ, och själv sitter jag här och vänder och vrider på varenda jävla krona för att ha råd med något alls. Kanske får pengarna i morgon, kanske om en vecka, kanske om ännu längre. Den 25e får jag ju mina pengar från fk men vet inte hur jag ska klara mig tills dess. Kommer dessutom få slut på cigg ikväll och det kommer ge sån ångest att jag vill inte ens tänka på vad jag kommer ta mig till. Varför är jag så värdelös för…

Den 25:e är ju en söndag så får pengar på måndag. Igår fick jag slut på mat. Suck, vad är det här för skit alltså. -.-'

Varför måste allt i mitt liv gå åt helvete för?
Såååååå roligt…

#4: tråkigt att höra. Hoppas det vänder snart! <3

#5: Tyvärr får jag vara medveten om risken att jag blir vräkt, då jag inte har kunnat betala hyra denna månad.🤷‍♀️

#6: nej så tråkigt. Vad kommer hända sen?

#7: Ingen aning.

Kan du inte försöka skicka ett e-mail eller i värsta fall skriv ett vanligt brev och skicka iväg till de som har hand om arvet?

Jag kämpar mig fram dag för dag. Känns så otroligt tungt allt ihop. Har inte fått slut på mat än men samtidigt är jag så paranoid när jag ska äta att jag knappt vågar. Vet ju inte när pengarna kommer och jag måste ha råd med att hämta medicin nu i veckan och nästa vecka. Hyran för förra månaden har jag betalat men inte för denna för det hade jag inte råd med på bara bidraget från fk. Uäk vilket liv. Önskar jag hade energi till att göra nåt men ligger bara totalt utslagen i sängen och lider.

Jag saknar mamma så det gör ont i hela kroppen. 😭

Snälla Calcifer, du måste ringa och ta reda på när pengarna kommer!🤗

#11: Men jag kan inte. Även om jag skulle våga ringa kan jag inte få info då jag inte har någon information förutom morbrorns namn.

Kan du inte be din syster eller någon annan närstående ringa åt dig då?

#13: tyvärr inte.