Jag blir väldigt irriterad på folk som gör så. Det är som att jag skulle säga att "Idag har jag verkligen ADD!", eller "Nu har jag absolut Alzheimers!" bara för att jag är glömsk idag eller nåt…

#1 Tyvärr så är ju det vanligt att folk använder sådana uttryck, inte bara angående Depression. 

"Jag får damp på dig."
"Denna låt ger mig cancer."
"Du är ju helt CP".

Många, framför allt unga, använder dessa tre uttryck flitigt, och mycket med annat också. Som du säger, även Depression. Jag håller nog med dig. Dags att skilja på deppig och Depression.

I ofarliga situationer är det okej, tror jag. Alltså, med det menar jag om jag har en bästis och vi vet båda exakt vad som menas egentligen, vi är privat, och vi använder fel uttryck. Om vi VET att det handlar egentligen bara om en dålig dag, men man överdriver lite för sig själv med en nära vän som vet också. Jag har en specifik vän som jag kan göra sånt med. Där typ "jag slog i tån det gör ont" kan ersättas med "jag slog i tån mitt liv är värre än alla andras i världen". Menar det inte så, jag är inte dum, men det ramlar ut.

Däremot om man pratar mer öppet eller naivt om det så nä. Då är jag  väldigt anti. Då kan jag säga ifrån, eller förklara skillnaden, eller säga "okej, då känner du *rabblar upp 100 saker som är fruktansvärda jag känner varje ögonblick av varje dag pga att depressionen är mitt liv*". 

Tycker vi ska informera mer i samhället som stort, förklara skillnaden, så att alla förstår den och vet vad som är rätt. För allas skull. De som inte är deprimerade tycker jag inte ska leva som om de är det, alltså att tro att man har någonting så djupt som kan krossa hela ens liv och så handlar dem om "vanlig" tonårsoro och problem som egentligen kan lösas om någon vecka bara man lugnat sig? Nä det är inte bra heller. Samt då att de som säger att de är deprimerade och faktiskt är det ska tas på allvar.

Ibland talar man om klinisk Depression (och att vara kliniskt deprimerad) om man vill understryka att man talar om sjukdomstillståndet och inte om någon mer alldaglig "deppighet".

Verkar vara allt för många som inte ser skillnad på det. Lider själv av, vad läkaren kallade, medfödd sårbarhet eller något sånt. Och de innebär att jag hela tiden är högre utsatt för att åka på Depression. Vilket jag mer eller mindre levt med hela livet. Men eftersom folk inte ser skillnaden på dessa saker så är de väldigt sällan folk förstår hur allvarligt de är. Och hur dåligt man faktiskt mår. Och de är något som tär något fruktansvärt. Och resurserna som finns för att hjälpa folk som faktiskt lider av Depression är jag väldigt ledsen över. Har försökt så många år få hjälp med detta. Men går fortfarande runt bortom all hjälp känns de som

Det är väldigt viktigt att sprida kunskap om dessa skillnader.

Kan också tycka detta är väldigt irriterande faktiskt, för jag är själv Deprimerad och behandlas ju för det men folk slänger ju ur sig de hit å dit och säger" ja jag är också skit deppig , jag är också fett Deprimerad speciellt igår var jag skit deprimerad" Men de är ju faktiskt inte alls samma sak som att vara Deprimerad på riktigt.. Så jag kan känna att de underminerar lite min Depression av att säga så.

Du är inte Deprimerad en dag. 
Sen har jag också fibromyalgi och kroniskt trötthetsyndrom och de är också en sån sak som ba " ja jag är också skit trött vissa dagar" ja.. de må du vara men de är inte samma sak ändå för jag är trött alltid varje dag och kommer troligen vara det alltid. Jag är inte bara trött för att jag var ute och gick en runda på stan…

men jag kan acceptera att min bästa vän kanske kan slänga ur sig usch jag känner mig lite deppig om vi pratar om något sammahang så men inte när man berättar för personer att man är Deprimerad och försöker prata om det och de slänger ur sig det som en sån grej som att ja men de är ju ingenting för alla är ju deprimerade ibland..