Annons:
Etikettnedstämdhet
Läst 1463 ggr
truedobrevic
8/16/16, 12:02 AM

När bör man söka hjälp?

Som rubriken tyder undrar jag när man bör söka hjälp för sitt dåliga mående. Jag har mått dåligt i ett år nu, där jag i vissa perioder mått sämre och andra bättre. Har ingen ork till något och är allmänt seg, vilket ledde till att jag sänkte mitt betyg i många ämnen i slutet av vårterminen. (Börjar i tvåan på gymnasiet) Jag ligger mycket hellre och sover eller ser säsonger av tv-serier i sträck än att umgås med kompisarna. Har ofta ångest, kan inte hantera mina känslor, lättretlig, kan ligga och grina i flera timmar. Jag har självskadat mig själv och lusten att göra det är stark. I vissa perioder antingen svälter jag mig själv i dagar med endast ett mål om dagen för att inte svimma(eftersom jag en gång höll på att svimma efter att inte ha ätit på över 24 timmar) eller hetsäter för att sedan spy upp det. Av detta går jag upp och ned i vikt. Ingen vet om detta. Mina bästa kompisar vet en liten del, men långt ifrån allt. Bör jag söka hjälp hos bup? Jag vill inte att mina föräldrar ska veta, men vill samtidigt ha hjälp. Innan jag får självmordstankar.

Annons:
crins
8/16/16, 12:21 AM
#1

Sök hjälp på en gång hos din vårdcentral! Du har brist på sertonin en signalsubstans! Du kan även behöva prata med en beteende vetare! Det är inget att skämmas för! Antidepprisiva blir med behandling värre först innan det hjälper ,och blir bättre, därför behöver du någon att prata med också!Men sök hjälp på din vårdcentral.

truedobrevic
8/16/16, 12:36 AM
#2

Tack #1!! Edit på inlägget (glömde skriva några saker): Jag har extremt dåligt självförtroende, därav självsvältet och hetsätningen. Jag är ofta nedstämd, men kan ändå känna glädje stundvis. Den håller dock inte i sig särskilt länge. Jag brukade älska att rita och läsa böcker, nu gör jag det aldrig. Jag vill inte längre. Har inget intresse. Det kanske är helt normalt att må som jag gör, jag har ingen aning. Vet bara att jag är less på att må såhär.

Lia
8/16/16, 12:49 AM
#3

#1 Det behöver inte vara serotoninbrist, jag har borderline tex. (Alltså, det måste inte vara just depression) Appro på det känner jag igen mig i allt du skriver. Precis sådär började jag också gymnasiet, sen fick jag diagnoserna borderline samt Depression. Kan vara värt att kolla upp. Att inte känna glädje i sånt man tidigare gjorde, det är typiskt Depression. Men på allt du skriver låter det lite som mig, värt att kolla upp. Oavsett tycker jag att du ska söka till bup, umo eller vårdcentralen!

IaMiaMaria
8/16/16, 6:54 PM
#4

Om du har mått dåligt i ett år så skulle du ha sökt hjälp för längesedan. En Depression kan gå över av sig själv ibland, men om du mått dåligt så länge och det påverkar ditt liv och din skolgång och så att du självskadar dig så behöver du hjälp nu.

Jag tycker att du kan ringa till en psykiatrisk akutmottagning på en gång då självskadebeteende och ätstörning behöver mer specialisthjälp än vad vårdcentralen kan ge.

Lycka till och hoppas att du får styrka att få hjälp, du ska inte behöva må så här.

//Maria

Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.

Saga85
9/22/16, 1:51 AM
#5

Sök hjälp vännen. Själv tog det mig 15 år av Depression, ätstörningar, beroenden och suicidtankar och försök innan jag sökte hjälp så jag vet att det är svårt att ta det där första steget.
 Om du känner att du inte vågar/vill berätta för dina föräldrar så kan du kanske be någon av dina vänner att följa med dig till bup eller ungdomsmottagning?

Mina vänner visste om mycket, men det stora steget till att berätta för familjen var att berätta för min mamma när hon ringde upp (efter att ha stängt av all form av kommunikation och isolerat mig på mitt studentrum i tre veckor).  Det var svårt, men jag hoppas att dina föräldrar kommer stötta dig när du väl vågar ta det steget. Ingen vill väl att deras barn ska må dåligt.

Tills vidare, så skriv av dig här, försök att öppna upp dig lite mer till dina vänner.

Du är värdefull 😍

Upp till toppen
Annons: