man kan ta en god vän, familjemedlem osv om råd hur man ska ta sig vidare. annars kan man på egenhand kontakta psyk och be om hjälp den vägen

det är jätte illa att gå omkring med dessa tankar och känslor, det hämmar en enormt mycket.

Lycka till

1177 öppet dygnet runt.

Alternativ Jourhavande psykolog/medmänniska eller vad som kan finnas tillgängligt.

Det finns akuta psykiariska mottagningar, är det inte så akut så tid hos husläkare som remitterar, om inte 1177 säger annat.

Om man har långvariga självmordstankar men inte agerar på det så tror jag att första steget är att vända sig till vårdcentralen eller med egenremiss till psykiatrin. Om det är akuta och allvarliga tankar med syfte att försöka ta livet av sig bör man åka till psykakuten direkt. I fallet du beskriver verkar det inte vara akut, men bör tas på stort allvar då det kan bli akut. Första steget kan också vara så enkelt som att man ringer 1177 och hör vad de har att säga om saken, då får man rätt bra råd om vart man börjar.

Tipsar om denna sida: http://suicidezero.se/

Tack för era tankar och tips🌺

Zadeira…….vad menar du egentligen med egenremiss?🤔

Att man inte behöver gå genom tex en vårdcentral och "vanlig" läkare först utan kan vända sig direkt till psykiatrin.

Aha okay…..det var väl det jag trodde att du menade. Men är inte det väldigt svårt att komma in på det sättet?

Jo, det brukar vara svårt. Men beror nog på lite vart man bor också tror jag.

Jag hade under 10 års tid haft tankar på självmord (dock inte planer) i samband med Depression, ångest osv när jag en dag bestämde mig för att tankarna kändes alldeles för jobbiga att ständigt gå med så jag åkte ner till psykakuten. Där fick jag hjälp på plats och sen skrevs jag in i psykiatrin och hade min första tid hos psykiater 3 veckor senare.

Vet en kompis som gick genom VC och det tog snarare 3 månader för henne att få tid hos psykiater.

Så frågan du får ställa dig, eller personen du skriver om, är ju hur pass akut och viktigt det är att hjälpen kommer snabbt eller om personen kan "stå ut" med detta några veckor till.

Ja, det låter ju bättre att åka till akuten i så fall. Ni har säkert räknat ut det själv, men det är jag själv det handlar om😃

Men jag har hört att det är inte alls kul att hamna på psykakuten. Inlåst i ett rum, piller och ett samtal…..men jag kanske har fel? Men är det så, då verkar det ju lite dystert!😕

Jag har gått hos en psykiatriker, men det gav mig ingenting…..bara en massa frågor och papper att fylla i. Sen fick jag avslag två gånger på den remissen som hon skrev till specialistvård (eller vad det nu var?) så att komma in är inte lätt.

det varierar vad jag fattat, om man kommer dit av sig själv så blir det inte så farligt. det är om det handlar om tvångsinläggning, då måste dom ha väldigt höga krav och skydd för att se till att du inte skadas och jag skulle tro att det skulle uppfattas rätt obehagligt för dom flesta

Ja så kan det nog vara.

Ghosthunter, bara för att du åker till psykakuten blir du inte inlåst och medicinerad! Du kan bli inlagd med din vilja ifall det bedöms behövas, men det du troligen kommer få göra är samtala med läkare och psykolog, eventuellt påbörjar de någon medicinering om de och du upplever det som nödvändigt och sen skriver de remiss till psykiatrin där du får fast vårdkontakt.

Psykiatriker är inte särskilt bra på att prata. De är inriktade på den medicinska delen och står för din medicinering om du har sådan. Om du vill ha någon att prata ordentligt med som kan hjälpa dig genom samtal och eventuell annan behandling är de psykolog du bör ha. Jag har en psykiatriker som sköter min medicinering och en psykolog som sköter min behandling med DBT-terapi.

Att bli inlagd utan tvångsvård betyder inte att man är inlåst i nåt litet rum. Det finns allrum och liknande plus att det dessutom brukar vara okej att typ gå promenader eller om man inte ses som totalt instabil eller som en fara mot sig själv eller andra får man t.o.m. åka hem till familjen och hälsa på över dagen.

Ja, men då har jag blivit felunderrättad om hur det är på psykakuten.

Kan man bara gå dit direkt, utan att anmäla?

Hur har du hört? Att man automatiskt blir inlagd? Jag har varit inne på psykakuten två gånger och båda gångerna bedömdes jag inte vara en fara för mig själv så jag fick åka hem samma dag. 

Ja man åker bara dit, anmäler sig och sen rullar det på. Det man ska vara medveten om som gjorde mig livrädd första gången var att det troligen är låst så att du inte kommer ut utan att ha en personal som öppnar åt dig.

Det var bara en som jag talade med som sa att man får vara i ett rum (inte bokstavligen inlåst, men bevakad) och emellanåt kommer det en skötare med piller och nån gång med mat. Men som sagt, då är det tydligen fel.

Ghosthunter, det finns massa olika sätt det går till på om du skulle bli inlagd beroende på hur pass de bedömer ditt tillstånd. Vissa har konstant övervakning, andra är i princip fria att göra som de vill. Men du blir bara inlagd ifall du själv går med på det och om du upplever att du verkligen behöver det. Man kan bli tvångsomhändertagen men då är man en uppenbar fara för sig själv eller andra och det gör de inte hur som helst.

Det du beskriver låter mer så som jag hade det när jag sökte vård. Du har inte  aktivt försökt ta livet av dig tolkar jag det som utan mer att du har tankar på att du skulle vilja våga/vilja göra. Du har inte skadat dig allvarligt (i alla fall sa du inget om det) och du har inte agerat utåt och skadat andra. Du har tankar på självmord och mår dåligt och behöver hjälp med hur du ska få rätt på det. Jag tror att det viktigaste för dig är att faktiskt söka hjälp och ju snabbare desto bättre för du förtjänar att må bra.

Låter ju tryggt att de inte tvångsomhändertager en. Ja, jag är ju inte våldsam verken mot andra eller mig själv.

Ja, skadar mig själv gör jag väl inte direkt, mer indirekt då jag lever lite destruktivt.

Jag har många problem som jag dagligen måste kämpa för eller emot. Har väl inte gett upp helt, men intresset för att kämpa blir svagare och svagare och jag tänker att den dagen då jag inte ser någon lösning alls…..då jag inte orkar mera….då ska jag begå självmord. Den tanken slår mig dagligen. Ofta när jag är ute och går kan jag t.ex föreställa mig själv hur jag dinglar i ett rep i ett träd eller slänger mig framför tåget eller liknande saker.

Ja, jag måste nog agera snart…..nu har jag gått minst ett år med dessa tankar och Deprimerad har jag väl varit från och till i 20 år eller nåt sånt.

Vet du var närmsta psyk-akut ligger? Du skulle kunna ringa till dem och fråga om råd också. De är ofta bra på att bedöma hur pass akut du bör komma in, eller svara på frågor om hur det går till när du kommer dit.

Skicka gärna PM om du vill ha hjälp med att leta upp närmsta psykakut och om det är något annat jag kan hjälpa dig med som du inte vill ta i tråden!

När jag sökte hjälp var det så att jag bad min mamma ringa psykakuten på förhand och fråga om mitt tillstånd var tillräckligt allvarligt (eftersom jag hade nån bild av att man behövde typ ha försökt ta livet av sig precis innan man sökte hjälp). De var jättehjälpsamma på telefonen och tyckte jag skulle åka in även om jag inte i just den stunden hade skadat mig själv eller tänkte ta mitt liv.När jag kom visste de redan lite också vad det gällde och då kändes det lite lugnare.

Tack för din vänlighet och hjälpsamhet, Zadeira!🌺

Jo, jag vet var närmsta psykakut ligger. Jag får helt enkelt fundera på hur jag ska göra.

Jag är bara ett pm bort om du behöver extra stöd!

Tack snälla du!!❤️

Jag har enorm erfarenhet av psykiatrin i Sverige. Tveka inte att skicka PM till mig om du vill ha hjälp att hitta rätt hjälp.

Tack 🌺

Min vän hade själmordstankar, hon fick hjälp av bup, och en ungdomsmottagning. Där fick hon prata med folk mm. Att ha en vän att vända sig till är också skönt att ha ibland👍

Jo om man har någon vän att vända sig till. Det har inte jag😕

#26

Kanske något som det här vore något för dig? http://www.mindfulnessgruppen.se/effekter-av-mindfulness/nedstamdhet/

Man mår ofta bättre om man pratar med någon. När man håller saker inne så blir det typ som en snöboll, den blir bara större och större ju mer man rullar den, och man blir mer och mer upprörd och ledsen ju längre man håller tankarna och känslorna inne.

Det är bra och prata med vänner, syskon, föräldrar, eller kanske någon annan vuxen som man känner eller någon lärare eller kyrator i skolan. Jag mår alltid mycket bättre om jag pratar med någon.

Har erfarenhet av BUP:s psykakut. Har varit där två ggr. Första gången fick jag prata med en läkare och en psykolog,  de ställde en massa frågor och kom fram till att jag var Deprimerad. Fick åka hem. Den andra gången var efter att jag hade bevittnat ett självmord i tunnelbanan och var fylld med hemska känslor. Då fick jag prata med någon stollig psykoterapeut som inte hjälpte ett dugg. Satt där  och undrade vad fan hon höll på med när hon bad mig göra en massa övningar. Hjälpte gjorde de inte heller. Sedan fick jag utskrivet lergigan och fick fara hem. Snipp snapp snut. Det var rätt mysigt där i alla fall, det kom fram en sköterska eller något i väntrummet och frågade om vi ville ha typ kaffe/saft/kaka.

Psykakuten är ju sista nödstoppet (efter 112, såklart). Om man bara har jobbiga tankar och känslor kanske man i första hand ska vända sig till öppenvården. Prata med en psykolog, eller något sådant. Det har jag också gjort (på BUP). Min psykolog kändes rätt korkad som gav mig en inofficiell autismdiagnos för att jag inte pratade på grund av att jag var nervös. Ha. Men det finns bättre psykologer. Har pratat med två kuratorer i mitt liv som båda har stöttat mig enormt. :)

Sorry för att jag skrev av mig, tänkte att det kanske kunde vara till någon hjälp… Nu kanske du inte är under 18 men ja.

Ingen fara….det är ju bara bra att skriva av sig. Det skiljer såklart mellan olika psykologer också…..märkligt bara att det skiljer så mycket.