# Vad kan man göra för att underlätta vardagen? Author: Arcade-Foodie Hej allihopa, Jag har måttlig/medelsvår depression vilket jag har haft i några år. Går inte på någon antidepressiva. Jag har försökt att hålla ut i perioder med regelbunden motion samt att äta ordentligt. Men orkar bara hålla på i en månad och sen orkar jag inte mer. För även när jag ändrat på mitt beteende, så är det den samma trötthet och nedstämdhet som vägrar att släppa. Sen får jag perioder då det blir svårare och jag börjar tappa helt fokus, ibland känns det som allting runt omkring mig blir suddigt och långt borta. Lite grann som att man svävar iväg. Speciellt inte roligt när ens tal blir långsam och ens syn verkar ha helt blivit dåligt. När jag hamnar i dessa perioder får jag dagligen spänningshuvudvärk för att jag är vaken och blir extremt trött. Medan en vanlig vardag så är jag trött, har ingen motivation och måste sätta fasta rutiner som jag gör långsamt för att ta mig igenom dagen. Såsom att bestämma vilka dagar jag duschar, åtminstone hålla mig till att äta minst 2ggr/dag osv. Utan mina rutiner så kan jag strunta i allting men behöver alltid motivera/tvinga mig själv att göra dem. Vilket i sig är jobbigt 😒 Just nu är jag påväg neråt i en av mina dåliga perioder och försöker gå ut på promenader samt hålla upp tempot på universitet. Senaste på promenaden så började jag att få suddig syn och huvudet kändes luddigt. Vilket är bara varningstecken i mitt fall. Jag vill bara underlätta vardagen, jag går på kbt och väntar på att vårdcentralen ska ta kontakt gällande antidepressiva. För jag orkar verkligen inte behöva hela tiden slåss med mig själv för att göra lätta saker i vardagen. Har ni några tips på att underlätta för en? Då jag har extremt mycket på universitet och vill verkligen inte hamna i min dåliga period nu. Det räcker med att jag tycker det är normalt väldigt jobbigt. ## Comment 1 Author: Niklas Det låter som om du redan gör det, men de tre saker jag tycker är viktigast är: * Håll ordning på **sömnen**. Lägg dig samma tid varje kväll och se till att sova tillräckligt länge. * Se till att **äta ordentligt**, det vill säga både på fasta tider, lagom mycket och bra mat. Ät inte efter klockan 18. * **Motionera** varje dag. Minst en halvtimme totalt. Se till att pulsen kommer igång ordentligt, men du behöver inte jobba dig svettig. Klippa gräsmattan, promenera raskt, busa med barnen på golvet eller hugga ved funkar bra. Jaga på vårdcentralen så att du får medicinen. När du väl startar med den tar det omkring en månad innan den får full effekt. ## Comment 2 Author: Kedi99 Hej! Jag har också medelsvår depression och det jag har märkt över åren är att det finns ett par tekniker som hjälper mig (utöver motion, kost och sömn). Hoppas att du får nytta av de också! 1. Kom ihåg att dina tankar är inte mer än just tankar. Bara för att du tänker nedlåtande saker om dig själv så behöver det inte vara sant. Det här är också en övningssak och blir bättre ju mer du inser/övar på att tänka på dina tankar som just bara en sak. Nu menar jag inte att du ska ignorera dina tankar eller det du tänker, utan byta ditt perspektiv på hur du ser på dem. 2. Inse vad dina "triggers" är. Det är enklare att undvika en depressiv episod än att ta sig ut ur en. Försök att hålla dina triggers till det minimala och om du nu inser att du håller på att gå in i en episod igen (som du gör nu) så kan det vara bra att reflektera över vad det är som kan vara orsaken. Ibland så finns det ingen orsak heller - och det är okej. 3. Acceptera. Att ta det svåra steget att acceptera att jag har depression, och att mitt liv kommer att se ut på ett visst sätt. Paradoxalt nog så har det faktiskt underlättat mitt liv, då jag inte stressar över att "åh nej nu kommer jag att vara deprimerad resten av mitt liv vad är meningen". Först och främst så är det inte ens säkert att du kommer att vara deprimerad för resten av ditt liv, men även om du nu är det så kan du ha ett bra liv ändå med dem rätta verktygen. 4. Distraktion. Det här rekommenderar jag inte att göra av för mycket, men låt oss säga att du har gjort verkligen allt du kan men mår inte bättre. Då kan jag rekommendera att kolla på en film (helst komedi, men försök att ta något som du tycker får dig att må bättre), läs en bok etc. Det här är ju också något som inte alltid funkar heller men jag känner att det skadar inte att testa då och då. Funkar det inte så gör det inte, och det är okej. Du nämner också att du går på universitetet, finns det någon du kan prata med där ang. din depression? De flesta universitet borde ha något stöd för människor som har ett funktionshinder/sjukdom/handikapp osv. Så slipper du stressen av att "om jag nu hamnar i en episod så förstör jag hela min utbildning". Jag går själv på universitet så jag förstår hur du mår, är själv något jag är lite rädd för, men som jag har förstått det så kan man inte riktigt bli "utkastad", även om det är extremt stressigt att hamna efter i sina studier. ## Comment 3 Author: Arcade-Foodie #1: Tack för tipsen och ska se till att vara tjatig på vårdcentralen. ## Comment 4 Author: Arcade-Foodie #2: Tack för tipsen och att du tog tid att svara. Jag använder distraktion teknik väldigt mycket. Har gjort det sen jag var liten, för det hjälper att hålla borta tankarna och minnen. Så är expert på det, plus de är jobbigt att tänka. Mitt huvud är ofta tomt och inga tankar men jag känner mig ledsen och nedstämd utan att veta varför. Jag får en känsla men inga tankar oftast. Så huvudet är oftast helt tom. Jag har även social ångest och psykologisk trauma, med min depression. Så vet inte vad mina triggers är, tror det är bara när de blir för mycket. Då jag har varit en längre period i medelsvår depression som har hållit i mer än ett år. Det ända är att de kan bli svårare än vad det brukar vara. Min depression är en del av vardagen, så för mig är det normalt men för andra skulle de nog inte se de som normalt. Jag har inte pratat med någon på universitet och jag har hållit mig okej. Har fått göra någon omtenta pga jag mått sämre men hittills är det bara en omtenta som kan behövas göra. Läser sista året, så det är mycket nu för mig. Med att planera in exjobb, vfu och slutspurten med några kurser. T.ex. Senaste 2 veckor har jag haft 2 tentor och 3 inlämningsuppgifter. Så jag har totalt slarvat med sömnen för att hinna med deadlines och tentaplugg. Då jag har även mild dyslexi, så tar saker längre tid att göra och har inlärning svårigheter. Tar inte åt information i text enkelt. Så allting läggs på och bygger upp stressen i vardagen för mig. ## Comment 5 Author: Kedi99 #3 Jag förstår det, speciellt om du är inne på ditt sista år. Håller tummarna för att allting går bra nu, och att du inte blir för utbränd/stressad när du tar examen! Om du känner att det börjar bli för mycket så skadar det inte att prata med studievägledaren eller någon tänker jag. ## Comment 6 Author: Arcade-Foodie Kan nämna att de är extremt svårt att få tid på vårdcentralen. Har lagt KBT på paus, då jag och terapeut kom överens att vänta på att jag kan få antidepressiva. Det är för att jag inte kommer kunna hantera att prata om känslor, för stunden då jag håller allting undan trängt för att orka gå igenom dagarna och fokusera på studier. Jag har försökt hålla mig till rutiner så gott jag kan men de går allt sämre och sämre nu. Känner mig totalt orkeslös, min ångest orsakar att jag får ont i muskler och huvudvärk. Sömnen är inte med mig och har helt tappat aptiten men tvingar mig själv att äta. Största problemet är att motivationen och kunna fokusera när jag studerar. Mitt huvud känns som de är uppe i ett moln/ som att jag har jetlag. Så ingen vidare känsla. Mitt intresse för andra är botten och blir irriterad när folk försöker prata eller skriva med mig. Men jag försöker mitt bästa att hålla det i schack och fortsätta kämpa upp från sängen och försöka hålla rutinerna. Jag är bara extremt utmattad och trött, om jag fick göra som jag ville skulle jag mest sovit varje dag och knappt lämna sängen. Men jag ignorerar vad min kropp säger och fortsätter min dag långsamt.