Annons:
Etikettsymtom
Läst 1251 ggr
Schhh
1/10/17, 9:29 PM

Apati

Jag har aldrig förut känt mig så apatisk. Att livet är meningslöst kan väl alla känna, säkert. Men det tycks vara det enda jag förmår tänka på. Jag känner ingenting. Ibland får jag ångestattacker men annars är det tomt. Jag är som ett skal och jag bryr mig inte ett dyft om vad som händer mig, bara jag slipper lida. Har varit sängliggande i över två månader. Innan det var jag också så gott som sängliggande men då pluggade jag åtminstone (distans). Äter dåligt men sambon håller koll så mat får jag i mig, även om det ofta är tomma kalorier. Vet inte vad jag ska göra. Har inte motivation att ta tag i någonting. Det enda jag tänker på är, förutom när jag distraherar mig själv, hur meningslöst allt är. Jag vill inte ta livet av mig för jag är rädd att plågas, jag vill bara bort. Helst vill jag ta någon drog som gör att jag bara däckar och sover för resten av livet, men inser att det inte är vägen att gå. Mina värderingar sviktar och jag tror att jag tappat kontrollen över mitt liv. Var så duktig innan, har alltid varit väldigt brydd om saker men nu är det helt borta. Hjälpen jag fått har inte hjälpt ett dyft. Har varit hos kurator en gång men det gav ingenting, har gått på medicin i över en månad men har bara sjunkit djupare. Sökte hjälp i höstas men detta är all hjälp jag fått hittills. Tvivlar på att psykiatrin har tid för mig, vad ska de ens göra? (Orkar inte tänka så vet inte om gruppen blev rätt, aja)

  • Redigerat 12/18/20, 5:15 PM av Lia
Annons:
IaMiaMaria
1/13/17, 6:44 PM
#1

Är det antidepressiv medicin du fått? Det kan tyvärr ta tid innan den ger effekt och man kan må sämre i början utav behandlingen.

Du skulle behöva tät uppföljning ifrån vården och kan du inte få det ifrån ifrån dom som gett dig medicinen så kan du ju alltid vända dig till psykiatrin. De dom kan göra är ju att se över behandlingen om det är rätt, kanske du behöver nåt komplement eller annan sorts medicin. Man kan alltid ringa dit bara för att prata också. Det är ju deras jobb att ha tid för dig och försöka ge dig den hjälp du behöver.

När livet känns så där botten trist och man inte orkar göra så mycket åt det så kan man behöva hjälp av en vän eller nån ur familjen till att söka rätt vård. Nån som vet hur du mår.

//Maria

Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.

Schhh
1/15/17, 7:45 AM
#2

Det där att medicin tar lång tid att verka har jag hört många gånger, för mig fick det effekt från dag ett förra gången men den här medicinen får mig om något att må sämre. Eller mindre. Eller vad man säger. Min sambo och mina vårdkontakter fick häromdagen reda på att jag i smyg börjat förbereda för självmord. Inget konkret försök men kurator ska ringa mig på måndag och de uppmuntrade mig att ringa akutpsyk om det är något. Efter några månader verkar det som det äntligen kanske kommer ske något. Tror dock inte jag kommer våga svara på måndag. När jag har ångest kan jag oftast inte förmå mig att göra någonting utan bara gråter. När jag i stället är likgiltig börjar jag längta efter döden. Huruvida det är medicinen eller depressionen vet jag ej. Har försökt få sambon tidigare att hjälpa mig ringa akutpsyk, men han har inte vågat. Äntligen verkar det som han ändrat sig kring det. Vågar inte ringa själv. Tack för svar.

IaMiaMaria
1/15/17, 1:18 PM
#3

Om du har börjat förbereda självmord så tycker jag absolut att du ska kontakta akut psyk. Självmordsplaner är allvarligt.

Det vore jätte bra av dig om du svarade på måndag och var ärlig med hur du faktisk mår och vad du tänker på och vad du planerar så att du kan få hjälp. Det finns hjälp att få, man behöver inte må så här dåligt. Om du inte svara så är det ju jätte svårt för dom att kunna hjälpa dig.

Skriv gärna och berätta hur det går för dig.

//Maria

Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.

Calcifer
1/16/17, 1:58 PM
#4

Hoppas du får hjälp nu! Och jag vet att det är svinjobbigt att ringa själv, om jag är online så kan du absolut bara skicka ett PM till mig med den info som behövs så ringer jag akutpsyk eller 112 om det är livshotande åt dig.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Schhh
1/16/17, 4:07 PM
#5

Jag ligger på psyk nu. Åkte in inatt och lade in mig frivilligt, men nu säger de att jag ska stanna en vecka så jag är lite förvirrad. Trivs inte alls i miljön men det är väl bra på ett sätt, jag får ordning på dygnsrytmen. Men jag gömmer mig bara på rummet och pratar inte med någon. Medicinen ska fasas ut och jag ska få någon ny, vilken vet jag inte…

Schhh
1/16/17, 4:11 PM
#6

Min sambo var på besök och nu mår jag så dåligt för jag vill hem till tryggheten och äta chokladbollar och mysa i sängen ;_____; här är så sterilt och jag litar inte på nån (Skrev bara av mig)

Annons:
Schhh
1/17/17, 5:25 AM
#7

Vilka rättigheter har jag? Jag vantrivs väldigt mycket men har några dagar kvar innan de vill skriva ut mig. Kan man skrivas ut vilken dag som helst om det inte är LPT? Kan de tvinga mig att vara kvar med hänvisning till LPT, trots att jag lade in mig frivilligt? Att vara social fobiker på ett psyk är inte kul alls. Jag önskar att jag hade stannat hemma… Varje minut är så lång, det kommer kännas underbart att bara slippa detta.

Schhh
1/17/17, 5:41 AM
#8

Har aldrig haft så orolig sömn som här, därför jag är vaken nu. Var är alla skötare? Det är någon som går runt i cirklar där ute på natten, men ingen stoppar den. Trodde de skulle titta till oss ofta, men verkar som de låter oss vara efter läggdags. Kanske beror på avdelning. De lovade mig att få träffa en läkare och göra upp en "vårdplan". Jag fick träffa en som knappt förstod svenska, fick berätta lite hur jag mådde varpå han sa att jag ska få byta medicin och sedan skyndade han därifrån. Jag skulle även få ha ett inledande samtal med någon och prata om min situation, så har inte skett. Endast det korta samtalet med läkaren. Vad jag skulle få för medicin sa han inte. De tyckte att jag skulle lämna urinprov men har nu glömt bort det. De höll på att glömma att ge mig min medicin igår kväll, jag fick påminna dem. Hon jag delar rum med snarkar ljudligt och gör andra högljudda sömnljud. De vill somsagt att jag ska vara kvar några dagar, de har inte sagt att jag är det enligt LPT. Jag vågar knappt prata eftersom jag har fobi, så detta leder ingen vart. Jag bara ligger i ett hörn och väntar. Alla nya intryck gör att jag håller på att bli galen. Har träffat nya sköterskor kanske tio gånger om dagen. Jag bad att de skulle försöka fixa så jag kan få orudis, mot min mensvärk, men vad jag förstår blev det aldrig ordnat. Får väl försöka klara mig på Alvedon eller något annat. (Hade med mig orudis, men de får inte ge mig trots att den är utskriven till mig) Hoppas jag får komma hem. Snart är det morgon. Har bara varit här två dagar men… Jag vill inte längre. :(

Calcifer
1/17/17, 2:31 PM
#9

Alltså, nu har jag bara varit inlagd en gång men jag ställde en miljon frågor då så jag hoppas jag har förstått lite hur det fungerar.

Jag skrev in mig frivilligt, och således kunde jag åka hem när jag nu ville det. Däremot, om de hade ansett att jag var en fara för mig själv eller andra, så skulle de kunna ändra det till tvångsvård om jag sa "jag vill åka hem nu", oavsett om jag skrivit in mig frivilligt eller inte.

Jag förstår att det är drygt att det känns som om det inte finns någon att prata med eller de föreslår saker som de sedan inte fullföljer, men det kan ju också vara så att de är tvungna att fokusera på andra mer akuta patienter, fast de inte kan säga det till vem som helst såklart. Sen angående att titta in under natten, så är det en regel de brukar ha som gäller första natten eller de patienter där de misstänker att de kan försöka ta sitt liv eller göra andra illa. Dessutom är de bra på att vara tysta. De kollade till mig flera gånger under natten och jag hörde dem inte en enda gång trots att jag sov dåligt. De vet liksom hur de ska göra för att inte störa, men sen som sagt går de inte in i rummen till de som inte anses vara en risk.

Det är sjukt jobbigt att vara inlagd, jag var det ett dygn och sov dåligt, hade ångest, trodde jag skulle bli tokig. Men samtidigt så är det egentligen jäkligt bra. Jag önskar jag kunde läggas in igen, under kanske en vecka, för att få ordning på en del saker.

Tycker du ska prata med en av de som jobbar där, sätta dig avskilt med dem, och förklara hur du känner och helt enkelt ställa frågor. Oavsett om du får åka hem eller inte så har du rätt att ställa frågor om vad som gäller, hur det fungerar, vad dina rättigheter är, etc.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Upp till toppen
Annons: