Depression iFokus

Depression

Etikettdiagnos
Läst 943 ggr
Katarina97
1

Vaknar med ångest varje dag

Jag vaknar med ångest i princip varenda dag, iaf alla dagar jag vaknar tidigt och måste till skolan. Har varit så i flera år och jag orkar verkligen inte med det mer. Kommer ofta sent till skolan för det känns verkligen omöjligt att gå upp ur sängen när jag har ångest. Svårt att förklara och det känns inte som att någon förstår varför jag inte bara kan gå upp "Jag är också morgontrött men det är ju bara att ta sig i kragen och gå upp" är sånt jag fått höra när jag försökt berätta för någon om det, men det går verkligen inte. 

Kan förstå att lärare blir irriterade och tycker det är respektlöst att jag hela tiden kommer sent, men det är verkligen inte så att jag inte bryr mig om ifall jag kommer försent. Jag hatar det och blir så arg och besviken på mig själv varje gång men ändå så kan jag inte gå upp i tid dagen efter. 

Finns det något man kan göra för att minska morgon ångesten eller någon som har något annat tips för att göra det enklare?

  • Redigerat 2020-12-18 21:26 av Lia
Lia
0
#1

Har du ångestdiagnos på papper? Om inte, så försök få det. Då kan du lämna det som intyg till dina lärare och rektor, så borde de få bättre förståelse för ditt mående. För mig hjälpte det att prata med lärarna. När jag gick i skolan fick jag panikångestattacker under lektionstid, och eftersom mina lärare visste om detta kunde jag gå ut och andas i korridoren en stund för mig själv utan att det gjorde något.

Katarina97
1
#2

#1 Var sjukskriven förra året pga Depression och ångest så dom vet och har sjukskrivningsintyget från förra året så jag tycker att det borde räcka? Eller måste  jag skaffa ett nytt?

Lia
1
#3

#2 Ja det tycker man ju borde räcka. Ta ett snack med rektorn och be denne informera dina lärare om att du har det svårt.

Calcifer
1
#4

Det kan vara en bra idé att skaffa ett uppdaterat intyg. Man kan ju tillfriskna från en Depression, så risken finns att de tror att du mår bättre nu.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Niklas
1
#5

#2: Har de utrett varför du är Deprimerad och har ångest?


Vänliga hälsningar, Niklas

Sök information om Sveriges adelssläkter för din släktforskning

ringnos
1
#6

Om du känner att du kan prata med din/a lärare så gör det. Det kan ju lika gärna vara dina hjärnspöken som får dig att tro att dina lärare blir irriterad över att du kommer sent, om inte annat så blir det en lättnad för dig att veta att de vet, om du förstår.

Senast jag gick en utbildning hade jag samma problem. Kom sent mer eller mindre varje dag och kände stor skuld och skam, eftersom jag ju -egentligen- är en ansvarstagande person. Tillslut så orkade jag inte skämmas mer och berättade för mina lärare och ärligt talat vet jag inte om de förstod, men de förstod åtminstone att jag inte hade för avsikt att vara respektlös och vetskapen att de kände till det släppte på skuldkänslorna. Inte för att jag hade mindre ångest om mornarna, men jag slapp en del av bieffekterna.

Katarina97
1
#7

#5 Nja, har gått till olika psykologer och kuratorer i flera år men inte direkt kommit fram till något. Nu har jag slutat gå för jag ansåg inte att det hjälpte och varken dom eller jag kom fram till något. 

Har redan haft samtal med rektorn förra året och alla lärare är medvetna om mina problem så det känns onödigt att ha fler samtal om det. Tycker det är väldigt jobbigt att prata om så vill helst inte göra det i onödan. 

Finns det ingenting man kan göra för att minska ångesten?

Lia
0
#8

Prova avslappning innan skolan :-)

Niklas
1
#9

#7: Jag tycker du ska besöka en läkare och se om du kan få hjälp.


Vänliga hälsningar, Niklas

Sök information om Sveriges adelssläkter för din släktforskning

Lona
1
#10

#7, Äter du någon medicin?
Allt kan (och bör) inte behandlas eller botas med läkemedel men det kan ge en liten knuff i rätt riktning.
Är det att gå upp som är ångestfyllt eller att gå till skolan? Eller att "behöva vara vaken"?
Tror jag delvis kan sätta mig in i din situation, har varit där själv och är det fortfarande ibland.

När jag pluggade så var det väl snarare så att jag inte kunde gå dit alls - eller var tvungen att gå hem. Lärarna var väl inte jätteglada men jag skrev ett brev till några av dem och fick betydligt större förståelse efter det.
Jag tror att det är viktigt att försöka ha en kommunikation, om inte annat så kanske det minskar morgonångesten lite om du vet att lärarna inser att du inte är lat eller nonchalant?

Ta hand om dig, du är inte ensam! ❤️


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com