Hej! Är helt ny här inne, och hoppades nog att jag aldrig skulle behöva skriva ett inlägg här, men jag vet inte vad jag ska göra längre. I september fick min pojkvän konstaterat att han hade en depression. De satte honom genast på medicin, vilket de har ökat i omgångar, men det har tagit fram till förra veckan (!!) innan han fick en samtalskontakt. Att tillägga är också att han bor i england, det vill säga en bra bit bort från mig.
I början så var han ändå positiv, han ville bli bättre. Men nu? Det finns ingenting kvar av honom. Han är som ett tomt skal när jag pratar med honom. Det enda han säger är "ja", "nej" och "okej". Jag hade kunnat sagt att jag låg inlagd på sjukhus och var döende, och jag tror helt ärligt att han hade svarat med "okej".
Visst går det lite uppåt ibland, han kan ha en dag där han ändå kan skicka lite hjärtan till mig, skriva att han älskar mig, men sen går det alltid neråt igen och han återgår till att bli kall, tom, apatisk. De perioderna känns som att de blir längre och längre. Nu var det 5 dagar sedan han sa något annat än de tre orden.
Jag känner hur jag blir mer och mer förkrossad, hur orken börjar ta slut. Den största delen av vår kontakt är genom text, chatt, det har fungerat hur bra som helst tidigare så det är inget problem. Jag försöker att prata med honom, skriva om min dag, fråga om hans, skriva om saker som gjort mig glad, prata om mitt jobb, hästarna och projekten jag har för mig. Jag tänker att någonstans djupt inom honom kanske det hjälper något, även om han knappt svarar mig.
Men hur ska jag orka? Och kanske framförallt, hur länge ska jag orka? Jag vill tro att han kommer att bli bättre, och då vill jag vara där, leva med honom. Jag älskar honom verkligen och kan se en framtid med honom. Så vad kan jag göra nu, för att stötta honom och samtidigt ta hand om mig själv?
Jag känner framförallt att jag ibland blir ledsen för att det känns som att han inte bryr sig om mig. Några tips på hur jag kan acceptera det? Jag är också livrädd för att jag ska förlora honom, att han gör slut för att han inte orkar längre, hur kan jag dämpa den oron? Jag får inte längre någon försäkran från honom, hur kan jag trygga mig själv?
Det blev en lång text haha. Jag vet inte egentligen vad jag förväntar mig, lite råd, hjälp, någon som varit i samma situation kanske? Jag är i alla fall otroligt tacksam för alla svar jag kan få