Annons:
Etikettrelationer
Läst 1496 ggr
Gia91an
11/14/17, 8:49 AM

Deprimerad man- vad gör man?

Min man har varit sjukskriven från jobbet nu i en månad, och kommer vara det åtminstone en månad till. Han gick ur skolan som fritidspedagog för två år sedan, sedan fick han i stort sätt jobb direkt på en hemsk arbetsplats som höll på att knäcka honom på så många plan. Efter ett år fick han en ny tjänst på samma ort som vi bor (innan pendlade han dessutom tre timmar per dag vilket inte gjorde saker bättre!). 

Nu har det varit många sjukskrivningar på hans arbetsplats- som i grunden varit mycket bättre. Men iom att alla av de fyra i hans arbetslag varit sjukskrivna länge har han fått gå med som bäst en vikarie bredvid sig (som inte vet vad de ska göra) och då kommer "bagaget" från den gamla arbetsplatsen fram. Släng ihop det med att han haft självmordstankar sedan mellanstadiet i perioder, och egentligen inte mått bra förrän han träffade mig för sju år sedan.  

Han har aldrig varit "på väg" att ta livet av sig då han har väldigt hög moral och inte skulle kunna göra det mot de han älskar- vilket jag tror på att han menar. Men inte gör det mig som fru mindre orolig. 

Innan denna veckan blev han sjukskriven vecka till vecka vilket hängde över honom som ett moln. Han skulle egentligen börjat jobba på halvtid förra veckan. Helt idiotiskt. Gick inte alls!

Han får ångestanfall och "mörka tankar" typ var annan dag. Han har fått antidepp (Setralin) och ångestdämpande/sömnmedel (atarax) för fem veckor sedan nu. Vet att det kan ta lång tid innan han blir bättre och medicinen slår in efter ca 6 veckor har doktorn sagt. Han pratar med psykolog en gång i veckan. Han tycker dessutom om sin psykolog och har förtroende för denne vilket ju är bra. Men jag känner liksom bara NI BORDE GÖRA MER! Han sover mycket, men är hela tiden trött. Vågar knappt på till ICA för där är det folk och då får han ångest. 

Alltså vad GÖR jag? Hur kan jag hjälpa honom? Sköter det mesta hemma och om jag "muntrar upp" honom så får det motsatt verkan. Vad gör man liksom?

  • Redigerat 12/18/20, 4:54 PM av Lia
Annons:
Calcifer
11/14/17, 5:18 PM
#1

Fråga honom vad han vill att du ska göra, det är första steget tror jag. Om du inte redan gjort det.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Gia91an
11/16/17, 8:18 AM
#2

Det är klart att jag frågat det. Han vet inte. Inget är bra för honom för tillfället.

Zadeira
11/20/17, 9:26 AM
#3

Det är svårt att ge råd eftersom man behöver så olika saker när man är Deprimerad.

Nu står han under medicinering säger du och tyvärr tar det lite tid innan man vet om den hjälper eller om man behöver prova någon annan. Under tiden är det nog mest viktigt att du håller uppsikt på hur han verkar må, och om du kan se någon försämring eller förbättring. Många mediciner gör det ofta lite värre till en början innan det börjar vända och bli stabilare.

Jag tänker också att du kanske kan hjälpa honom med rutiner. När man är väldigt Deprimerad kan sova vara det enda man vill och orkar göra, men man behöver rutiner ändå för att det ska bli lättare att ta sig tillbaka. Tex kan du försöka få honom att gå upp på morgonen och äta frukost med dig. Om han sen går och lägger sig igen så är det ok, men just att han kommer upp och får i sig frukost med dig. Jag vet inte hur era liv ser ut så det är svårt att ge förslag, men just att du försöker hjälpa honom med en del rutiner så att han inte släpper allt helt.

Sen tänker jag, har han någon samtalskontakt? Du beskriver att han får ångest av att gå till ICA och fått medicinsk hjälp, men har han fått någon samtalskontakt? Jag tänker att han kan behöva prata med någon om hur han mår och inte bara medicineras.

Gia91an
11/24/17, 8:55 PM
#4

3# han pratar med psykolog en gång i veckan. Och han har förtroende för psykologen så det är alltid något. Vårt liv innan var bra. Även om jag vet att han inte mådde bra. Vi har fasta jobb båda två och haft ett bra liv- trodde jag. Jag jobbar som bibliotekarie och han som fritidspedagog.

Michis 08
11/30/17, 1:56 PM
#5

Hej, Min spontana tanke som dyker upp är vad får du för hjälp ? 
Det låter tufft att behöva se sin käraste må dåligt. 

Att bära andras bördor kan va väldigt tufft, då det även drar ner en och lätt skapar mer oro.
Att vilja stötta är ett kvinnligt fenomen och det kan va glädjefyllt då man ser förändring. 
Något säger mig att det måste finnas stöd grupper för anhöriga, så som det finns för medberoende grupper. 

Det skulle va kul att höra om du kan se om det finner någon och skriver om det på denna sida. 
<3

Gia91an
11/30/17, 6:32 PM
#6

5# tack för omtanken, det värmer! 😊 Jag har dock ganska tur. Jag har många vänner att tjata av mig på och som stöttar… sen är jag mer praktiskt lagd och tar inte åt mig så mycket känslomässigt… både en styrka och en nackdel, men i detta fallet är det definitivt en styrka. Det enda jag märker på mig själv att allt inte är som det "ska vara" är att jag är trött… så det tär på krafterna men i allafall inte psykiskt. Har ingen aning om det finns någon supportgrupp, jag betvivlar det i denna lilla by. Och även om det fanns så vet jag inte om jag skulle hinna. Pendlar en timme enkel väg till jobbet och är borta 07-17.30 varje dag. När jag kommer hem måste det handlas, lagas mat, fixa med hästarna (som står på lösdrift på helpension så kan jag inte åka några dagar är det ingen katastrof för de får allt de behöver ändå. Det är suveränt). Dessutom är mannens stora kärlek (hans katt) leversjuk nu… vart hos veterinären igår och mannen lyckades hålla ihop sig… så det är kaos!

Annons:
Michis 08
12/2/17, 11:53 AM
#7

Hej, Underbart att höra att du har vänner och ett liv, rutiner. 
Jag är rätt säker på att det måste finnas en massa hjälp att få som anhörig. 
Så som det finns för dem som lever tillsammans med en som är missbrukare, med beroende. 

Hoppas att kissen mår bättre nu . :( 

Temat är lite känsligt och om du vill så får du gärna skriva ett pm. 

/m.

Upp till toppen
Annons: