Hej..

Ska nu börja på en skola helt utan vänner ingen vad jag vet från min skola ska börja här. Ännu mindre mina vänner.. Men känner att det kanske inte spelar någon roll då det känns som om dom slutat bry sig. Dom undviker mig.. Det känns som om min bästa vän (vi har varit kompisar sedan 6 månaders ålder) inte vill veta av mig längre.. Jag känner att hon tycker jag är för otrevlig.. Jag har börjat skippa lektioner.. Inte så det märks utan t.ex. språk som vi har på en annan skola som inte har tillgång till vårat schoolsoft eller skriver till lärarna. Så lärarna på vår skola / föräldrarna vet inte om att jag gör det.. Har typ lyckats "överlista" dom.. Det är både det att jag inte orkar och att jag hatar Spanska… Jag har alltid älskat tyska och alltid velat ha det som första språk men mamma och pappa tycker det är onödigt.. Så dom lät mig inte välja det jag ville ha: 1. Tyska, 2. Spanska. Dom valde 1. Spanska, 2. Franska… Jag vill inte ens prata spanska jag ska ju inte utomlands? Jag hatar att resa endast upp till linköping men ingen annan stans.. Jag känner att jag inte har några vänner kvar.. När vi ska gå någonstans går dom på ett led och jag bakom.. Och dom gör så hela tiden.. Dom ignorerar mig på rasterna.. Har en vän som jag bråkar med ena dagen och är bästis med andra dagen liksom.. Vi har alltid roligt på lektionerna tillsammans men aldrig utanför skolan.. Så fort skolan är slut så ignorerar hon mig och låtsas att hon typ inte känner mig. Jag sitter typ alltid ensam på lunchen (varje bord är 6 personer och vi är 7 så jag hamnar utanför) så jag hamnar alltid ensam sitter ofta vid våra lärare (som har ett eget bord) Har känt mig utanför jätte länge..

Vet att detta är fel och så, skippa uppläxningen om det som kommer nu, När jag var hemma hos min "kompis" så skulle hon göra något med sin bäbis-bror (typ mata eller så och byta blöja) så jag skulle väna på hennes rum (det tar ca 20 min) så fick jag syn på en bok (skippa uppläxningen okej vet att det var fel..) ,  det var hennes dagbok.. jag tog en penna och lirkade upp hennes lås.. Jag sa att jag skulle på toa så jag låste in mig på toan och läste lite ur dagboken.. Jag låste från 2012-2018. Det stod om hur hon tyckte och sånt, framförallt om mig… ända sedan 2012 har hon tyckt att jag var elak.. Hon har känt sig utanför p.g.a mig.. På bilderna hon ritat och i texten beskrevs jag som ett monster.. Bilderna var liksom.. Jag hade huggtänder och 2 meters armar liksom "onda" ögon och sånt.. skyndade mig ut satte på låses på dagboken och la tillbaka den så hon inte märkte något.. (vi är liksom vänner nu men jag känner mig så hemsk..) Jag har mått dåligt sedan dess över det.. 

Jag kan inte komma ihåg att jag varit så elak.. Jag vet att hon känt sig utanför men jag vet att jag kämpat med att hon inte ska känna sig utanför men jag lyckas inte.. 

Jag känner att mina vänner inte vill ha med mig och göra..

skriver ett stycke så som jag avslutat mina 3 senaste sidor i min dagbok

"jag behöver inga vänner, jag kommer klara detta själv. Jag ska bara komma på hur"

jag har gått till kuratorn när jag vart yngre (mådde såhär dåligt för ca 1 år sedan också) men vi har skaffat en ny kurator i skolan. En som jag inte litar på alls.. Känner inte att jag kan lita på henne.. Jag vill inte prata med mina föräldrar och eftersom jag inte riktigt har vänner så hjälper inte dom heller..

Något tips på vad jag ska/kan göra?