Utmattningsdepression

Utbränd i nian

2019-01-28 08:43 #0 av: bananmuffin

Hej, jag är 16 år och går i 9:an. När jag gick i 7:an blev jag deprimerad och kunde inte gå till skolan på ett tag. Senare fick jag diagnosen asperger.

Hur som helst, nu börjar jag komma tillbaka till hur jag kände mig i 7:an. Jag är riktigt utmattad och orkar inte gå till skolan. Det är otroligt viktigt att jag är i skolan nu i 9:an så jag får bara mer och mer ångest och det blir som en ond cirkel. Jag vet att jag behöver en paus från skolan, men är det möjligt nu? Jag mår verkligen inte bra, mina föräldrar vet det men de pressar mig att gå till skolan ändå. Klandrar de inte, vad annars ska de göra?

Anmäl
2019-01-28 08:52 #1 av: -Aida-

Låter som du behöver en plan för hur du ska gå till väga, om du pratar med din kurator kan ni  tillsammans se över dina studier och på ett strukturerat sätt, göra upp ett schema för hur du ska klara av dina studier. Tyvärr är skolan bara att tuta och köra ända till slutet av gymnaiset och ändå får man inte lägga av, då ska man antingen studera vidare eller jobba. Det finns inte utrymme för paus, men man kan alltid pausa i stunder i sin vardag. 15 minuter meditation hjälper lång väg, 30 minuter yoga får upp energin och styrkan i kroppen, helger är otroligt viktigt att ta de lungt på och tänka på sig själv. De finns gratis yoga sessioner på youtube att följa, de behöver inte kosta pengar.
Även om du känner dig utbränd nu så kan du fortfarande komma tillbaka, men någon förändring måste ske nånstans.

Anmäl
2019-01-28 08:53 #2 av: Herveaux

Jag känner igen mig i vad du skriver. (Fast när jag själv gick i 9:an förstod jag inte att jag var på väg in i den där ökända Väggen). 

Kan du prata med dina lärare om vad som krävs för att du iaf ska få godkänt i alla ämnen? (Åldringen här vet inte vad godkänt är i den "nya" betygskalan...)
Det kanske kan lätta lite, lite på pressen iaf? 

// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster, Guldhamster och Hundar
"Your differences make you important and special"

Anmäl
2019-01-28 09:07 #3 av: bananmuffin

Ja, någon förändring måste ske antar jag. Jag och mina föräldrar har bra kontakt med skolan, så det lär inte bli något problem att höra efter. Är dock orolig över hur mina föräldrar ska ta det.

Anmäl
2019-01-28 09:44 #4 av: tlover

Har du hjälp från habiliteringen, kurator, bup eller liknande?

Iallafall jag (som också har AS) måste ha så att hela livet fungerar för att jobb (eller i ditt fall skolan) ska fungera.

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!


Anmäl
2019-03-04 10:53 #5 av: Niklas

Har du bra kontakt med dina föräldrar? Det låter som om du dels behöver göra en del förändringar i ditt liv, som flera har skrivit, och dels kanske vara beredd att avsluta nian på mer än ett år.

Du kanske kan göra ungefär så här:

Ta reda på vilka ämnen du är nära att klara nu. Se till att koncentrera dig på dem. Låt resten vara tills vidare. Inför nästa läsår får du känna efter hur du mår och vad du klarar. Är resten av ämnena möjliga för dig att klara under det året?

Det är sannolikt att du behöver se över dina sovvanor, dina matvanor och dina motionsvanor. Minst en av dem fungerar antagligen inte som den ska.

  • Sover du omkring 7 eller 8 timmar per natt? Sover du bra?

  • Äter du regelbundet och någorlunda nyttigt? Har du matro när du äter?

  • Rör du dig tillräckligt? Se till att få minst motsvarande 30 minuter rask promenad varje dag. Det behöver inte vara sammanhängande tid. Sitt eller ligg inte sammanhängande mer än max en timme under din vakna tid. Ta en minut bensträckare och drick ett glas vatten eller gå upp- och nedför en trappa så att blodet rör sig runt i kroppen.

Det viktigaste om du är deprimerad är att du koncentrerar dig på hälsan. Skolan kommer i andra hand. Är inte hälsan bra kommer du inte att klara skolan.

Känn efter ordentligt hur du mår. Är du mer orolig än rimligt? Har du ångest? Är det ibland, ofta eller varje dag? Det finns effektiva mediciner som kan hjälpa till med oro och ångest. Eventuellt kan du behöva den hjälpen under en period ifall det är för jobbigt, men det är något bara en läkare kan avgöra. Det är viktigt att du berättar för andra hur du känner. Framför allt för dina föräldrar, förutsatt att ni har bra kontakt. Annars skolsyster, mentor eller annan vuxen du har förtroende för.

Livet är långt. Om skolan tar några år längre tid har ingen betydelse på lång sikt. 🙂

Lycka till!

Vänliga hälsningar, Niklas
» Förbättra din engelska på iFokus systernätverk, Savvity 🎈.

Anmäl
2019-03-04 11:00 #6 av: Niklas

Ytterligare en sak som är viktig, är ett socialt liv. Människor behöver varandra. Om inte hela tiden så i alla fall i doser. När vi blir för koncentrerade på oss själva och våra problem växer de. I kontakt med andra får vi lättare perspektiv på saker. Umgås med vänner, syskon, klasskamrater och mor- eller farföräldrar till exempel.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Förbättra din engelska på iFokus systernätverk, Savvity 🎈.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.