Annons:
Etikettrelationer
Läst 1726 ggr
Anonym
Anonym
2018-03-07 17:53

Hur få förhållandet att överleva?

Jag och min sambo har problem. Vi har båda Utmattningsdepression och det sliter verkligen på vårt förhållande.

Det hjälper inte att jag har ADHD och min sambo har antisocial personlighetsstörning (självdiagnosticerad). Så vi kan inte be om proffessionell hjälp om allt utan att riskera att förlora vår son för även inom vården så finns det extrema fördomar mot personer med antisocial personlighetsstörning (psykopati). Även inom vården tror dom att en person med antisocial personlighetsstörning är "Ond" vilket inte alls är sant visar ny forskning (faktiskt så har många läkare, ambulanspersonal, poliser, brandmän och andra som räknas som hjältar antisocial personlighetsstörning).

Min sambo hör till dessa hjältar och inte den steriotypa bilden om en psykopatisk seriemördare. 

Finns det någon som vet hur ett förhållande där båda är deprimerade ska kunna överleva?

Jag vill väl mest skriva av mig men även få tips av dom som har något vettigt tips.

OBS: tips som "lämna honom" och andra fördomar mot personer med antisociala personlighetsstörningar undanbedes starkt.
Jag tänker inte lämna den mest underbara killen i hela världen bara för att du inte kommit in i 2000 talet än.

  • Redigerat 2020-12-18 16:19 av Lia
Annons:
vallhund
2018-03-07 18:11
#1

Vem som kommit in i 2000 talet eller inte är knappast upp till dig att avgöra.

Är man Deprimerad behöver man professionell hjälp, det får man inte via ett forum på nätet.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Anonym
Anonym
2018-03-07 18:34
#2

#1 Tja om man påstår att en person är ond bara för att den har antisocial personlighetsstörning så är man inte i 2000 talet och det kan jag avgöra.

Vi söker båda professionell hjälp men vissa saker kan vi som sagt inte ta upp och diskutera, det går bara på ett ställe där man kan vara anonym just på grund av alla fördomar som florerar för att dom inte kommit in i 2000 talet och tycker att människor är ond på grund av en diagnos inte på grund av vad dom gör.

Jag skriver mest här för att skriva av mig, att kunna skriva att min sambo har antisocial personlighetsstörning utan att vara rädd för påhopp.

Calcifer
2018-03-07 18:38
#3

Men om den diagnosen inte är fastställd av någon professionell så finns det väl ingen anledning att hetsa upp sig kring just det??? Det låter ju som om ert förhållande lider en del av att ni inte kan få rätt sorts hjälp och det kommer ni inte kunna få om ni inte kan vara ärliga med vad det är som verkligen är jobbigt och vad som pågår. Det är bättre för er och ert barn om ni söker hjälp med en större ärlighet så att ni kan få rätt hjälp. Sen kan det ju hända att de hittar en helt annan diagnos hos honom - det är ju inte uteslutet om ni inte faktiskt redan har gjort en rejäl utredning som lett till denna slutsats. Det kanske finns andra förklaringar till hans känslor, tankar, handlingar, osv.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Anonym
Anonym
2018-03-07 18:44
#4

#3 Han har kroppsliga reaktioner fastställda av läkare som bara personer med antisocial personlighetsstörning har, det är bara det att det är väldigt ny forskning som visar dessa kroppsliga reaktioner och det är bara han som har alla fakta till detta. 

Innan var han osäker men inte längre på grund av denna nya forskning.

Dessutom har han redan fått flera andra diagnoser uteslutna

Vi kan inte berätta allt för vi vill inte förlora vår son.

Calcifer
2018-03-07 18:49
#5

Men är det värt att riskera att er son är den som får straffas för (om inte nu, kanske en dag) att ni inte söker korrekt hjälp?


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Anonym
Anonym
2018-03-07 18:51
#6

#5 Fast vi söker hjälp, han för sin Utmattningsdepression och jag för ADHD och Utmattningsdepression.

