Annons:
Etikettnedstämdhet
Läst 1280 ggr
Michis 08
2017-08-14 23:12

Vad gör man då man fått nog ….

Jag har levt i vakuum under flera år och nu har jag givit mig 4v.
Om jag inte får någon form av ljus, insikt så skulle jag kasta in handduken. 

Har jag inte varit sjuk så kan jag nu skriva under på att jag är det nu.
Även den starkaste person kan bli nedtryckt av lögner och förtal, manipulation. Det sluta med att jag valt att isolera mig, men nu är den inte själv vald. 

Bryta mönster och skapa desiplin är tok jobbigt om man är Deprimerad.
Om jag inte haft medicin skulle jag gått under. Min fråga till dig som läst mina rader är … hur gör man för att resa sig igen? 

Jag har läst en massa och naturligtvist har jag fått hjälp av våden. 

Läste boken om psykopater och idioter av Thomas Erikson samt gjorde ett personlighets test. 

Till min stora fasa visade det sig att jag har en personlighet men trott att jag varit något annat.
Nu vet jag att jag varit väldigt nyckfull, i andras ögon, och kan skapat kaos.  

Till mitt dåliga försvar så har jag blivit nedtryckt av en mor och hon manipulerar inte bara mig, även min omgivning.
Om ni levt men en manipulator eller psykopat så förstår ni säkert att det slutar med att man isolerar sig då man tror att man är ett problem för sin omgivning.  

Jag har vuxna barn och lever ett harmlöst liv, är helt sjukskriven.
Undrar om det finns någon som har min personlighet, tips på hur ni rest er upp. 

Jag är Röd/Driven - dock bara skuggan av mig själv i nuet.
Tacksam för alla tips. 

Även om jag utåt tycks sakna nyanser så har jag lärt mig att förstå att andra har det.

Annons:
2Sirius
2017-08-15 00:28
#1

Har tyvär inget råd direkt, sitter själv i liknande situation… Med viss erfarenhet själv, och vänner, så har jag insikt i hur manipulerande fungerar… Det behöver ju dock inte vara så illa att man blir manipulerad för att isolera sig… Det är möjligt att jag börjar resa mig, men det krävdes att jag fått både God man och en kontakt på kommunen, som ska hjälpa till med olika kontakter och inspirera mig i rätt riktning. Och då handlar det inte om att jag inte kan planera, ej heller att jag inte förstår hur saker hänger ihop, fungerar, har tummen mitt i handen eller något annat som skulle kunna hindra mig ifrån att vara självständig… Tvärt om, så har jag enligt tester en intelligens över medel. Mitt problem ligger i mina Deppresiva sessioner av ångest, nedstämdhet, och därigenom svårighet att ta sig för och komma igång med saker, kan ta tid att ta sig igenom saker, även det man vill, och tycker är roligt… De mediciner jag provat, har hjälpt i viss mån, den som hjälpte bäst gav mig olidliga Biverkningar. Detta har resulterat i att livet, "rasat över en", och längre ifrån ett mer självständigt fungerande liv. Jag kan ofta tänka som att vill härifrån, vore bättre om jag inte fanns och om det skedde en olycka/sjukdom, så var det inte jag som tog bort mig… Men det som jag kämpar mest för är de som jag vet skulle sakna mig, och som tycker världen är bättre för att JAG FINNS. Och kanske kommer en dag då livet vänder, och det blir bättre även för mig…

!ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ?ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Michis 08
2017-08-15 11:24
#2

Tack! för ditt fina svar. 

Du har helt rätt i att bara för att man blir  manipulerad så behöver man gå in i Depression

Mycket av det du skriver stämmer överens med mitt mående. 

Men att kasta in handduken är det sista man kan eller får tänka om man har barn. 

Den tanke får inte finnas … jag vet … det är lättare sagt en gjort. 

Livet har upp och ner gångar …. viktigt att man ser att det är faser och inte gör det till sin livssituation. 

Också lättare sagt en gjort …. 

Men om man testat allt och inget händer så känns allt bara så hopplöst. 

Har man min personlighet så är det tok jobbigt, då resultat är viktigt. 

Jag försöker tänka att små steg är bättre en inga. 

Men då livet bara går som en spiral nedåt känns livet lite tufft. 

Jag läser mycket och försöker finna tröst i böcker, något som är bra om det inte går till överdrift så klart. 

Jag tror att ur glädje kan mycket gott komma. 

Men allt handlar om tacksamhet i smått och stort. 

I tacksamhetstäcken - Tudor Sanddhal Patricis är en mycket tänkvärd bok. 

Något jag dock lärt mig av alla dessa självhjälps böcker är att många blandar lätt ihopa självkänsla med självförtroende.

Min favorit bok är Lev livet fullt ut av Eckhart Trolle. 

Den täcker allt och tar upp det som vi människor lider av, mer eller mindre. 

Orkar du/ni läsa den så rekommenderar jag alla lyssna på den, då man lättkan lägger värderingar i ord om man läser dem. 

Inget av det han tar upp är egentligen nytt, men det kan va svårt att se det bara. 

Har du/ni tips på snarlika böcker så tar jag gärna emot det. 

Åter igen Tack!!  <3

p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 17.0px 'Helvetica Neue'; color: #454545} p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px 'Helvetica Neue'; color: #454545; min-height: 14.0px} p.p3 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px 'Helvetica Neue'; color: #454545}

2Sirius
2017-08-22 21:19
#3

💝 Tack ☺ Självkänsla nu! Av Mia Törnblom, har jag hört att ska vara bra, har både bok och ljudboken, men har inte orkat ta mig igenom eller börjat på den. Som du säger så blandas Själv-känsla/-förtroende ihop väldigt ofta… Självförtroende: är ju hur man ser/tror på sig själv, jag klarar/-inte detta, jag är så bra/dålig på… Självkänsla: är hur man tror/upplever, hur ANDRA ser på en… De vävs ju lätt samman:" för om jag ser att jag har denna talangen, så borde andra också se den, eller ser de ner på mig bara för att jag ser ut så här och ignorerar mina talanger… Men jag är nog inte så talangfull trotts allt, så om de än hade velat så kan de inte ge en komplimang utan att ljuga, eller så är de bara avundsjuka…" Då har vi något gemensamt, om än jag inte har någon mirakelkur, så om du känner att du behöver snacka, eller bara dela lite tankar, så är det ok ifall du känner för att skicka pm, i vilket fall så vill jag önska dig lycka till med att vända uppåt. 💟 📈

!ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ?ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Michis 08
2017-09-13 11:49
#4

Hej, 

Mia är bra men hon skrapar bara på ytan, Tudor Sanddhal Patricis berör mer på djupet och speciellt i sin bok om tacksamhet. 
Rekomenderar alla att lyssna på den. 

Det stämmer.
Självförtroende handlar mer om prestationer, ytan. 

Självkänsla är hur man är och har inget med yttre prestationer att göra, mer självkännedom. 

PM? Jag vet inte hur man sänder pm - Vill du får du testa att sända mig ett så svarar jag ;) 

Åter igen Tack!!!

[chimpy]
2017-09-26 19:32
#5

Försök hitta något / någon att leva för. 
För mig är det mina djur. Utan dem vet jag inte vad jag hade gjort. Är lite rädd hur jag kommer känna mig när de inte finns kvar längre dock.

Jag svävar lätt in och ur lätta till rätt djupa depressioner. Ser det bara som en del av livet. Orkar inte bry mig längre. Tar en dag i taget. Hoppas att man dör av någon konstig anledning en vacker dag, snart. Jag är för feg att ta mitt eget liv.

Michis 08
2017-09-27 21:32
#6

Tack!!

 Feg … ? Njaa?? Du har insikt över att du har svårt att komma till skott … 
Men måste man alltid agera ? ;) 

Nu försöker jag bara flyta med strömmen och va tacksam för det som finns. 
Älskar hösten, det finns så många vackra färger  att vila ögonen på .  
Men du har rätt … att va del i ett sammanhang och kunna skapa och känna att man tillför något är bra. 
Djur kräver för mycket av en och pallar inte med att all ansvar som det medför, är för feg för att bära ett så stort ansvar . ;) 
Så jag väljer att fokusera mig på krukväxter . 
Räcker att veta att jag mördar 3-4 blommor under vinter halvåret. 

/m.

Annons:
[chimpy]
2017-09-28 20:10
#7

En innekatt kräver inte så mycket. Mat, vatten, ren låda och kärlek samt lite mys (när dem vill) :)

Jag har en massa växter, alltid någon som dör :( men även de ger ett slags ansvar, de måste ha vatten och byta jord.

Michis 08
2017-09-28 21:33
#8

Åhhh! Jag skulle såå vilja ha en katt. 
Älskar katter …. men dem små söta saker kan välta elefanter  och klöser sönder och hårar.
Bor man i en skolåda inne i stan så känns det elakt att inte kunna släppa ut den . Även om jag älskar att uggla hemma. 
Dåliga ursäkter … men den faktiska orsaken är att jag har en son som är allergisk.
Fundera på fiskar … men … dem dör så lätt. 
Nää! Jag ska försöka fokusera mig på blommor … och rita … 
Men tack för omtanken. <3

Upp till toppen
Annons: