#0: Jag har läst, och jag kommer ge ett lite mer utförligt svar senare, men måste iväg en sväng först. 💗

Jag är schizofren (därav anonym, då jag inte vill gå ut med det). Jag vet hur allvarligt det kan bli med psykoser. Jag tycker att det är svårt att ge tips och hjälp så här öppet då jag inte vill "skrämma" upp folk. Har du några specifika frågor så svarar jag gärna på dem. Om en medicin inte fungerar så överdriv. T.ex. har du ont i huvudet av medicinen så säg inte bara ont i huvudet utan att det verkligen gör ont som migrän. Jag tycker att du ska få prata med någon om hur du mår och hur dina mediciner fungerar. Nu har i och för sig jag blivit vuxen, men rätt läkare kan ge ovärderlig hjälp. Det bästa vore om du blev inlagd. Då får du rätt hjälp.
Jag har varit schizofren sen jag var liten. Så jag vet lite om dina problem.

När man mår riktigt dåligt så tror man inte att det blir bättre. Man har svårt att se det. När man väl vänder det är då man inser att det blir bättre.

Att inte ge rätt medicin/mängd är så fel. Som att säga att en med huvudvärk inte behöver så stark medicin för att det syns inget.
För att få rätt mängd och medicin så har jag varit inlagd. Det är inte så läskigt som det låter. Jo första morgonen första inläggningen var det lite läskigt. Det är som de säger, det är ett vanligt sjukhus.

Har du någon antipsykotisk medicin?

Har du frågor så bara skriv.

Hoppas du får möjlighet att bli inlagd Pilspets! 💕

Hoppas du får hjälp, Pilspets! ❤

Tack.

En väldigt nära vän till mig (o flera andra) sa upp vänskapen igår.
Så jäkla svårt att fatta liksom. Satt bara o såg ut i luften.

Bara för att det var 2 år mellan oss. Jag kan inte fatta.

Skola imorgon. Mer mobbning.

Jag missade 3 år i min engelskaundervisnimg,så är dålig på engelska. Det blir man retad för. Läraren säger knappt till.
Har även språkstörningar som folk(även lärare)roar sig åt.
Min synskada gör det inte lättare. Att bli kallad "blindo" o "jävla cp kärring" är inte det roligaste. Bli hälsad på med "hej blindo!" är inte kul. Retad för att man snubblar o inte ser. Retad för att man tänkt fel o skutit iväg en boll åt fel håll. Att få ens käpp dragen ur ens händer samtidigt man blir nerbrottad. När jag skulle varna honom för att vi hade lektion o knacka med käppen brevid så han inte hörde. Få käppen slängt i snön. Inte lätt att se en bit käoo i vit snö samtidigt jag inte kan möta djupet.

Jättekul.

#7: Vet dina föräldrar om allt det du skriver här?

#8: Nope

#9: Jag tror att det är bra om de får läsa det. Jag skulle bli väldigt ledsen om mina barn mådde som du och inte tyckte att de ville eller kunde berätta det för mig. Det är ju nyckeln till att jag ska kunna hjälpa dem.

Ja det är dags att berätta för dina föräldrar om den brutala mobbing du får utstå. För detta är inte normalt. I vanliga fall skulle jag säga att du kan prata med lärarna men om de också hånar och skrattar så är det dags att du drar in föräldrarna i detta. Så får dr hjälpa dig att slåss mot hur du behandlas i skolan. Första steget är såklart att ta kontakt med rektorn men om de inte gör nåt så måste ni ta det längre och då behöver du dina föräldrars stöd.

Så här ska du inte behöva ha det punkt slut.

#10: Dom kan inte. Det enda dom litar på BUP,som inte bryr sig.

#11: Tycker inte att det är så farligt. Man vänjer sig med det bara. På nått sätt är det mitt fel. Jag är otroligt annorlunda(stolt över) så man får räkna med det.

#12: helt fel. Det är inte milt och inte ditt fel. Säg, tycker du någon i rullstol förtjänar att bli vräkt ur den ner på golvet för att de är annorlunda? Att de får väl vänja sig vid det och lära sig krypa omkring på golvet?

Det är viktigt att markera och säga ifrån. Skolan har en skyldighet att se till att ingen blir behandlat sådär speciellt med tanke på att handikapp är 1000000000 procent inte personens fel någonsin och det är diskriminering att detta får fortlöpa.

#13: Tack. Sa till min far idag. Ni kommer inte gilla svaret:

Jag: kan inte vi försöka få någon från syncentralen till min klass? L o A brukar slänga iväg min käpp när dom blir irriterade på mig. Håna mig för dom ofta.
Pappa: haha,han vill bara bli vän med dig. Han älskar dig! Ni är lära ju.
Jag: suckar o överger ämnet.

Jahopp,inge stöd därifrån. Funderar på att prata med min spanskalärare.
Har henne vid 13:15 idag.

Jag orkar verkligen inte med skolan. Från att gilla o uppskatta skolan skolkar jag o försöker slippa. Mina lärare märker inte att jag mår pest. Lite konstigt tycket jag då jag ändrat beteende.

Var hos BUP på morgonen. Dom tyckte nästan att jag var helt frisk. O berömde den jävla medicinen.

#15: Tog du upp hur illa du mår? Att du inte bara mår dåligt utan att det är akutmående. Man vet bäst själv hur man mår. Försök att prata med en samtalskontakt.

Be om att få göra uppskattningstestet för Depression. Det hjälper att få fram hur illa du faktiskt mår. Jag har gjort det flera gånger. Kan se om jag hittar det på nätet.

https://www.netdoktor.se/psykiatri/depression-angest/artiklar/madrs-sjalvskattning-for-depression/

Denna är något liknande. Skriv ut den och kryssa i. Ta den med dig till Bup.

#16: Ja,dom tror inte på mig. Att jag säger att jag mår sämre än jag gör. Det är tvärtom.

Tack för länken,får pröva.

Angående skolan så finns det en sak du kan prova för att dina föräldrar ska lyssna.

Under en hel skolvecka tar du med dig ett anteckningsblock (eller hur det är enklast för dig att skriva ner) och för anteckningar varenda dag. Det du ska göra är att notera ALLT. Varje ord varje blick varje liten sak som de gör mot dig som inte är okej. Notera tidpunkt, vem eller vilka det handlar om, och varje liten detalj som hände. Verkligen allt.

När veckan är slut så visar du det för dina föräldrar och så verkligen understryker du utan att knussla med orden att detta är ohållbart och INTE handlar om någon som försöker bli vän med dig eller nåt annat dumt. Detta är blodigt allvar och är oacceptabelt.

Inte garanterat att det kommer hjälpa men det är viktigt att dina föräldrar försöker förstå att du inte kan ha det så här. Du förtjänar att dina föräldrar älskar dig tillräckligt för att skydda dig.

#19: Tack. Jag ska börja imoron. Men vissa dagar är det värre.

#17: Fick ett resultat på en bra bit över 40.

#20: bra att dokumentera ändå. Om en del dagar är hemska och en del mindre bra bara så visar ju mönstret ändå att till och med på en dag som inte är fruktansvärd så är det inte bra ändå. Och det är viktigt att visa.

#20: Skriv ut pappret och kryssa i så de får se hur dåligt du mår.

#14: Det är skillnad på att berätta om enstaka händelse och att berätta om hela ditt liv så som du gjort ovan. Jag tror inte han skulle skratta om han hade bilden klar för sig.

Lyssna på Calcifer i övrigt. Det är aldrig den utsattes fel och finns inga ursäkter.

#23: Det är inte lätt om man ska fortsätta prata men någon blejar reta en för det o inte ta en på allvar efter 1 ord.

#24: Det förstår jag. Det kan ibland vara lättare att lämna över en text i stället för att prata. Då behöver man inte bli avbruten eller avfärdad mitt i.

Håller med Niklas. Skriv en text att lämna över till läkarna. När jag ska till en läkare så skriver jag ofta stolpar ibland läser jag upp dem själv och ibland så lämnar jag till läkaren så den får läsa själv.

Det testet jag skickade är ett exempel på något bra att visa upp. Då ställer de frågor kring det och då får du chansen att förklara hur dåligt du mår.

Tack.
Pratade med min syster som är 15 år. Hon skulle ta upp det med våra föräldrar senare.

Jag kunde inte hålla mig.
Jag har inte skurit mig på 1 vecka men igår morse o nu på morgonen sprack det totalt. Nu har jag djupa sår över armarna. Såklart är det bad med klassen idag.

Har bandage o armskydd. Hårsnoddar för att visa att det "bara" är snyggt.

#28: Jag köpte ett flertal armvärmare när jag behövde dölja armarna. De kommer ju i massor med fina och roliga modeller, och det går ganska "lätt" att göra det till en sak man börjat gilla och ser som en kul accessoar.

#27: Vad bra att du har en syster som vill hjälpa.

#2: Jag har 2 frågor jag gärna vill ha svar på.😊

1. Hur lång är en psykos? Vad jag förstått var är den minst flera veckor. Hur lång min första var vet jag inte då jag har stora minnesluckor.
2. Måste man bli inlagd om man har schizofreni ?

Känner igen mig otroligt mycket i schizofreni.

#31: Precis som med allt annat är det svårt att ge ett specifikt svar. Det skiljer sig från person till person. Men om du misstänker att du har den diagnosen så be din läkare/kurator/psykolog om hjälp så du kan starta en utredning.

#32: Sant.
Tyvärr säger BUP att jag är "frisk" o att jag mår bra.
Har ingen att vända mig till.

#33: Kan du vända dig till skolkuratorn? Eller en väns föräldrer som du litar på?
BUP har ingen rätt att bara besämma att du är "frisk" sådär från ingenstans.

#34: Hmm,problemet är att lärarna håller stenkoll på en. Därför funkar nog inte skolkurator.

#35: Fast till kuratorn kan man gå av alla möjliga anledningar. Om en lärare frågar så säg nåt i stil med att du är kär i en kille och behöver hjälp med att hantera det. Eller ja, något åt det hållet.

#36: Hmm,kanske.
Får kolla om msn måste boka tid på min skola.

#37: Ja gör det. Som sagt, till sin kurator kan man ju gå av alla möjliga anledningar, behöver inte vara något tungt, ifall någon frågar. Du kan säga typ "nä men mamma och jag bråkar så mycket" om någon vill sticka näsan där den inte hör hemma t:ex.

#38: Tack!

Jag har schizofreni och blev inlagd första gången när jag var 25.
Hur många psykoser jag har haft sen liten har jag ingen koll på.
Ingen visste något utom mitt ex som såg till att jag fick hjälp då när jag var 25.
Det var ingen som trodde mig när jag var liten när jag berättade saker.

Psykoser kan hålla i ett år eller en dag. Det är så olika.

Du kan få ett längre svar om du vill. Hjälper dig gärna. Vill inte att du också ska växa upp i misstrodhet.

#33: Kan du ha missuppfattat vad BUP har sagt? Om du har berättat för dem det du skrivit här låter det konstigt om de förbehållslöst skulle säga att du är frisk.

#40: Tack,var väldigt nyfiken på hur lång en psykos kan vara.

Idag smäller det.
Jag är sååå nervös.

Ska gå till skolsköterskan. Men är rädd att jag ska störa någon.
Väntar man utanför eller knackar man? Tidbokning var inte aktuellt.

#43 Lycka till hos skolsköterskan, Pilspets!!!

Om du inte har någon tid bokad kan du säkert knacka på och få besked.

#44:Tack,är så nervös så.

#45: Det kommer att gå bra! :)

#45 Håller tummarna! Det går säkert bra!

Ta gärna med en lapp där du skrivit ner vad du behöver prata om. Din situation i skolan, hur det känns osv

Tack

Lätt sagt: det gick skit.

#49: Vad hände? Ville hon inte lyssna?

#49 Vad tråkigt verkligen! Lyssnade hon alls?

Hon blandade in massa människor.
Allt var en enda röra.

Är slut efter skoldisco idag,kan berätta mer sen.😃

Jag hoppas att de människorna hon blandade in kan hjälpa dig.

Är så glad att det gick bra för dig! 💖

#54: Bra?
Vad var bra,är slut idag.

Tänkte på discot och så

#56: Såg inte svarat,sorry.
Jo,kuratorn drog en 2 människor till,mina föräldrar o hjälpte ingenting.
Verkligen ingen kunskap där. Så trist.

Var på möte med henne idag.
Heöa mötet på 5 minuter gick skit.

Sen är Nyx fruktansvärd.
Nu gör min röst i huvudet som uppmanar mig till dåliga saker.

Hur jag mår går inte att förklara i text. Förjäkligt är det.

#58: Nä det är fruktansvärt när man känner så. Hur ska man kunna få rätt hjälp om man inte ens kan förklara ordentligt hur man mår liksom.

Det här är så tragisk läsning och så här dåligt ska du inte behöva må Pilspets 😢 och att vuxna inte lyssnar jag blir helt förfärad för det är ni barnen som är vår framtid och ni har all rätt i världen att få den hjälp som ni behöver.

Man läser ofta om människor vuxna som barn som söker och söker hjälp men ändå inte får den hjälp som dom behöver det är något väldigt fel med vårt samhälle idag när ni som mår dåligt inte får den hjälp ni behöver samtidigt som det pratas och skrivs om hur viktigt det är att ni som lider av psykisk ohälsa blir hörda, sedda och får hjälp.

Jag kommer att tänka på Bris har du kontaktat dom ? kikade snabbt igenom tråden och tror inte någon lagt in länken dit om jag inte helt missat den men där finns hjälp dygnet runt även möjlighet att träffa kurator på några orter.

Kanske kan dom hjälpa dig så du blir tagen på allvar och lotsa dig till rätt personer som kan ge stöd och hjälpa dig att få må bra för så där ska du inte behöva ha det och vuxna måste förbaske mig lyssna på dig och hjälpa dig vidare❤️

https://www.bris.se/for-barn-och-unga/prata-med-oss/

#60: Tack så mycket.💙

Jag tror tyvärr att ibland kan ett stort problem vara just när det gäller psykisk ohälsa hos unga att man antingen avskriver det som "vanliga tonårsproblem" eller att man helt enkelt inte kan vrida huvudet kring det faktum att någon så pass ung kan må så pass dåligt. Man vill liksom inte tro det. Min mamma erkände när jag var vuxen att det var därför hon inte riktigt tog mitt mående på 100% allvar. Hon kunde helt enkelt inte acceptera att hennes fina lilla älskade dotter som fortfarande var så ung och som inte ens hade hunnit levt än kunde må så fruktansvärt dåligt som jag gjorde. Jag har förlåtit henne för länge sen för det, för jag förstår, men ja en konsekvens blir ju att man inte blir hörd.

Sen är det ju också det där med att… ja man tänker men du är ju bara barnet? Vad har du att må dåligt av? Att det är lite tufft i skolan? Men så är det ju för alla!

Alltså, det kan låta så hemskt hjärtlöst, men har man aldrig själv mått så dåligt, speciellt inte så ung, och inte när det handlar om ett specifikt trauma (vissa gånger kan en person må fruktansvärt utan att en enda riktigt dålig sak hänt dem i deras liv liksom), så är det tyvärr ibland svårt att förstå. Speciellt just när det är det där med att inget stort event har hänt. Man är inte mobbad eller blir slagen eller blivit kidnappad eller nåt. Även psykiatrin har svårt att förstå det där. När jag besökte BUP så sa psykologen rakt ut att jag hade minsann inget att må dåligt över (trots att jag visserligen visst hade trauman som hen inte visst om) och fick det att låta som om det inte var "tillåtet" för mig att må så dåligt som jag gjorde för att jag inte råkat ut för en olycka nåt. Vilket såklart är riktigt jävla dumt, men du vet…

Jag skriver inte allt det här för att ursäkta nåt, för man SKA lyssna, oavsett hur gammal den man träffar är. Fem eller femtio. Säger de att de mår dåligt så SKA man lyssna. Bara lite funderingar kring varför det tyvärr kan vara så här.

#62: Det kan ligga mycket i det du säger och när jag gick i skolan det var på 70 och 80-talet så fanns elever som under låg mellan och högstadietiden mådde riktigt dåligt men dom togs inte på allvar och jag minns speciellt två av dom som också fick en tragisk utgång.

Vill minnas att det fanns en skolkurator har jag för mig minns inte riktigt hur det där var men jo visst hade vi en sån 🤔 men skolsköterska hade vi och jag gick till henne en gång då satt en av eleverna där en tjej och var ledsen en tjej som man omöjligt kunde tro skulle ha det jobbigt men då fick jag veta hur dåligt hon mådde och vi satt ner och pratade en lång stund efter det.

En annan kille vars mamma jobbade på skolan en blyg lugn genom rar fin kille samma där ingen kunde tro ingen såg och vuxna blundade med orden inte du som har det så bra i båda dom här elevernas fall det slutade med att dom inte orkade leva mer då först med en sån tragisk utgång började vuxna förstå allvaret men då var det försent.

Det är märkligt barn och unga kan liksom alla andra åldrar må dåligt och på min tid var inte det här något som man talade om lika mycket som man gör nu och idag är det så oerhört informerat och finns information överallt så vuxna borde verkligen ha insikten och framförallt förståelsen för barn och unga som kämpar med psykisk ohälsa.

Det är märkligt det här med ålder det är som om vissa åldrar är mer accepterande att få hjälp oavsett det gäller dåligt mående eller vanlig vård och ju äldre du blir ju mindre du kan bidra till samhället kanske är nära pensionen ju mindre intressant är du att hjälpa så bli lite för gammal så får folk inte alltid den hjälp dom behöver då heller för då är dom för gamla. Ofattbart att det kan vara så. Jag går igenom det nu med en dement mor hon blev 90 i Söndags och inte får hon den hjälp hon behöver för hon ska ju dö inom några år troligen kortare än så och dom personerna anser myndigheter är inte värda att satsa på.( Det här är en lång komplicerad historia som jag inte går in på här för då får vi ett inlägg som är flera meter långt och det kan vi gott vara utan).

Det här är något som inte sägs rakt ut i ord men agerandet avslöjar allt och jag ser det även med min far 94 år som fått kämpa för mors rätt till hjälp det tas inte på allvar så det här det kan man tydligt se med åldrar sen finns självklart dom som också hjälper gamla , barn och unga det gör det men tyvärr är det vanligt att ålder styr och så ska det inte vara något är oerhört snett när det går till så.

Även jag själv har råkat ut lite är 57 år men jag är pigg och frisk och mår bra men visst ser jag skillnaden hur jag bemöts i vården nu än hur jag bemöttes som 20- 30 åring det är lite skillnad men då hade jag många år framför mig inom arbetslivet idag är jag på väg ur och går tidigare i pension om nåt år eller två så jag är inte lika produktiv längre och då är jag ändå inte lastgammal och full av liv, positiv, glad och har massor kvar att leva ut men jag ligger nu på den där gränsen som så många berättat för mig om under mitt liv en gräns jag inte trott på men fått se den finns där.

Nu är jag tack och lov en person som har glöden, styrkan och glädjen inom mig men alla som inte har hur ska dom orka och här kommer orden in som skrivits och uttryckts i så många år man måste vara frisk för att orka vara sjuk.

Så här tycker man inte att det får vara för alla oavsett man är 0 år eller 100 så ska man ha rätt till den hjälp man faktiskt behöver oavsett det gäller vanliga vården psykiatrin eller äldreomsorg ingen ska glömmas ingen ska behöva lida alla ska ha rätt till ett värdigt liv ❤️

Calcifer jag tycker du skriver ett kanonbra inlägg 👍 och jag får inte alls känslan av att ursäkta något tvärtom du sätter orden helt rätt för tyvärr är det så här det ser ut och min tanke kommer kan vi påverka kan vi på något vis väsnas så det blir en förändring för människor måste tas på allvar och människor måste få må bra i sin vardag.

Jag vet inte om jag klarar hösten. Sommaren 2023 kanske blir min sista. Julen klarar jag nog inte alls.
Igår var en skitdag,som att vara i en tät dimma. Rösterna,skratten,fotstegen,allting var så verkligt.
Har slutat skära mig. Anledning? Det blir för små sår.

Tiden rinner ut snart,jag orkar inte.

#64: nej, snälla! Du är underbar, viktig, snäll, bara… BÄST!

Vad skulle vi göra utan dig???

Du är värdefull, fantastisk… det går inte och bedkriva hur bra du är!

Du klarar det, det måste du göra! och det kommer du göra! 💙💙💙

Snälla snälla Pilspets ta ett djupt andetag och gör för allt i världen inget dumt ❤️

Någon skrev i tråden att du skulle visa tråden för dina föräldrar och det tycker jag är en jättebra ide för du behöver få stöd och du behöver få hjälp men vet dina föräldrar hur du på riktigt mår och hur jobbigt du faktiskt har det ? och berättar du allt för dom så hjälper dom dig för du är deras barn dom älskar och dom bryr sig om dig och vill att allt ska vara bra för dig.

Jag tog en titt på din profil och ser att du tack och lov vart inloggad sen du skrev inlägget här i morse och jag önskar jag kunde göra mer men jag är bara en gammal tant på 57 år på ett forum men en gång var jag också barn och minns det som det var igår och ni barn ni ska ha lyckan ni ska ha eran fina barndom så min vädjan till dig är att prata med dina föräldrar och visa dom den här tråden för jag tänker som så kanske vet dom inte hur illa du faktiskt mår och det behöver få komma fram till dom så dom kan hjälpa dig.

Vi är väldigt anonyma här på forumen men jag lovar jag kommer finnas här i tråden och stötta dig det gör vi alla som skriver för det är en självklarhet att du ska få må bra och leva ut ditt liv och din barndom och jag vill verkligen från djupet av mitt hjärta att du får börja må bra så snälla Pilspets berätta riktigt för dina föräldrar och visa den här tråden för är det några som kan hjälpa dig så är det dina föräldrar dom älskar dig och dom finns till där för dig men du måste berätta på riktigt hur du verkligen mår och få med allt från självskadebeteende och alla dina tankar.

Det går inte över en natt men en början är att verkligen på riktigt tala om för dina föräldrar hur du mår sen får ni tillsammans söka er vidare för jag får lite känslan av att du sitter inne själv och ensam med dina tankar och dom måste ut dom måste få ventileras en ventil som är så viktig för oss alla när vi möter svårigheter vi ska inte hålla det inne vi ska öppna oss och med tiden kommer både läkande och lugn och så är det i alla åldrar får vi inte ventilera oss med gråt eller berätta för någon hur vi mår så stänger vi in känslor och det är det absolut värsta vi kan göra mot oss själva.

Visste du att samma sak gäller för skratt ? stänger vi in skrattet så mår vi inte bra då heller allt måste få plats allt måste få utrymme oavsett det är skratt, gråt, ilska för det här är nödvändiga ventiler allihop för att vi ska kunna må bra 🙂

Hoppas innerligt att allt ordnar sig och snälla lyssna nu på "gammeltanten" prata med dina föräldrar och en sak till Pilspets Du är värdefull vi alla är värdefulla och har rätten att få må bra och leva ett helt vanligt glatt balanserat liv ❤️

#66: det hoppas jag med 💙

#67: ❤️

#66: Texten värmer,tack.

Dom förstår nog inte ändå. Att jag bara förvärrar det.

Nu har jag bara lite snabbt ögnat igenom tråden så vet inte om någon redan tipsat om det, men det finns ingen ungdomsmottagning i din närhet du kan gå till? De brukar ha kuratorer man kan prata med. (Här kan man söka efter ungdomsmottagning https://www.umo.se/hitta-mottagning/)

Hos BUP. är det samma person du alltid träffar när du är där? Annars kan du be om att få träffa någon annan (för det ska man ju ha rätt till att göra). Men vet också att BUP är överbelamrade och inte alls verkar ha den kompetens de borde, tyvärr.

Friends finns också att kontakta för att få råd och stöd vid bla mobbing.

Hoppas verkligen du hittar någon snart som lyssnar och tar ditt mående på allvar (har tyvärr även som vuxen fått mitt mående dissat av sjukvården så vet att det kan vara svårt).

#70: Hmm,kanske. Får kolla.

Tack,nån att lyssna på vore ju skönt.

Tillbringade flera timmar på 4H, det hjälper alltid mot den psykiska smärtan. Men nu på kvällen vill jag bara glra slut på allt. Att bara somna o aldrig vakna mer. Får se om jag håller ut.

Jag tänker att det ju måste gå att göra något för att du äntligen ska tas på allvar och få den hjälp du behöver samt har rätt till.
Det ska inte behöva gå så långt som ett självmordsförsök eller ännu längre innan omvärlden ser ditt rop på hjälp.

Något som kräver enormt mod: Visa upp denna tråd för antingen dina föräldrar eller när du väl har en psykolog/kurator som pratar mer än 5 minuter med dig. Jag tänker att vissa kanske behöver se hur andra reagerar för att fatta allvaret?
Annars är det ju bara att fortsätta försöka få hjälp och hitta olika organisationer som erbjuder stöd. Det ska ju inte behöva vara så att du som mår skit och vill dö ska behöva jaga efter andra för att få hjälp. Man har ju egentligen sällan orken att göra det när man mår dåligt.

Det jag kan säga är att man kan må bättre. Det blir bättre. Men det tar tid och oftast många baksteg. Jag skulle gärna se dig få stöd för att kunna gå denna resa istället för att behöva kämpa på ”ensam”. Hur vuxna inte kan ta barn på allvar bara för att de är barn är för mig en gåta… Du har i alla fall vårat stöd och jag tror vi alla kan tänka oss hjälpa till med att leta fler ställen man kan kontakta samt finns lösningar för att du äntligen ska få hjälp. Hjälp som faktiskt är hjälp.

(Du får även gärna skriva till mig i PM ifall du försöker få hjälp och vill att någon ska antingen läsa igenom ett mejl eller annat.)

#73: Det går tyvärr gått så lång som över 30 självmordsförsök.
Jag har ingen lust att visa o berätta. Dom konmer bara höja min medecin o ge fler sorter.
Ingen vill helt enkelt ge hjälp. Dom tycker att det blir för krångligt.

#74: Tyvärr känner jag igen det där. Jag fick inte ens sömntabletter eller ångestdämpande av min förra läkare fören efter fyra försök inom loppet av en vecka. DÅ insåg han att ok, ja, kanske hon behöver hjälp…🙄

#74 Hur reagerar dina föräldrar på detta. Över 30 självmordsförsök? 😮

#76: Tyvärr märks inte alla självmordsförsök. Jag kan såklart inte tala för Pil, men när det var som värst för mig och jag blandade alkohol med sömntabletter/ångestdämpande så överdoserade jag läskigt många gånger, så många att jag inte ens kan hålla räkningen på dem. Däremot blev jag bara "upptäckt" några gånger och då hamnade på sjukhuset. Annars så däckade jag helt enkelt och var väck i några dygn. Ingen märkte det de gångerna, förutom att jag inte var aktiv online eller ringde mamma på 1-3 dagar. Naturligtvis var det ingen vacker syn, då jag kräktes och svimmade om vartannat plus en annan massa skit.

Jag självskadade även så pass illa att jag utan tvekan hade behövt sys, men då jag hade fått sån skit från personalen på sjukhuset då jag varit där tidigare så köpte jag kirurgtejp och kompresser samt allt annat man kan tänkas behöva och lappade ihop mig själv så gott jag kunde.

Är ett mirakel att jag fortfarande är i livet. 😬

#76: Dom har märkt ytterst få. Man vill inte direkt ha sällskap, då är det lite svårare att nå målet.

Min mor rycker att jag ska avliva min friska hamster pga ålder. Han kissar,bajsar,äter,dricker o sover bra. Vill busa med leksaker oxå. Varför ska man avliva en frisk hamster? Så nu kommer hon nog tjata om det till hans dödsdag. Usch.

#78: Kan du fråga varför åldern ska avgöra? Kanske visa hur bra den mår?

#76: Kan bara hålla med det Calcifer skrev i #77: Både självmordsförsök och självskada är nog nästan busenkelt att dölja. Varken psykolog, familj eller omvärlden märke något hos mig. Inte ens när jag mådde som sämst och man kunde tycka att mitt beteende borde tyda på att något är fel. Men många tror nog även att det inte är något personer i deras närhet går igenom. Man räknar nog inte med att en släkting eller vän mår så dåligt och att de håller det hemligt.

Det är lätt att missa, framförallt då personen som mår dåligt oftast gör allt för att dölja det för sina käraste men även andra. Det är enklare. Eller i alla fall så känns det mycket enklare när man är i den sitsen.

Pilspets har ju ändå kämpat ett flertal gånger för att höras och tas på allvar.

I lördags gick det åt helvete.
Var så nära att behöva åka in till akuten men ingen tog mig på allvar.

Imorgon fyller jag 13, hoppas det kan vända. 13 är ju min tursiffra.
Eller så tar jag livet av mig det året. Man får vänta o se.

Siter nu i badrummet med panik. Känns som att alla pratar bakom min rygg. O ofta hör jag mitt namn. Vet inte var jag ska ta vägen.

Tog en stor dos med medicin idag. Inget har hänt än. Lär inte bli så heller.

Kollade även med en läkare på nätet o haft en bra kontakt där. Så blev diognosierad med schizofreni. Vet inte hur livet ska gå.

#82: Det låter ju bra om du fått kontakt med en Läkare som känns bra. :)

Jag blev själv mobbad som barn under hela grundskolan och jag berättade inte heller om hur illa det verkligen var för mina föräldrar.

När jag ser tillbaka så tyckte jag då, att mina föräldrar borde ha sett det utan att jag knappt sa något?

Men dom kunde ju omöjligt veta att jag blev mobbad och trodde att allt var bra i skolan(inte ens som vuxen har jag sagt något)
Detsamma är det kanske för dina föräldrar, dom kan nog inte tro helt enkelt att deras barn skulle kunna må så pass dåligt!?

Jag förstår verkligen att du tycker det är skit jobbigt att prata med dina föräldrar, men om du vill att det ska bli bättre så FÖRSÖK att prata med dom eller skriv ett brev om dom brukar avbryta dig.

Om du tycker det är för jobbigt att vända dig direkt till dina föräldrar, så kanske det finns någon annan (vuxen) du kan prata med som sen kan hjälpa dig att prata med dina föräldrar?

Kanske Läkaren du träffade sist kan hjälpa dig genom att vara med när du pratar med dina föräldrar, eller vem som helst i princip som du har förtroende för.

Iaf ge inte upp! Det blir bättre! 🙂

#82: Så bra att du fått en diagnos. Då har du en grund att stå på. När jag fick schizofreni diagnosen så började jag bli tagen på allvar och fick bra hjälp. Var inlagd några gånger. Nu senast fick jag hjälp med att ställa in medicinen. Inte behövt vara inlagd på 2 år och 9 månader.

Jag hoppas att du tar emot hjälpen och ser alla små steg som du tar. Det kommer att gå framåt sakta. Du kanske inte blir symptomfri men det kommer att bli mycket bättre. Det är bra att du vet om att du mår dåligt. Det underlättar för dig.

När jag var allvarligt sjuk sist så insåg jag inte det själv. Samtalskontakten sa till mig att jag skulle prata med en läkare. Jag sa nej. Fick träffa en läkare som la in mig direkt.

Min omgivning som vet om mina problem lyssnar inte alltid på rätt sätt. De hör men de vill inte förstå varje gång. De förstår inte allvaret.

#82: Bara som en liten varning Pilspets - ingen läkare ger dig diagnosen schizofreni utan att ha träffat dig.

Det finns en hel del parametrar man ska ha uppfyllt för att få den diagnosen - håll dig undan från online-läkare är mitt råd.

Det är tråkigt att du mår så dåligt och att omgivningen inte lyckats nå fram till dig.

Schizofreni är inte en diagnos man ger via internet som pyttelite säger och även inget man får så snabbt. Är det en diagnos du tror du kan ha måste du pressa för att få en ordentlig utredning personligen.

Jag var otydlig, var rätt så stressad då.
Menar att han trodde det o rekommenderade några ställen för jag kan vad mig. Förlåt att jag var otydlig.

Fick med på att träffa skolkurator en bestämd tid varje vecka. Får se när första mötet blir.

#87: Ingen utbildad läkare ger råd via nätet till barn framförallt inte när det gäller så allvarliga diagnoser som schizofreni.

Du har stött på en bedragare!

https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/psykos-och-vanforestallningar/schizofreni/

Pilspets. Du är världens bästa person. Hade du dött vet jag inte om jag hade klarat av att finans heller. Du är den som alltid lysssnar, som alltid finns där, och som alltid är snäll och trevlig mot allt och alla. Du var den som gav mig en andra chans när jag hade gjort fel, du är den som gör mig glad när jag är ledsen. Du gör skolan lite mindre jobbig. Utan dig hade jag inte varit den person jag är idag. Jag är så väldigt väldigt väldigt väldigt väldigt väldigt väldigt väldigt väldigt väldigt lycklig att jag har träffat dig ❤️ q

Jag säger samma som iloveiller, utan dig skulle det bli ett stort tomt hål i iFokus, världen och i mitt hjärta. Jag är så rädd att du ska göra någonting mot dig själv, som att ta ditt liv eller skada dig själv allvarligt. Du är snäll, trevlig, förlåtande och värd att få må så mycket bättre.

Hur har det gått med mötena hos skolkuratorn?

Tycker det låter helt sjukt att du upplever att du inte blir tagen på allvar. Det måste ju finnas någon vettig vuxen människa i din omgivning. Lova att fortsätta försöka berätta om hur du mår även om du inte fått responsen du förtjänar ännu. Tillslut kommer du stöta på någon med vett i skallen som tar dig på allvar. Om din pappa inte tar dig på allvar om du berättar, visa den här tråden eller skriv en text, antingen på papper och ge till honom/någon annan vuxen, eller skriv ett meddelande på sms eller liknande. Jag lovar att vi är sååå många som bryr oss om dig och jag önskar jag kunde göra mer än att skriva ett inlägg på iFokus för dig. Du förtjänar hjälp och du är en cool, spännande person, det vet jag av det lilla jag sett. Behöver du prata så tveka inte på att skriva här i tråden eller skicka iväg ett PM. ❤️

Tack alla.💙
#91: Hon tycker att jag mår bra. Vill inte riktigt öppna upp mig då hon rapporterar till mina föräldrar.

Jag vet att jag bör bli inlagd. Mitt självskadebeteende är stort. Är nog uppe i 40+ självmordsförsök nu. Det är verkligen ett beroende som man inte kan ta sig ur. Men har verkligen ingen chans att bli inlagd då jag enligt alla är glad och mår bra.

Suck…

#92: Varför tror du att det blir bättre att vara inlagd - du kommer inte att kunna röra dig fritt och du kommer troligen om du blir inlagd få medicin du inte vill ha tillsammans med tråkiga biverkningar?

#93: Det beror helt på vad man anses "räknas" som försök.

#94: Nåja, det där beror ju på vad man behöver och vad som är för det bästa. Pilspets vet vad det innebär att bli inlagd, det har jag ingen tvekan kring, och känner hon att det vore bäst så är det nog så. Det är ju inte meningen att det ska vara någon slags semester man blir ju inlagd av en anledning. Det är trist att inte få röra sig fritt eller ta medicin man inte föredrar att ta men om ens liv är i fara så är det värt det, eller hur?

#95: Jag tror inte att Pilspets vet hur det är att vara inlagd för psykisk ohälsa.

Pilspets har tidigare varit negativt inställd till medicin.

#96: Det finns inte bara en nivå av att bli inlagd heller. Det räknar jag med att du själv förstår. Alla som blir inlagda blir inte inlåsta. Alla som blir inlagda blir inte tvingade att ta medicin om de inte vill.

#93: Man brukar se till så att ingen upptäcker en. Vissa är mindre seriösa, vissa mer.

#94: Precis som Calcifer säger så finns det olika nivåer.

#96: Det vet jag rätt så bra, tack.

Du har hamnat lite i en catch 22. Du vill inte öppna upp med en samtalskontakt som rapporterar till dina föräldrar = de tror du mår bra. Men du behöver läggas in dock tror ju dina föräldrar att du mår bra. Du har blivit lite fast där, tyvärr. Jag förstår dig har varit där massor av gånger i livet. Det du kan göra är att säga till samtalskontakten att du inte har varit helt öppen och ärlig, pga att de rapporterar till dina föräldrar, och fråga om de har några tips på hur ni ska kunna komma runt det. Bekväm nog att våga vara ärlig så du kan få hjälp är det ju jätteviktigt att du är, men det bör du kunna få hjälp med också. Du kan knappast vara den första personen de träffat som inte riktigt vill släppa in dem för de inte vill att deras föräldrar ska få reda på för mycket.

Tack Zefirka o Calcifer.

Snart har jag ätit fluoxetin ratiopharm i ca 4 år. 30 mg per dag i 1460 dagar. Det hjälper inte direkt. Känner mest biverkningar, tex yrsel, dålig balans o andningsbekymmer. Andningen kan dock ha att göra med min astma. Förutom det tar jag även melatonin, 7 ml per kväll. Intressant att BUP bara förlitar sig på sina mediciner som inte funkar.

Låter inte rimligt att du ska få samma medicin så länge om du inte upplever att den fungerar. Visst att man måste ge vissa mediciner en längre chans att fungera än andra, men fyra år? På den tiden ska man absolut ha känt en förbättring annars är det ju ingen direkt mening med att fortsätta knapra på dem. Jag fick själv börja prova ny antidepp i våras men nu har jag slutat med den igen. Jag fick ingen förbättring av den och när mina pengar var slut och jag inte hade råd att hämta ut mer så gick jag tre veckor utan att ta dem och när jag sa det till min läkare - plus då det faktum att jag kände noll skillnad mot när jag tog dem, så sa han direkt att då är det onödigt att börja ta dem igen.

Är din läkare medveten om att du inte upplever någon förbättring alls på medicinen?

Att de ger melatonin har väl gissningsvis med din ålder att göra, då det inte är en narkotikaklassad medicin liksom.

#107: Ja, tänkt lite liknande.
Har berättar att jag inte känner att medecinen fundera men svaret blir bara "men vi märker att det funkar. Du säger bara så för att du inte gillar smaken"

Uhh, intressant anledning.🙄

Melatonin funderar ju väldigt bra då jag har stora sömnproblem. Men Fluoxetin funkqr inte för mig.

#108: Men gud så korkat. Som om du inte skulle ta dem om de fungerade bara för att smaken inte är kul. "Hmmmm, nä, jag mår hellre sämre än att ha lite äcklig smak i munnen alltså…"

#112: Kan vi släppa det bara?
Ja, mina föräldrar vet om minst 30% av försöken o har närvarat id vissa.
Alla är inte lika seriösa, vissa är gjorda i ren panik. Man kan inte styra över det. När paniken kommer på det sättet, när ännu en vanföreställning kommer, då får man panik. Det kan vara svårt att förstå, men så är det.

Kämpa på pilspets, du kommer att klara detta, du vet vart du når mig om du behöver prata om det. 1 försök är redan 1 försök för många, men du är stark du kommer att kämpa så länge du kan. Jag hejar på dig 💜

Tråden är rensad. Det är inte okej att ifrågasätta någon kring deras mående eller insinuera att de skulle överdriva och/eller ljuga kring sina erfarenheter. Ingen ska behöva känna att de på något sätt måste bevisa vad de berättar. Detta ska vara en trygg sajt för de som vill skriva om Depression eller lära sig mer om den utan att de ska vara rädda för att inte bli trodda eller dylikt. Kan man inte respektera det finns det andra sajter att skriva på. Kommer fortsätta att rensa bort liknande inlägg och dela ut varningar om det behövs.

#116: Att bråka med mig i tråden och kritisera mig som admin hör verkligen inte hemma här. Jag har rensat tråden efter att tre separata personer hört av sig till mig och uttryckt att efter att de läst svaren här till OPs inlägg vågar de inte längre dela med sig av sina egna tankar och känslor.

Alla inlägg som fortsätter att harpa på detta i OPs tråd kommer raderas. Och ja, nu får du en varning.

Jag sjunker djupare.
Är i stallet två gånger i veckan men gör bara fel där hela tiden.
Ska försöka undervisa yngre barn men det gör dåligt.

Tappat all kontakt med psyket nu, dom ignorerar mig till 100%.
Mina mediciner hjälper inget och min vän beter sig skit mot mig.
Mina sår är infekterade och jag orkar inte gå framåt längre. Vill bara sova och glömma allt.
Måste ändå hålla min glada attityd uppe.
Betygen sjunker och jag har redan varit nära att bli underkänd på prov.
Min kurator upptäckte att jag hade börjat självskada, hon trodde nämligen att jag slutar ned det. Men hon har inte sagt något på tre veckor om det.

Perfekt liv.

#118: jag finns här som vanligt om du behöver prata 💜

#119: Jag med <3

Igår rann det över.
Tog en rejäl överdos så fick åka ambulans in. Efter att fått i mig kol och tagit massa prover var jag fick okej. Fick åka hem efter 7 timmar.

Ska in till BUP på en psykisk undersökning idag så får se vad som händer där.

#121: <3

#121: Hoppas att det går bra hos bup. :)
Så här ska du inte behöva må.

Har du bett om att få göra det där uppskattningstestet som jag länkade? Du fick ju höga siffror på det då och de kommer ju inte att vara lägre nu tyvärr. Då kanske de tar dig på ännu större allvar. Jag har fått göra det inom vården flera gånger så de vet vad du menar.

#123: Tack.
Besöket blir imorgon.

#124: hur går det för dig?

Jag har varit ren i 1,5 månad. Något jag lovade min vän.
Men idag rann det över.
Jag misslyckas bara.

#126: Det är inte ett misslyckande att falla tillbaka. Verkligen inte. 1.5 månad är ändå hur duktigt som helst. Har du klarat det en gång, kan du klara det igen. Och nån gång, även om det tar hundra försök, kommer du ta dig förbi 1.5 månad och många dagar till. Även om det tar tusen försök. Misslyckats har du verkligen inte gjort.

#126: du kämpar och det är fint viktigt och bra! 1 och en halv månad är jätte länge! Jag tror på dig och peppar dig!!

/Matilda här! Mitt nya konto