Är det bättre för vår son i fosterhem tänker du eller?

Annons:
Calcifer
2018-03-07 19:09
#7

#6 Jag anser att det viktigaste är att ni kan söka rätt hjälp, båda två, genom att vara ärliga med vården så att ni båda får den hjälp ni förtjänar och behöver, för er skull och er sons skull. Istället för att ni vaknar en dag om 10-15 år och inser att ni gjort permanent skada för er son och/eller er själva genom att utelämna viktig information. Det är inte något varken ni eller er son ska behöva betala för i det långa loppet.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Anonym
Anonym
2018-03-07 19:13
#8

#7 Vi söker som sagt rätt hjälp. Hans antisociala personlighetsstörning är inte ett problem förutom att det kan ge vissa kommuniskationssvårigheter men det kan lika gärna vara på grund av min ADHD

Calcifer
2018-03-07 19:29
#9

#8 "Det hjälper inte att jag har ADHD och min sambo har antisocial personlighetsstörning (självdiagnosticerad). Så vi kan inte be om proffessionell hjälp om allt "

Så ni söker alltså inte professionell hjälp om allt, som du själv skriver. Så…


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Anonym
Anonym
2018-03-07 19:37
#10

#9 ingen söker hjälp om allt. Kanske har man en fläck exem till exempel som man inte söker för när man har ryggont. Vi söker för det som är relevant. Problemet är inte diagnosen i sig utan de kommunikationsproblem som kan uppstå. Kommunikationsproblem kan däremot alla ha. Ibland vill man däremot kunna prata om allt och därför skriver jag av mig här. Min sambo gör något liknande på andra ställen.

Anonym
Anonym
2018-03-07 19:40
#11

Det är synd att det inte ens går att skriva av sig anonymt utan att få irrelevanta mothugg. Jag antar att detta forum inte var så varmt och välkomnande som det verkar

Calcifer
2018-03-07 19:46
#12

Detta är ett öppet forum där alla är välkomna att dela med sig om sina åsikter, det inkluderar även de som har åsikter som viker från dina egna. Du börjar själv tråden med ett rätt hetsigt inlägg om t:ex hur du anser att man inte befinner sig på 2000-talet om man inte delar dina åsikter om din sambos eventuella diagnos.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Anonym
Anonym
2018-03-07 20:02
#13

#12 Skulle det ha varit lika hetsigt om diagnosen hade varit autism och jag undanbad mig kommentarer som "lämna honom, autister kan inte leva med andra"

Annons:
Calcifer
2018-03-07 20:09
#14

#13 Om det var det enda du skrev, så nej. Däremot om du följde upp med samma text om vårdens syn på diagnosen så ja.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Anonym
Anonym
2018-03-07 20:15
#15

#14 fast det är vården och andras syn på diagnosen. Eller tycker du att jag skulle ha ljugit? Dessutom så kom den texten före inte efter

Calcifer
2018-03-07 20:29
#16

#15 Jag vet inte om ordningen spelar någon roll. Jag påpekar det endast för att du klagar på att denna sajt inte är välkomnande, jag antar för att du inte fick medhåll utan någon som ifrågasätter en del av det du skriver, då jag helt enkelt inte håller med. Du satte kanske själv en ton också i första inlägget som inte är en mjuk approach.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Anonym
Anonym
2018-03-07 20:55
#17

#16 snarare desperat ton men det gick väl förbi direkt jag skrev ordet psykopat. Jag kan inte vara den enda i världen som inte har fått superbra bemötande från vården, visst jag utgår delvis från min egen diagnos men även till stor del från det som går att läsa från"professionell hjälp" på nätet. Tillägg till mitt svar till#12 Du menar åsikter som viker av från modern vetenskap antar jag

Calcifer
2018-03-07 21:06
#18

#17 Fast nu antar du alltså att jag reagerar på ordet psykopat omedelbart och hittar en ton baserat enbart på det ordet och inte helheten - och det stämmer inte. Jag är inte någon som antar att psykopat omedelbart syftar på seriemördare man ser i filmer eller liknande. 

