Har du varit hos läkare och fått din ångest och Depression diagnostiserad? Jag håller just nu på att återhämta mig från en utmattning,och det är jätteviktigt att dra i handbromsen och lyssna på kroppens signaler i tid. Jag tycker du ska söka hjälp för din ångest om du ej gjort det innan. Var rädd om dig,ingen annan kommer vara det,om inte du är det.

Behandling/hjälp är ett absolut måste.  Man får lyssna på sig själv - ibland är det, som #1 säger, bra att dra i bromsen - men det finns somliga gånger där man helt enkelt får bita i det sura äpplet. Min psykolog påminde mig alltid om att det rent fysiskt inte är farligt med Depression och ångest - det känns inget vidare, men det är inget man dör av, och man kan inte alltid undvika allt i världen för att det är jobbigt. Hon fick mig också att börja rota i vad jag kände och vad som pågick i mitt huvud. Varför känner jag såhär? - okej, ensam på jobbet. - Vad kan gå fel? -okej, detta. Hur löser jag det, då? Vad händer om jag inte löser det? -just det, antagligen ingenting… och så vidare.

Det viktiga är att lära sig när man ska göra vad.

Jag går just nu hos en psykolog i primärvården, började gå hos honom när jag sa upp mig från ett annat vick (som var på heltid) av samma anledning. Han pratar nu om Depression och vi har precis börjat kolla på olika konkreta strategier, men vad räknas som att få sin Depression diagnostiserad?

..men problemet är ju att jag inte har råd att inte ta dom här passen, så även om jag i hjärtat verkligen verkligen vill backa från detta så kan jag i realiteten inte det, om jag inte vill bli hemlös…

Oj, såg inte ditt inlägg, Sommarek.

Hur gör du för att ens hamna i det tillståndet, att kunna tänka på de frågorna utan att låta depressionen färga allt? Jag hamnar i en tankeloop som är svår att komma ur.

#3 ..men problemet är ju att jag inte har råd att inte ta dom här passen, så även om jag i hjärtat verkligen verkligen vill backa från detta så kan jag i realiteten inte det, om jag inte vill bli hemlös…

Då kanske du ska göra en inventering som ovan - varför mår du dåligt av det, vad kan gå fel och vad är det värsta som kan hända? Ofta blir ju småsaker rejält uppblåsta när man mår dåligt, och att inte lyckas med något blir en enorm katastrof i ens huvud, när det egentligen bara är en struntsak. Om man inser att man gör enorma ballongmonster av ingenting kan man komma ur den där onda cirkeln och till och med skratta lite åt sig själv.

Att få sin Depression diagnostiserad innebär att man får ett läkarintyg där läkaren skriver att patienten lider av en Depression. Min diagnos är tex Utmattningssyndrom med inslag av Depression.

Jag hade precis samma problem som du,jag insåg att jag var tvungen att stanna på ett jobb där jag vantrivdes nåt så hemskt att jag fick självmordstankar. Ändå stannade jag på grund av att jag behövde pengarna. 

Det är detta som gjorde att jag blev utmattad. Jag kämpade på och stångade huvudet i väggen igen och igen,tills jag var helt utmattad och var tvungen att sjukskriva mig. Jag orkade inte upp ur sängen till slut. Är man sjuk så är man. När man är sjuk kan man inte jobba. Punkt.  Det svåra i detta är att acceptera att man är sjuk och jobba med sig själv. Hälsan är allra viktigast.  Att tvinga sig att jobba på ett ställe man inte trivs på,i mitt fall,är en stor fallgrop. Det gör bara att man mår ännu sämre över tid.

#5

Ballongmonster, vilken bra liknelse!
Okej, jag ska prova göra en inventering. Om inte annat så har jag åtminstone lyckats bryta lite av tankeloopen genom att skriva här.

Tack!

#6 

Är det min psykolog som skriver ett sånt intyg? Han verkar inte vilja sätta etiketter på saker, vilket frustrerar mig litegrann. 

Du beskriver precis processen jag gick igenom på min förra arbetsplats. Stället jag extraknäcker på är samma yrke, fast annan arbetsgivare. Kanske jag var för snabb på att prova att ta några timmar alt för rädd för vad som skulle hända om jag helt lät mig.. ja.. vara sjuk.

#8  psykologen kan inte skriva ut ett läkarintyg,men det kan läkaren på din vårdcentral göra.

Lycka till, hoppas det hjälper.    :)

#8 Vill tillägga att man får vara lite ihärdig i sitt sökande efter en bra psykolog som man funkar bra med. Psykologer och kuratorer på vårdcentralerna har jag aldrig riktigt "funkat bra" med. Har många gånger upplevt att dom inte tar en på allvar. Privata psykologer och psykoterapeuter kan vara jättebra,men dom kostar tyvärr en slant. Det tar ett tag innan man hittar "rätt",ville jag bara tillägga. Så ge inte upp för snabbt i ditt sökande efter en seriös psykolog att prata med.

#11 Jag gillar min psykolog faktiskt! Men det tog ett tag och att jag verkligen fräste till innan jag kände att han började ta mig på allvar. Det var ett tag som jag kände att jag gick till nån slags syo-konsulent, men sen jag markerade mot det så har han ändrat riktning. :)

#12 Så bra att du trivs med din psykolog,jag såg bara innan att du nämnde att han inte vill sätta etiketter på saker och ting och att det gör dig frustrerad. Då tolkade jag det som att du inte kände dig bekväm med honom.

Jag  gick till mig själv och vet att jag har kämpat länge att hitta någon som tar mig på allvar,men om du trivs med din psykolog  och det känns bra,så ska du  fortsätta med honom🙂