Känner mig som en påse bajs
Förlåt ! I förväg, måste skriva av mig .. Jag fick låna min fasters hund förra hösten , har dock uppfostrat henne sen sommaren.. Och jag var diagnostiserad Depression förra våren .. Men hunden gjorde så jag gick ut och gick lång promenader bland folk, hon fick mig att tänka positivt , vi körde klicker träning och sådant.. Sen flyttade faster och det var så att jag fick ta hunden och vi var ju mer än bästa vänner .. Dock jagade hon ju katterna men ja skulle ge det ett försök att få henne att sluta .. För då hade vi kunnat köpa henne ..Dock var hon jakt tokig och det gick inte .. Så jag fick med brustet hjärta lämna henne till min faster .. På en gång gick jag ner mig och jag orkade mindre och mindre , slarvar med medicinen .. Men mamma pratade med mig om att vi skulle skaffa hund , som får vara med våra hundrädda katter från början .. För pappa och hon har sett att det är det jag mår bra av just hundar , den tar mig utanför dörren och sen kan jag tänka och fokusera på den istället för folket runt om.. Men det händer inget .. Så jag går ner mig djupare.. Jag skriver brev om och om igen .. Jag orkar inte leva längre .. Den glädjen hon fyllde mitt hjärta var helt otroligt .. Jag har ganska lågt självförtroende också och när jag väl hade talanger med hundar .. Insåg jag vad jag kunde kombinera , häst och hund , plus min ADD som gör det svårt att sitta stilla .perfekt tanke… Vad fan gör jag !? Pappa talade om för mig idag att det tydligen inte finns pengar helt plötsligt ? Men min bror kan spela hockey och hockey matcher osv ? Men jag får betala mitt eget busskort för att kunna åka till skola och stall för mitt studie bidrag .. Tydligen så är inte min hobby prioriterad .. Jag orkar verkligen inte leva med det här längre .. Tack för att jag fick skriva av mig .. //nedstämd människa
![[AnimeV4]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hur gammal är du? Du kanske kan få ha praktik på hunddagis eller hundstall? Släpp inte detta! 🌺
Jag gjorde allt för att samla ihop pengar till min första hund när jag var 17. Henne köpte jag över 100 mil bort, och hon var det bästa som hänt mig. (Krävdes mycket övertalning till mina föräldrar och då bodde jag inte ens hemma.) När jag bestämt mig för nånting, då ser jag till att det händer. Du får inte dränka dig i tankar av att du inte klarar av det eller inte är prioriterad.
Jag har alltid behövt gå emot alla för att bevisa min sak. Där alla tappat tron på mig blir jag tvärsöver och bevisar motsatsen. Mest för min egen skull.
Det kanske inte faller på plats just nu, men se till att ha kvar glöden för hundarna (och hästarna). Den blir din styrka.
Kram
❤️
Börja leta efter en hund själv. Hittar du någon rätt billig, så fråga din pappa om han kan hjälpa till att köpa den om du sparar halvvägs. Köp en kattvan hund på blocket annars. Ge inte upp!
Mvh
Mig
Jag hade turen att växa upp med kennel i hemmet så jag har aldrig haft problemet att inte ha möjlighet till hund. MEN jag hade däremot problemet att vi inte hade "min" hundras som passade mig. Så i tonåren började jag spara pengar själv, sålde saker jag inte behövde, gjorde tjänster åt folk och tjänade på så vis ihop rätt mycket. Jag begick däremot en ganska stor risk när jag sedan köpte min (fortfarande nuvarande) hund, bara för att jag samlat ihop pengar till köpesumman betydde ju inte det att jag då självklart skulle ha råd med de andra höga kostnaderna som ingick, så som veterinärvård och sånt som kan stiga till höga summor. Då hade jag tur att jag hade mina föräldrar som ställde upp. Så tänk på det med! Kostnader för hundar kan vara höga.
Ett alternativ så länge kanske kan vara att du erbjuder dig själv att vara "doggywalker" el dagmatte åt andras hundar och på så vis tjäna en slant samtidigt som du får vara med hundar?
När det sedan är dags för köp av hund, tänk snälla på vilken ras(er) du väljer! Så du inte råkar ut för samma missöde igen, kanske köper en jakthund som t.ex. jagar katterna. Köp hunden efter de egenskaper du vill att den ska ha och vad du ska använda den till :)
Jag förstår helt och hållet hur en hund kan göra så mycket för ens känslor och välmående, utan min lilla chihuahua kunde många dagar varit betydligt sämre än vad de varit. Så håll kvar drömmen och kämpa på!
Nej idag sa mamma att det inte blir någon hund för att katterna var så egen. Problemet är att om jag går emot och käftar och tar hem en iallafall så åker jag ut och blir för det första hemlös och sen föräldrar lös .. Inte super taggad ..
#6 gör vad som är bäst för dig, valet kan vara svårt men det är ditt
Be om att få låna hem en kattvan hund, så får de se skillnaden.
Mvh
Mig
Ja jag har fått ett erbjudande om att ta över en jätte fin hane .. Men hennes svar blev bara "jag vill inte hund just nu" "Vet att det är din största dröm men en katten är för egen och revir tänkande" Grejen är den det är inte min dröm det är liksom något jag verkligen behöver för att få känna att jag mår bra igen .. Men vågar inte käfta med henne för då blir det femte världs kriget .. Så är lite jätte förstörd just nu .. Ska prata med pappa o se vad han säger .. Annars är det som typ kört rätt ner i backen :(
Starta ny diskussion