Jag har också blivit bemött vidrigt av psykiatrin i över 20 år, så nä du är inte ensam där heller.

Det får du anta helt på egen hand, det har jag inte sagt.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Lona
2018-03-07 22:15
#19

TS, om du läser dina inlägg igen så kanske du ser att du lägger ribban på en inte så ”varm och välkomnande” nivå själv? Detta inte sagt för att trycka ner dig utan snarare för att visa att det ligger mycket i ens egen tolkning. Jag tror att Calcifer reagerade på ungefär samma saker i dina inlägg som jag själv gjorde - och det var inte orden ”psykopat” med flera. Det är nog inte bara andra som har förutfattade meningar, du kanske också har det? Läs hela tråden och försök att inte lägga dina egna tolkningar i svaren utan vara mer neutral så kanske du uppfattar dem annorlunda? Även jag har blivit dåligt behandlad av vården/psykiatrin, men man kan inte låta det färga allt, även när man diskuterar med andra personer. Vad gäller er son så har jag ingen aning om vad som skulle vara bäst för honom - men bäst hjälp lär ni själva få om ni så att säga lägger alla korten på bordet. De flesta psykiatriska och neuropsykiatriska diagnoser och funktionshinder går in i varandra, därför är det viktigt att läkare och andra får se HELA bilden. För att återkoppla till din metafor om ryggen så kan man inte bara kolla ryggen om man har ont i den, problemet kan lika gärna härröra från ena foten… Jag förstår att ni är rädda att myndigheterna ska ta er son ifrån er, men störst chans till kompetent hjälp har ni faktiskt om ni är helt öppna. Och jodå, du ÄR varmt välkommen hit, men det är som sagt ett diskussionsforum på gott och ont, det är inte alltid man får de svar som man hade hoppats på. Tvärtom så får man ibland helt andra synvinklar och det kan ha sina fördelar det med!


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Zadeira
2018-03-08 13:47
#20

Jag tänker att i ett förhållande där båda har psykiska diagnoser, vilka det är spelar ingen roll, är det viktigt att man är medveten om hur ens diagnos fungerar för en själv (ingen annan kan säga hur din diagnos funkar för just dig) och på sätt undviket fällorna man lätt går i om man börjar "skylla" på sin diagnos för sitt beteende eller för problem som kanske uppstår i förhållandet.

Man är två i ett förhållande och det är det viktigt att man tar hänsyn till varandras problem, samtidigt som man kanske får en större anledning att själv anstränga sig att förändra sitt beteende.

Det går inte bara att bestämma sig för att må bra om båda två är deprimerade och har andra diagnoser, men jag tror ett förhållande går under om man inte tar hänsyn till varandras mående samtidigt som man sporrar varandra till förändring och förbättring.

Har man barn är det desto viktigare att man tar hänsyn till sitt barn och göra allt för att barnet ska må så bra det går, inte för att man själv ska hålla på fasta åsikter eller principer. Det kan vara att man söker hjälp utifrån via läkare för sina diagnoser och på så sätt ändrar sin livssituation, eller själv tar försöker förändra sin livssituation på andra vis. Man kanske behöver få hjälp av familj med barnet som den känner sig trygg med. Det kan även vara att man tex genom socialen får ett avlastningshem till barnet. Vad som är bäst får helt enkelt man som förälder ta ett moget beslut om, inte för sin egen skull och känsla utan för vad som faktiskt objektivt är mest hållbart, hjälpsamt och tryggt för barnet.

Jag tror inte ni vinner något på att ex försöka undanhålla sidor av er själva till tex vården för att verka som bättre föräldrar. Kör man med öppna kort på alla vis får man också den hjälp som är bäst lämpad för en själv. Vill ni inte söka adekvat vård och få utredningar gjorda så får ni helt enkelt försöka förändra er livssituation utan hjälp, men för barnets skull måste ju något förändras.

Annons:
Upp till toppen
Annons: