Känner att jag behöver skriva av mig lite mest för egen del, för att sortera lite i tankarna. Kommentarer är givetvis välkomna men jag har ingen fråga eller fundering som behöver besvaras. Jag har tidigare lidit av Depression och insåg väl egentligen idag att den är tillbaka.

För cirka en och en halv månad sedan började jag på Naturunderstödd Rehabilitering som visade sig vara lite väl mycket för mig som inte varit igång på fyra år. Jag har borderline, ätstörning och fibromyalgi och det har visat sig tära rejält på mig nu när jag försöker komma igång med lätt sysselsättning. Jag får det inte att funka helt enkelt.

De första veckorna trodde jag att mitt mående och min sänkta allmänstatus berodde på ren utmattning pga förändring men nu ser jag alla tecken på att det är mer än så. Det började som stress över rehaben med både ökad smärta/värk pga min fibro samt konstant utmattning. Jag sov i princip konstant när jag inte var på gården 3 dagar i veckan. Efter ett tag ökade ångesten och framförallt viljan och motivationen till rehaben. Att åka dit kändes svårt, jobbigt, omotiverat och tråkigt. Sedan har den känslan långsamt tagit över allt. Nu har jag självskadat igen, ätstörningen blossat upp och jag har ingen som helst varken vilja, lust eller ork till det minsta lilla. Hunden och pojkvännen känns bara som en börda. Fritid har jag ingen för jag vill och orkar bara sova.  Framförallt så har den där motivationen jag förut hade arbetat upp helt försvunnit. Jag vill absolut inget alls längre. Insåg nu idag att allt det här är precis så som jag hade det när jag var inne i depressionen förut så jag är väl ganska så säker på att det är Depression nu igen, inte bara utmattning.

Jag har kontakt med psykolog en gång  i veckan så jag ska ta upp detta med henne redan imorgon. Det känns skönt att jag på något sätt kan se tecknen och känner igen depressionen, så förhoppningsvis blir det lättare att bryta. Samtidigt så vill en del av mig bara låta det här ta över.