Jag kan bli lite sådär om jag inte äter mina snacks. När jag ätit gott och kelat med mina husdjur då brukar det lugna ner sig. Du kanske har lite serotonin brist och behöver äta choklad.

För mig var första steget att helt enkelt uppmärksamma och bli medveten om när jag börjar spinna iväg i olika scenarion. Att börja ifrågasätta sig själv när tankar dyker upp, och liksom "stå utanför sig själv" och se på det objektivt. Är det rimligt, det jag tänker? Är det meningsfullt? Är det hjälpande eller stjälpande? Varför tänker jag som jag gör och finns det andra infallsvinklar att fundera på problemet eller vad det nu kan vara?

När man börjar förstå lite när om vad tankarna spinner vidare på kan man börja jobba med att inte agera på tankarna eller att se om man kan förändra tankarna. Kanske sortera dem i olika kategorier och istället för att hitta på helt orimliga scenarion börja tvinga sig själv att se möjliga scenarion som inte drar iväg med en.

Vad man också behöver uppmärksamma är att en tanke och en känsla är inte alltid verklighet eller sanning. Låt tankar och känslor komma och gå, men fundera på om de faktiskt är baserade på verklighet och sanning och inte på oro, rädsla eller av ren vana.