Det här med att jobba
Det här med att hitta ett jobb som fungerar i vardagen.
Jag vet inte om det är en blandning av min ADD, Depression och ångest som spökar eller om jag bara helt enkelt är lat.
Jag har febrilt letat efter ett jobb som jag klarar av, där kraven inte är allt för höga och som jag får vara mig själv på. Det verkar omöjligt. Arbetsplatsen jag är på nu har lagt ut en annons och letar efter en ny medarbetare, med tillträde snarast. Så jag vet att jag inom kort kommer bli av med jobbet om jag inte säger upp mig själv först. Det stör mig inte särskilt mycket eftersom jag verkligen inte trivs där. Fast å andra sidan tycker jag om det också.
Hur som helst, När jag letar nya jobb så står det ju hur mycket krav som helst och det verkar som om man måste bete sig som om det är drömjobbet man söker när man egentligen bara vill ha ett vanligt arbete så man kan få leva som man vill.
Jag är en otroligt introvert tjej som blir helt slut av att umgås med människor under en längre period, dvs några timmar. Just nu arbetar jag i en liten liten lantbutik 4 timmar om dagen och det är knappt att jag kan hålla mig vaken när jag kommit hem. Jag sover ca 10-12 timmar per dygn för att jag blir så trött. Inte i sträck då, utan uppdelat under dag och natt. Jag har jättesvårt för att koncentrera mig även på saker som jag tycker om. Som att se filmer, att göra konst, läsa böcker eller lyssna på intressanta föreläsningar.
Måste tillägga att jag är väldigt social när jag har energi till det och har fått ALLA jobb jag har sökt på första intervjun.
Jag har prövat både ritalin och concerta men vägrar ta dem pga obehagliga eller jobbiga biverkningar. Ångesten har jag ingen medicin emot som fungerar eftersom jag somnar nästan på en gång och det är ju inte så bra om man ska gå till jobbet eller är på jobbet. Jag får jättejobbiga ångestattacker närsomhelst på dygnet och behöver verkligen rikta all min energi mot dessa för att lugna ner mig själv.
Det enda som jag tycker fungerar är att jobba praktiskt. Med tydliga enkla uppgifter. Som när jag jobbade på ett stall på Island. Det tyckte jag fungerade jättebra. Det tyckte inte mina arbetsgivare. Varför vet jag inte. Men jag åker ofta bort från arbetsplatser jag varit på, med motivationen "du kanske borde göra något annat ". Ibland förstår jag vad de menar men för det mesta förstår jag inte alls eftersom jag kämpar så mycket jag kan och orkar.
Men jag börjar fundera på om det är depressionen som har blivit värre eller ah, jag vet inte. Jag orkar inte göra någonting, ingenting har mening och det bara känns förjävligt att jag är jag. För jag vill kunna arbeta.
Någon som är i min situation? eller har varit?
Medarbetare på bildredigering! :)
- Redigerat 2020-12-18 21:24 av Lia
![[Klave]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Mitt tips är att prata med arbetsförmedlingen och berätta för din handläggare om dina svårigheter. Dom kan hjälpa dig och det finns massor med project för folk med olika svårigheter att komma in på arbetsmarknaden via arbetspsykologer, praktik, arbetsträning osv. som staten finansierar och kan tillochmed betala företag för att du ska få jobba där. Desutom har du rätt till bidrag så att du inte behöver känna den ekonomiska stressen av att skaffa ett jobb.
#1 jag har haft kontakt med arbetsförmedlingen sen jag gick ut gymnasiet. Jag har en hel del praktik på min erfarenhetslista. Jag är trött på det. Jag får ändå aldrig jobben för när praktikperioden är slut så åker jag ut.
Jag tycker verkligen inte att de förstår hur det faktiskt är att vara Deprimerad och samtidigt ha ADD. Det går inte ihop och jag får verkligen dåliga förslag. Som om jag skulle orka åka kommunalt i 2 timmar för att praktisera på heltid och sen åka hem på 2 timmar. En normal människa orkar kanske det.
Men 2 timmar på kommunala färdmedel så är jag helt slut av alla intryck.
Medarbetare på bildredigering! :)
Det som är väldigt trist är det faktum att just nu finns det så få jobb men mängder av människor som söker jobb. Det resulterar i att de kan ställa jättehöga krav och alla vi som inte kan möta upp de kraven får inga jobb. Ja, undantag finns såklart, men generellt sett. Jag kan inte ha ett "normalt" arbete, jag behöver kunna komma och gå som jag vill då mitt humör kan skifta från helt okej till suicid på bara en dag, men här finns ingenting sådant. Och jag har ingen utbildning som gör att jag kan skaffa något jobb på distans. Jag är inte stresstålig för fem öre så där går mängder av arbeten bort och jag har inga drömmar eller aspirationer så att försöka starta något eget går bort. Då är det jäkligt svårt, tyvärr. Önskar jag hade några bra och uppmuntrande tips men det har jag tyvärr inte. Det enda jag kan erbjuda är medlidande för jag känner med dig.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
#3 Känner med dig. Känner igen mig totalt. Jag vill starta företag.. men vad händer de dagar när jag inte orkar göra någonting? då går jag antagligen i konkurs och så var det slut liksom haha. nej usch. Känns helt värdelöst.
Medarbetare på bildredigering! :)
#4 Ja samhället som det ser ut idag är inte särskilt passande för oss som inte klarar av ett "normalt" arbete under "normala" arbetsförhållanden. Min fk kontakt vill t:ex att jag ska försöka komma ut på praktik men jag bor i en pytteliten stad så här finns absolut ingenting för mig. De enda praktiker jag kan få är typ coop, ICA, kappahl eller liknande. Sådana jobb går fetbort för mig.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Starta ny diskussion
