#0: Förstår fullständigt hur du menar!

#0: Att du går med hunden är väldigt bra. Kan du gå lite snabbare eller lite längre? Om du ökar med några steg varje dag och går lite snabbare åtminstone delar av promenaden får du ut ännu mer av den och kanske inte behöver fundera över annan träning.

#2: Jag får ju jättemycket "gratisträning" tack vare hunden, vilket är jättebra!
Men min rygg, axlar, nacke och armar skulle också behöva tränas!

#3: Enklast är nog om du sakta skapar en rutin. Skulle till och med säga att du bör fokusera på enkla övningar du kan göra hemma som inte kräver någon förberedelse. När du väl kommit in i tränandet kan du då senare även börja ta dig till gymmet eller annat.

Jag skulle nog försöka kombinera träningen med promenaderna. Lm du vill ha på dig träningskläder är det nog smartast att byta om innan promenaden och när du sedan kommer hem så gör du en övning. I början handlar det absolut inte om att det ska vara jobbigt eller krävande utan att du får in vanan att träna. Du kommer innanför dörren och gör några armhävningar till exempel. Ägna dig kanske till och med flera veckor åt att bara få in vanan att träna. Om du då har en bra dag där du känner att du vill träna mer så gör det men viktigast är att du tränar.
Att få in vanor när man har en Depression är ett rent helvette. Något som därför hjälper är att förenkla rutinen man vill skapa så att den blir så enkel som möjligt innan man jobbar sig mot sitt egentliga mål. Som med allt annat i livet hjälper det att sätta mindre mål som tar en till det egentliga istället för att jobba mot en stor sak.

Sedan bör man även inte försöka få in för många rutiner på en och samma gång då det lätt blir för mycket och man fastnar i sina gamla mönster igen. Att skapa rutiner handlar om tålamod och vilja men även att anpassa dem efter ens situation och kapacitet.
Ett exempel: Jag sprang som barn en hel del och hade arbetat mig upp till att klara att springa 10 kilometer utan några större problem. Nu har jag inte aktivt sprungit på obehagligt många år (tack vare skador) och om jag skulle vilja börja igen och sätter målet på att kunna springa 10 kilometer kommer det kännas omöjligt. Jag kanske inte ens klarar en kilometer första löpturen (om jag ens tar mig ut) då min kropp inte är van. Men istället för att ge upp så väljer jag då att sätta små mål. Första kan vara att faktiskt ha på sig löpkläder vid en viss tid om redan det är ett problem. Nästa sedan att jag ska springa minst 500 meter och öka det med bara några få steg varje dag. Sakta men säkert får jag då inte bara in vanan utan jag lär mig även att kanske bits ihop för att klara ytterligare en meter och närma mig mitt mål lite mer.
Man lät sig inget på en dag och man måste anpassa sina krav efter sin kapacitet. I början kanske kraven inte ens får pressa en för mycket då man vet att man då inte klarar att bita ihop.

#4: Tack för långt svar! 🙂
Jag har jätteproblem med rutiner, både att välja vilka rutiner jag ska prioritera, att planera in dem, hålla koll på dem och avsätta tid för dem, ha en överblick över veckan (trots almanacka), och framförallt är det svårt att faktiskt GÖRA dem- pga ett jättestarkt inre motstånd.
Sen har jag läst att flera andra med ADHD poängterar att man behöver planera in tid för vila före, efter och mellan aktiviteter… Ööh..? HUR klarar man det med ADHD, undrar jag?! Den planeringsförmågan saknar jag helt enkelt! Jag har den säkert nånstans därinne i bakhuvudet men har inte lyckats få fram den. 😉 En kombination av Depression, ADHD och Asperger är inte så lyckad..! Allt är bara ett enda stort kaos i huvudet!
Men skam den som ger sig!! Jag blir inspirerad att fortsätta mina försök med att få till rutiner! Om det så bara blir en armhävning om dagen! 😀

OBS; ingen behöver tipsa om hjälpmedel som underlättar, för jag har provat olika typer av det, och av olika skäl funkar det inte!

#5: Jag har ju "turen" att "bara" ha en Depression samt då Aspergers så planerandet är inte problemet utan mer att klara av allt dessutom att skapa eller ändra på rutiner. Det är en kamp med många motgångar att finna sin väg genom livet och även om jag för det mesta har "kontroll" så finns det perioder där allt bara faller samman då det blev mer än vad min kropp tål och då är det kört för några månader innan jag sakta kan bygga upp det hela igen. Irriterande balansgång men något jag alltid har fått leva med och någon dag kanske har koll på. Jag överskattar allt för ofta hur mycket jag klarar av under en dag så för mig är det väsentligt att ta det försiktigt för att jag som människa ska fungera över en längre tid.

Jag vet inte hur det är för dig men min Aspergers är anledningen till att jag väldigt ofta förtränger mina behov och främst jobbar konstant utan pauser vilket jag sedan straffas för då det någon gång blir för mycket.

Hur är det om du på en av dina promenader har hunden i ett midjebälte och går med stavar? Jag tänker att du får träning för överkroppen på så vis, men tröskeln för att få till det kanske är mindre eftersom du ändå går ut med hunden?

#3: Mycket av det kan du få om du börjar använda gåstavar när du promenerar. Dessutom förbränner du mer fett. På vintern har det också fördelen att du inte lika lätt halkar och trillar. Det gäller dock att du kan ha stavar medan du håller hunden.

#7: Ah, det var det jag tänkte, men jag hade inte läst din kommentar. 🙂