Vad ska du göra när du har kommit fram?

Spelar ingen större roll.

Tanken har slagit mig, men sedan kommer jag till sans och inser att även om jag till en början skulle må bättre, så kommer mitt dåliga mående ikapp sedan och då skulle jag inte ha mina underbara hundar att söka tröst hos.

Nej jag skulle aldrig göra något sånt. Min Depression kommer bara inifrån och man kan inte rymma från sig själv.

Tanken har slagit mig många gånger också, fly bort ifrån allt och försöka börja om på nytt, men de kommer ändå ikapp en, så jag tror inte man skulle tjäna något på det faktiskt. 😐

Då får jag åtminstone uppleva nåt kul innan jag ger upp.

Du tror inte du kommer att ha kvar samma problem oavsett var du stiger av planet?

Nej. Inte till en början. När jag flyttade till Japan var jag så otroligt obeskrivligt lycklig. Klart det hann upp mig, men då är det bara att slänga in handduken.

Jag har flyttat runt lite och visst känns det härligt i början när allt är nytt. Men efter en stund så kommer verkligheten ikapp och man sjunker ner i mörkret igen. Det går inte att flytta ifrån sig själv, tyvärr.

Hade man haft ekonomiska möjligheter så skulle man ju iofs kunna flytta runt hela tiden och bara leva på dessa förändringar och kickar som man kan få i början på ett nytt ställe. Men det är nog bäst att försöka få hjälp.

#9: Jag håller med 9 helt. Man kan inte komma ifrån sig själv genom att flytta nån annanstans.

Tror ni missat poängen och jag är för trött för att förklara.

Det låter som om du vill sluta leva, men jag tror egentligen inte att du vill dö.

Ann Heberlein beskrev det ju väldigt bra; Jag vill inte dö, jag orkar bara inte leva längre.

Det är i alla fall positivt att du inser och tycker att du förtjänar ett bättre liv. Det är en viktig insikt för att försöka hjälpa sig själv. Tyvärr är det bara du som kan hjälpa dig, stärka dig och älska dig. Andra kan kanske ge dig ett ord på vägen, en knuff, några redskap.

Om jag kände så tror jag att skulle försöka sätta livet på "vänt". Göra en paus, skapa ett moratorium. Även om jag inte är religiös skulle jag försöka få komma och bo på ett kloster eller någon annan sorts retreat.

Inte delta som novis, men jobba för mat och husrum. Få tid att tänka -och läsa enormt mycket. Stilla samtal långt ifrån krav och prestationer.

Alternativt, om man inte bryr sig så mycket om sitt eget liv är att åka ut som volontär och jobba med sjuka barn, flyktingar, hotade djur etc. Där om någonstans kan man känna att livet får en mening till slut i alla fall. Där slipper man också tänka så mycket på sig själv, om det nu är grubblerier som är problemet.

Du kanske menar att du vill slå runt och bara strunta i allting, festa så länge det går?
Visst kan det kännas som en tröst ibland med en enda lång fyllefest där man slipper tänka och så tar det bara slut.
Det kan kännas skönt att tänka på, men jag undrar om det är så roligt när man är mitt inne i det?

Varje människa som tappar lusten att leva är ett stort nederlag för alla andra människor.

Vad gör du för att vara snäll mot dig själv och känna dig älskad av dig själv? Vad gör du för att få skratta? Det måste finnas några andra som bryr sig om dig? Någon som får dig att må bra? Något?

Jag har inte planerat att flytta jorden runt för att dricka. 🤔

Flytta jorden runt….den uppfattningen fick jag inte alls. Sorry, menade det inte som nåt negativt! Första bästa sista-minuten flyg kan ju lika gärna vara Ibiza eller så.

Svårt att svara dig när man inte vet exakt hur du tänker.  ☺️

Men om du med flytta jorden runt menar riktigt långt bort, så dra till Nya Zeeland. Jag älskar det landet enormt mycket. Övervägde flytt dit för många år sedan, men valde bort. Kanske ett misstag! Ett oerhört vackert land, vänliga, toleranta människor. Mycket spännande att göra. Ett helt annat mänskligt klimat än det vi har är. Var där rätt nyligen igen och bara längtar tillbaka…….

Eftersom du skriver under Depressioner så antar jag att det är det som jagar dig. Svårt att veta om en annan omgivning skulle göra det lättare för dig. Men om du inte har något att förlora så satsa. Om du har tänkt tanken att starta ett nytt liv någon annanstans så vet jag inte hur pass svårt det är att få arbets- och uppehållstillstånd där. Eller hur svårt det är att haka sig fram på svartjobb.

#14 Jag har bott i Japan i 9 månader, för två år sedan och et är just Japan ja funderar på. 

Det som jagar mig är mycket, men just nu knäcks jag tyvärr eftersom psykvården här i stan är ett skämt.

Jag förstår precis hur du känner, att man liksom bara vill bort till något nytt. Något annat. Någonstans där ingen vet något om en och man kan söka vård på helt nya premisser. Jag har många gånger tänkt att då kan man börja på nytt och bara vara en ny person. Men samtidigt så vet jag att oavsett vart i världen jag befinner mig så bär jag på samma bagage och för eller senare kommer jag ändå behöva jobba på det för annars kommer jag som person ändå glida tillbaka till mitt gamla mönster.

Glöm det. Ditt psyke kommer alltid hänga med vart du än drar. Bättre att stänga in sig i en fantasivärld, om du saknar förmågan kanske droger kan hjälpa?

#17 Så det är dumt att åka någonstans geografiskt där man vet att man kommer åtminstone för en period må så jäkla bra att man inte riktigt vet vad man ska göra med all lycka, men det är smartare att knarka ner mig utan att geografiskt förflytta mig för att kunna stå ut med livet? Bra tänkt…

#17 Hur tänker man när man föreslår att någon som inte mår bra ska ta droger?🤢

#17 Detta är allvarligt. Att ta droger kan väl vara en tillfällig lösning på några timmar typ. Men efter det blir det ett helvete som gör saken ännu värre. Jag dricker emellanåt för att dämpa min ångest och min depression…..men när jag nyktrar till så blir alla mina problem typ 5 gånger värre.

Så jag tycker du kan dra till nån jäkla håla i Jamaica eller nåt sånt, med dina droger!!😡

Här är vi seriösa vuxna personer med problem….vi behöver inte mer problem som det blir med droger!!😕

Självmedicinering är ganska vanligt förekommande om du nu inte visste det. Personligen så varken dricker eller knarkar jag då har andra metoder att ta till när jag mår dåligt. Men många av er vanliga människor har ju inte samma psyke som mig och då kan andra metoder faktiskt vara till hjälps.

Dessutom tycker jag att det är på sin plats att vara ödmjuk när någon försöker hjälpa dig.

Tänk på hur ni uttrycker er.

#21 Att många självmedicinerar är ju ingen bra sak, förstår du inte det? Och det är absolut inget att tipsa om. Dina kommentarer här är ingen hjälp till någon.

TS, du har ingen som kan hjälpa dig ha kontakt med psykiatrin? Jag är i 30-års åldern och fortfarande är det min mamma som kämpar för mig hos psyk.